Tillbakablick
Facebook va så vänlig och påminde mig om tiden för ett år sedan.
Jag tittar på bilden och tänker...jag saknar dig.
Jag saknar den personen som jag va då.
Jag saknar mitt långa hår.
Jag saknar min ovisshet.
Jag tittar på bilden och granskar blicken som stirrar tillbaka.
Den är full av självförtroende, full av glöd.
Har jag den fortfarande...glöden?
När jag tittar på nytagna bilder på mig själv så ser jag inte glöd...jag ser sorg.
Jag ser ångest och oro.
Men det är okej, man får vara låg ibland.
Det viktiga är att man inte låter det definiera ens person...den man är.
Jag är mer än bara en sorgsen själ.
Jag är en lyckligt lottad kvinna.
Jag har så så mycket att vara stolt och tacksam för.
Att vara blind i mörkret är en sak...men att gå ut i ljuset och fortfarande inte se...det är bara dumt.
Att se med ögonen och att se med hjärtat är två väldigt olika saker.
Det är först när man vågar blunda som man öppnar ögonen på riktigt.
Jag vet...det låter flummigt men det är så.
Jag och flickorna spelade lite memory.
Jag vann hehe...MEN Lava va snabb med att påpeka att om man lade ihop hennes och Novas poäng så vann dom 😋
Smart unge!!
Nu ska jag avnjuta en stor kopp te.
Jag har tvättat hela soffan idag...doftar ljuvligt.
Det enda jobbiga är att jag nu blir helt blöt i rumpan när jag har suttit ett tag.
Tyget får inte torktumlas...så det är fortfarande fuktigt.
Haha dagens "ilandsproblem".
God kväll!!
Soffhäng
Det märks att det är söndag idag.
Energin är låg.
Orken existerar inte.
Barnen sitter just nu och tittar på ett finskt barnprogram.
Jag frågade Lava varför hon tittade när hon inte förstod vad dom sa.
Svaret blev: jag bryr mig inte!!
Hmm....kanske dags att aktivera barnen.
Vi va på sisträningen innan så där fick dom ju en del aktivering.
Frågan är bara vad vi ska hitta på nu.
Spela ett spel kanske 😊
Läsa en bok.
Lava kurar ihop sig bredvid mig i soffan.
Lava viskar i mitt öra: kan vi leka med snapshat hehe.
Jo men visst!! 😊
40 års fest
Äntlogen hemma och nerbäddad i sängen.
Klockan ringer om några timmar...då är det dags för simträning.
Just nu är jag sådär lagom motiverad..men men.
Jag, Viktor och barnen va på Adas 40 års fest ikväll.
Det va väldigt trevligt.
Lite ansträngande ibland med all musik och prat men det fick gå helt enkelt.
Jag har ju som sagt fortfarande problem men att koncentrera mig på vad en person säger om det händer en massa saker runt omkring mig.
Jag hoppas att det inte märks så tydligt iallafall....när jag tappar fästet i dialogen.
Det är ju inget illa menat...det är ju inte så att du är tråkig eller nåt.
Jag lär mig hela tiden att sålla ut vissa ljud och händelser när jag är i en dialog...men än så länge så är det jobbigt.
Det får ta sin tid helt enkelt.
Det va trevligt iallafall.
Här är lite bilder från dagen.
Jag fixade flickornas hår inför festen.
Jag är så stolt över er!!
Ni är och kommer alltid att vara min familj.
Även om vi inte är precis som normen säger att vi ska vara så är vi helt fantastiska ändå.
Jag är stolt över er och över mig själv.
Jag är tacksam att jag har just er i mitt liv.
Mycket har hänt dom senaste tre åren.
Det har gjort oss starkare.
Det har öppnat våra ögon.
Det har definitivt öppnat våra hjärtan.
Nu är det bara sinnet kvar....låt det oxå öppnas.
Nu säger jag god natt.
Tabletten börjar kännas nu....dags att sluta ögonen och försvinna in i drömmarnas värld.
Fredagsmys
Ony ont i magen.
För mycket mat.
För mycket godis.
Alldeles för mycket chips.
Men men man lär så länge man lever hehe.
Nu ligger barnen i sina sängar och jag o Viktor ska påbörja Avengers.
Sen måste jag hem o nanna....yoga imorgon kl 9.
Jisses
Gårdagens träning börjar komma ikapp mig.
Det värker i magen...eller i magmusklerna rättare sagt.
Körningen gick ganska bra, blev lite trött mot slutet.
Tanken att jag skulle få krama om mina små änglar gjorde mig pigg.
Jag avslutade mitt pass och skyndade hem till dom.
Det går inte en dag utan att jag tänker på hur lyckligt lottad jag är...eller vi är.
Lava och Nova är verkligen två små mirakel.
Som en vacker ros så har oxå dom en massa sköra rosenblad.
Det är mitt privilegium att få vara med när dom upptäcker och utforskar alla sina "lager".
Dom blommar ut och sprider en oändlig flod av kärlek.
Jag vill vara närvarande under alla skeden i deras liv.
Om jag misshandlar min kropp och min själ....kommer jag få uppleva allt då?
Kommer jag få se mina döttrar gifta sig?
Kommer jag få njuta av mina barnbarn?
Kommer jag få torka deras tårar och vara deras stöd när livet är svårt?
Kommer jag känna all den kärleken som jag känner nu?
Jag kommer aldrig att få veta vad livet har förberett för mig.
Men istället för att förlita mig på ödet så tar jag saken i egna händer.
Jag tar hand om min kropp och ger den de bästa förutsättningarna.
Jag försöker att tänka på vad jag stoppar i mig.
Currygryta med kidneybönor och kikärtor.
Broccoli med fullkornsbulgur.
Älskar broccoli 🌱🌎👌🏻
Jag fokuserar på träning som stärker min kropp.
Träningen gör mig lycklig, stark...både fysiskt och mentalt.
Idag har jag fått i mig min dagliga dos av Chiapudding, dessa frön är helt magiska.
Sen jag började äta dessa har min energi ökat avsevärt.
Jag kan verkligen rekommendera dom.
Jag blandade en ny omgång nu när jag kom hem.
Det är lite roligt egentligen....hur ens motivering kan ändra ett beteende.
Jag orkade inte lägga nån energi på vare sig mat eller träning innan.
Men jag hade heller inte något engagemang.
Jag förstod inte vad jag gjorde med mig kropp.
Jag insåg inte varför jag mådde som jag gjorde.
Sen fick jag en käftsmäll av verkligheten.
Det öppnade mina ögon rejält.
Men jag ber er....vänta inte tills ni får den där smällen.
Va smarta och ta det beslutet själv...innan det är för sent.
Nu säger jag God natt!!
Dröm om en frisk och grön värld.
En värld fylld av kärlek och lycka.
Önska det.
Visualisera det.
Det kan bli din verklighet om du vill det.
Äntligen
Kollade mitt schema nu innan 12 och då hade det äntligen hänt.
Jag hade äntligen fått mina tider för hur jag ska jobba framöver.
Det satt långt inne kan jag tycka men skit samma...nu är dom där iallafall.
Så nu kan jag planera mitt....eh...liv framöver hehe.
Petig man kan vara va!!
Körde ett pass Zumba för att sen ställa mig på löparbandet.
Va helt slut när jag ranglade mig in i duschen.
Alla musklerna värkte...skönt!!
Det är en skön smärta.
Känslan av total utmatthet är den jag eftersträvar .
Det är då jag trivs som mest.
Idag blir det jobb igen.
Det blir ett kvällspass idag...ska bli spännande.
Innan jobb så njuter jag av en kopp sojalatte på espressohouse.
Ensamheten är skön ibland.
Som nu till exempel.
Här sitter jag med hörlurarna i öronen och bara är.
Behöver inte prata med någon.
Behöver inte konsentrera mig på nåt annat än musiken som fyller mitt huvud.
Smakar på latten och blundar för att känna alla smaker.
Tittar på alla människorna som stressar förbi.
Just nu är en sån stund som jag verkligen kan njuta av min ensamhet.
Efter träningen blev det lite lunch.
En fräsch grönsallad passade perfekt.
Nu säger jag hej och önskar er en solig varm och helt underbar dag.
God morgon
Knaster, knaster......knäcket krasar i min mun.
Jag hör inte vad dom säger på tvn....hör inte vad jag själv tänker.
Ibland är det en bra sak.
Igår va jag inne på sjukhuset och fick min spruta.
Det gjorde ont som vanligt och jag kände mig lätt illamående efteråt.
Jag åkte hem och lade mig och vaknade med en huvudvärk från helvetet.
Illamåendet hängde fortfarande kvar så jag tog beslutet att vara hemma från jobb.
När klockan slog 22 så tog jag en tablett och gick och lade mig.
Idag mår jag mycket bättre.
Jag tror att det va kombinationen med sjukhus+spruta som medverkade i gårdagens resultat.
Idag ska jag hämta mina flickor på dagis/skola och sen ska vi bege oss till en vän.
Sen på kvällen så är det Yoga som gäller.
Jag har fortfarande träningsvärk efter bodypumpen så jag behöver det verkligen.
Jag önskar er en skön onsdag.
Tuff dag
Det va en intressant dag idag.
Jag fick känna att jag verkligen jobbade igen.
Jag fick ett väldigt alkoholpåverkat par som ville åka med.
Det här paret hade en väldigt intensiv doft runt omkring sig.
Doften letade sig in i min näsa, min å så känsliga näsa.
Magen vände sig ut o in.
Jag började svälja och svälja.
Mannen i sällskapet började leta efter sitt kort och mumlade att han ville ha en duo.
Vid detta laget va doften så intensiv att det började vattnas i munnen.
Han hittade kortet och betalade för sig...masade sig bak i bussen.
Doften stannade kvar i min näsa ett bra tag...tyvärr!!
Men det är väl bara att vänja sig antar jag.
Dimman idag va helt otrolig.
Jag va tvungen att konsentrera mig till 100% hela tiden, va rädd att missa någon vid hållplatsen.
Vi hade ingen direkt regleringstid så jag fick inte "vila" huvudet.
När jag va klar för dagen så kom huvudvärken.
Det är inte så konstigt egentligen men det överrumplade mig ändå.
Nu sitter jag i soffan och tittar på en Film.
Tvättmaskinen meddelar mig att den vill tömmas...nåja kvällen är inte slut än.
Inatt ska jag faktiskt ta en tablett.
Känner att jag behöver en god natts sömn nu.
Imorgon kör vi på igen.
Då blir det en besök på sjukhuset.
Dags för sprutan igen, lagom entusiastisk är man.
Vill helst bara krypa ner under täcket och sova bort dagen...men men verkligheten kommer alltid ikapp en.
God kväll!!!
Wow
Sitter och äter min lunch på jobb nu.
Musklerna värker och det känns helt underbart.
Bodypumpen va precis va jag va ute efter.
Anar att jag kommer ha lite ont imorgon...men det gör inget.
Kroppen är till för att användas...pressas!!!
Underbart 💪🏻
Träning
Då va det snart dags för träning.
Jag känner suget efter fysisk utmattning.
Idag ska jag prova ett pass där man träning med skivstång.
Ska bli kul att prova nåt nytt.
Efter träningen ska jag slappa i bastun och sen är det dags att jobba.
Ha en underbar dag allihopa 🌎🌞
En ny dag gryr
Jag sitter och smuttar på mitt kaffe.
Tittar ut genom fönstret och konstaterar att det fortfarande är mörkt.
Solen lyser upp vår värld lite mer för var dag dom går....tur är väl det.
Men än så länge sitter jag i mörker.
Jag tänker på min dag som kommer.
Hoppas att den kommer gå bra.
Hoppas att allt flyter på.
Tröttheten får gärna stanna borta.
Luddigheten i huvudet fär mer än gärna skingra sig.
Har många tankar i huvudet just nu.
Trängs.
Försöker betämma vilken/vilka som är viktiga.
Det brukar vara den som skriker högst som blir hörd.
Jag lyssnar.
Mummel.
Irritation.
Håller för öronen.
Orkar inte lyssna.
Nu börjar en ny vecka...nya tag!!
Ny energi.
Ta hand om dig.
Bilder
Fredagsmys!!
Tacofredag 👍🏻
God natt 🌙⭐️😴
Självinsikt!!
Det är någon många saknar.
Det märks mer på vissa än andra.
Detta faktum kan göra mig väldigt irriterad, besvärad.
Men hur ska man kunna förmedla detta på ett bra sätt, det är frågan.
Ska man bara säga det rakt ut?
Ska man linda in det och hoppas att det går fram ändå?
Jag vet att vad som inte är ett så stort problem för mig kan vara en gigantiskt problem för dig.
Men hur ska jag kunna förhålla mig till det när jag brottas med helt andra saker, andra problem.
Hur ska jag kunna vara förstående när jag anser att ditt problem är ett så kallat lyxproblem?
När jag kämpar med problem som hotar min själva existens....så pratar du om hur orättvisst det är att du får jobba ett extra långt arbetspass denna veckan.
Hur ska jag kunna förstå detta???
Jag vet att det säkert är jobbigt för dig...men är jag en dålig människa om jag inte förstår ditt problem.
Är det fel att jag tycker du fokuserar på helt fel saker?
Är det fel av mig att bli riktigt arg när du gnäller om dina "problem"....för det blir jag.
Vi lever i ett land som ger oss precis allt vi kan behöva.
Vi har så många skyddsnät när det gäller det mesta.
Ändå så är livet så orättvist enligt vissa...jag förstår inte.
Det är så sant det man säger:
En frisk person har många önskningar, en sjuk person har bara en.
Men jag måste väl lära mig att förstå...på nytt igen.
Det va lätt innan, svårare nu.
Kan inte riktig sätta mig in i alla situationer som beskrivs för mig.
Kan inte riktigt förstå var problemet är.
Men jag ska försöka.
Vill absolut inte framstå som en okänslig person, det är långt ifrån sanningen.
Jag skulle snarare hävda motsatsen, jag är känsligare än dom flesta.
Jag brottas dagligen med mina skuldkänslor.
Om det är någon som jag inte kan hjälpa eller om det är barnen som jag inte hinner med...dom finns där ständigt.
Det gör mig utmattad!!
Sakta men säkert inser jag att det måste få ett slut.
Det är inte mitt fel att jag inte kan vara där för alla hela tiden.
Nånstans på vägen måste man säga STOPP.
Det är helt ohållbart i längden...jag förstår det nu.
Måste fokusera på det som får mig att må bra.
Det låter kanske egoistiskt...kanske för att det är precis vad det är.
Hela mitt liv har jag fokuserat på vad som hör alla andra glada och tillfreds.
Det har slutligen gjort att jag nästan drunknat i mina egna skuldkänslor.
Såg ni det?
Frågade ni hur jag mådde då?
Frågade ni mig om jag behövde hjälp?
Insikten svider sannerligen.
Men det är okej!!
Jag tillät det, jag tillämpade det.
Hoppas ni kan förstå mig när jag nu säger att det är slut med det.
Min familj och mina vänner betyder allt i världen för mig.
Jag kommer alltid att finnas där för er.
Men just nu så går det inte, jag orkar inte brottas med skuldkänslorna mer.
Fia och barnen va här idag.
Alltid så mysigt att hänga med henne.
Det blev lite fika och lek.
Efter besöket så blev det matlagning.
Yoga
Imorgon ska jag på min efterlängtade yoga.
Jag rullade ut min nyinköpta matta precis...kändes sååå bra.
Behöver frigöra en massa energi.
Efter Yogan blir det Zumba och sen lunch med pappa 😊❤️
Dagen kommer bli perfekt...det känner jag på mig.
I hemmets trygga vrå
Ljusen fladdrar stillsamt medan doften av te och honung sprider sig i rummet.
En svag melodi av mantramusik hörs i bakgrunden.
Barnen sover tryggt i sina sängar.
Jag har precis satt mig i soffan med morgonrocken som värmer min frusna kropp.
Jag reflekterar över dagen som gått.
Den har varit kall....så kall.
Solen har dock varit som en räddande ängel.
Den värmde upp en ack så frusen själ idag.
Jag va som sagt väldigt trött idag men kände genast hur energin flödade i kroppen när solen smekte mitt ansikte.
Den va ett leende i all sorg.
Varje gång jag får känna den varma känslan i kroppen så påminns jag om hur skört livet är.
Jag blir tacksam för varje vacker dag jag får uppleva.
Vi glömmer lätt bort....att vi blott är här ett ögonblick.
Hur vill vi att vår tid ska vara, kännas?
Vad vill vi uppleva?
Ännu viktigare..vad vill vi uppnå?
Jag kanske ser på livet lite annorlunda nu...men det är jag så glad för.
Jag önskar att alla kunde ta vara på livet...värdera det lika högt som jag gör.
Se världen genom mina ögon.
Känna smärtan av förlust.
Känna euforin av lycka.
Allt känns så mycket mer nu.
Jag vet att jag tjatar om vikten av hälsosam kost.
Jag tjatar även om motion.
Allt sammanfaller i ett enda vackert kretslopp , men det händer först när du inser ditt eget ansvar i denna balans.
När universum ler mot dig så känner du det....du känner det djupt in i själen.
När du tar hand om din kropp och lyfter ditt sinne...så inser du snart.
Att du är skapad för att utföra underverk.
Just DU är här på vår jord för att skapa något vackert.
Du är här för att få uppleva den harmoni som varje människa är värd.
Så ta hand om dig, se till att du inte slösar bort denna dyrbara gåva som du fått.
Se livet för vad det verkligen är.
Ett äventyr.
En dröm.
En fantastisk resa.
Ta dessa orden, gör vad du vill med dem.
Det är bara du som kan införliva dem.
Jag väljer iallafall att leva här och nu.
Jag väljer livet istället för döden.
Jag väljer glädjen istället för sorgen.
Jag ser tårar av lycka framför tårar av smärta.
Jag väljer livet.
För det är jag värd.
Äntligen
Det känns som en evighet sen jag fick hålla mina små flickor i min famn.
Nu har jag dom här hos mig och det känns underbart.
Lägenheten är så tom utan dem.
Just nu sitter dom och k
ritar medan jag fixar maten.
Lite senare är det dags för gympa.
Dom behöver göra av med lite energi hehe.
Idag tar jag en vilodag från träningen...känns sådär.
Jag hade gärna sprungit några kilometer om jag fått hehe, men det är viktigt med vila oxå.
Imorgon kör vi igång igen.
Det känns fortfarande väldigt surt med polisskolan men det har börjat att svalna.
Kommer på mig med att irritera mig nåt fruktansvärt...men så fort jag kommer på mig själv så intalar jag mig att universum har en plan för just mig.
Det fanns en anledning att det blev så här.
Inatt sov jag väldigt dåligt, jag lätt bli att ta tablett....antagligen därför.
Det tog lite tid innan jag kom igång idag...fick åka en sväng innan jag kände mig redo att köra.
När jag va klar och satte mig i bilen kände jag tröttheten komma över mig.
Jag fick vänta lite innan jag kunde köra iväg...riktigt jobbigt att känna så.
När ska det ge med sig liksom?
Nu ska vi äta lite.
Hej så länge
Underbara kalla vinterlandskap!!
Första körningen
Huvudet är en enda röra just nu.
Sitter hemma i soffan och reflekterar över dagen.
Körde för första gången på nästan 10 månader.
Hur kändes det då?
Jo! Det gick väl bra.
Själva körningen kommer man skrämmande snabbt in i.
Det som var och är jobbigt är när alla små saker ska utövas samtidigt.
Jag körde några runder och sen va jag helt slut.
Jag kom inte ens ihåg min egen kod när jag skulle redovisa mitt kort.
Fick försöka tre gånger innan jag insåg att jag tryckte in min bankkod.
Jag vill mer än gärna säga att allt gick superbra idag och att detta kommer gå lätt som en plätt...men då skulle jag ljuga.
Imorgon blir det några timmar till, jag vet fortfarande inte om jag ska köra.
Jag får se hur jag känner imorgon helt enkelt.
Något som jag kämpade med extra mycket idag va min uniform.
Jag bytte om när jag kom till jobb.
Allt gick bra tills jag tittade mig i spegeln.
Det va ju inte jag som tittade tillbaka.
Det va jobbigt att bli påminns om det som varit.
Jag hade konstigt nog mitt gamla utseende så färskt i sinnet.
När jag sen såg....mitt "nya" jag så blev det tungt.
Jag tycker att jag ser ut som en pojke, med det korta håret.
Känner inte mig feminin alls.
Men det är väl en vanesak antar jag.
Jag vänjer mig så småningom.
Nu ska jag en efterlängtad tablett och lägga mig.
Det har varit en lång dag och jag ska njuta av en skön natts sömn.
God natt.
Hitta balans
Försök att få vardagen att gå ihop.
Planera veckan i god tid så du slipper känna stress.
Hitta en balans som gör att du mår bra.
Jag kollade på min almanacka igår och kände en våg av stress komma över mig.
Hela veckan va full med aktiviteter och måsten.
För mig som har tagit dagen som den kom är detta väldigt ovant.
Men det är så det kommer bli nu framöver...insikten får mig att svälja ner en klump i magen.
Men det jag måste inse är att det inte behöver vara så farligt.
Allt jag gör gör jag för att jag ska må bra...eller hur.
Finns det inte tid till att träffa vännerna denna veckan så vet jag att det kommer en vecka till.
Så sluta stressa....hitta balansen och må bra.
Prioritera det som får DIG att må bra...allt annat löser sig.
Ha en riktigt snöig tisdag.
Det blir en sen jobbedag för mig idag.
Innan jobb blir det träning...skönt!!
Hej hej!!!
Söndag
Tankarna far iväg så fort jag stannar upp.
Dom kämpar emot när jag medvetet pressar undan dom och fortsätter med det jag höll på med.
Det är en konstant kamp mellan hjärnan och hjärtat.
Jag misstänker att det är så för de flesta.
Vem vinner....idag.
Tankar på morgondagen kommer och går.
Ska jag våga köra imorgon?
Ska jag behöva svara på fler frågor?
Kommer tröttheten vinna imorgon oxå?
Jag tänker mycket på hur jag ska få allt att gå ihop sen.
Ni vet, sen när livet återgår till det "normala".
Då ska jag få tiden att räcka till...igen.
Barnen.
Jobbet.
Träning.
Familjen.
Vännerna.
Mig själv.
Det slår mig hårt, insikten om verkligheten.
Hur gjorde jag innan? hann jag med allt då?
Jag kommer ärligt talat inte ihåg.
Men jag vet att mitt hjärta redan då vädjade om lugn och ro.
Så hur ska jag lösa det nu?
Prioritera.
Vad är viktigast för mig?
Mina barn såklart.
Men sen då, sen blir det luddigt.
Jag inser att jag måste fatta mina beslut utifrån mina egna behov....inte andras.
Det är lätt att slukas av sina egna skuldkänslor...tro mig jag vet.
Men där måste man lära sig att säga stopp!!
Jag är bara en person, jag kan omöjligtvis vara där för alla alltid.
När man inser detta så blir allt mycket lättare.
Solen lyser på oss alla och fyller oss med nu energi.
Ta vara på den.
Jag känner hur mitt inre ler.
Det ler fast än att många saker runt omkring mig kanske inte är så bra.
Det är en styrka i sig.
Ett leende kan smälta det mest frusna hjärta.
Våga vara den som sträcker ut en hand.
Våga vara den som säger förlåt.
Våga vara den som tar steget.
Vänd inte ryggen när du behövs som mest.
Stå rakryggad när ditt mod sviktar.
Du är fantastisk!!
Skamligt
Jag vaknar till.
Vänder mig om och får tag i mobilen.
Tittar med trötta ögon på skärmen.
10.24.....men va fan!!
Barnen har antagligen varit vakna ett tag. Dom sitter och tittar på tv.
Jag som tänkte gå upp i tid idag...hmm..jaja.
Nu ska vi äta frukost iallafall.
Får se vad dagen har att erbjuda.
Lava och Nova säger hej!
God kväll!!
Att inte bli antagen till Polishögskolan suger riktigt mycket.
Att bli bannlyst och förbjuden att ens söka på två hela år....det är en käftsmäll helt enkelt.
Jag blev både besviken och irriterad när mannen jag pratade med förklarade varför jag inte hade gått vidare.
"Det är avsnittet om psykisk hälsa som vi ansåg vara bristfällig"
Han lät kall, tom och fullständigt likgiltig.
"Men att jag pratar med en kurator är väl inget konstigt? Det är många som gör det i dagsläget.
Skulle det verkligen påverka min kapacitet som polis?"
Han suckar i andra änden av linjen.
"Platserna som du har ansökt till är väldigt attraktiva. Det gör att en sådan här sak påverkar din möjlighet avsevärt, tyvärr.
Jag förstår att det måste vara jobbigt, jag ser att du sökte in förra året....men...då avsade du dig din plats. Hur kommer det sig??"
Jag vill skrika på honom:
FÖR ATT JAG FICK CANCER DIN IDIOT!!!!
Men jag tar ett andetag och förklarar för honom....samma sak som jag förklarat så många gånger förr.
Hans röst ändras en aning.
"Jag beklagar verkligen...men....det finns tyvärr inget jag kan göra.
Jag får önska dig lycka till och be dig återkomma om två år."
Klick!!
Tomhet.
Tystnad.
Lyft blicken och se dina möjligheter.
För dom är många...så många.
Jag måste bara hitta rätt väg i denna lömska labyrint.
Ibland kommer jag gå fel....men då backar jag bara tillbaka till vägen som jag känner igen.
Sen gör jag ett nytt försök.
Just nu är det mörkt...så jag ser ingenting.
Jag stannar.
Står stilla....till ljuset kommer tillbaka och leder mig rätt.
Det är ingen ide att famla omkring i mörkret.
Ibland är det viktigt att sätta sina egna problem i perspektiv till andras.
Det är först då man inser att det där problemet inte är så stort ändå.
Det är då man kanske t.o.m är tacksam för sitt problem.
Jag menar inte att man ska bagatellisera ett problem.
För just nu är det kanske ett stort problem.
Men om man tar ett steg tillbaka och reflekterar över sina möjligheter....så hittar man alltid en lösning....om man vill det vill säga.
Yogan va super idag.
Jag mådde så så bra efteråt.
Jag längtar redan till nästa pass.
Efter yogan så gick jag och Romina in på väla och investerade i lite träningskläder.
Jag köpte en yogamatta (vill inte ha mitt huvud där svettiga fötter har varit), några träningslinne och en vattenflaska.
Sedan åkte vi hem till pappa ett tag.
Drack lite kaffe, skrattade och njöt av varandras sällskap.
Hoppas vi ses snart igen.
Jag fick förresten en gratismånads träning idag.
Dom hade blandat ihop mitt körkort med någon annans sist jag va på gymmet.
Som plåster på såren fick jag det.
Se, allt är inte dåligt nu hehe.
Nu har jag tagit en tablett och jag inväntar John Blund.
Så jag säger god natt till er alla.
Imorgon ska jag njuta av mina älskade barn...hela dagen lång.
Natti natti!!!
Besvikelse
Känslan av glädje och entusiasm sprider sig i kroppen när jag ser brevet i brevlådan.
Det är från Rekryteringsmyndigheterna.
Jag antar att det är tid och datum för fystesterna.
JAG HAR FEL!!!
Glädjen och entusiasmen dör lika fort som en tanke föds.
Jag förstår inte riktigt vad jag läser, så jag läser det om och om igen.
Dom har lindat in det väl men budskapet talar sitt tydliga språk.
"Du är en skadad vara, kan tyvärr inte använda oss av dig".
Besvikelsen vandrar från hjärnan och nedåt....den fastnar i mitt hjärta.
Tårarna bränner innanför ögonlocken.
Varför!!!!
Jag mår ju bra nu, jag är ju stark igen.
Varför fortsätter den jävla sjukdomen att förstöra för mig, som om den inte gjort tillräckligt.
Ska jag nu behöva leva resten av mitt liv med en stämpel...en cancerstämpel.
Jag vägrar att låta den här hemska sjukdomen styra mitt liv längre.
Men hur ska jag göra nu då?
Vad är det som krävs för att jag ska anses som OK i deras ögon.
Är det tiden som styr??
Eller är det kört för gott?
Jag vet att jag måste ha svar på dessa frågorna...annars kommer jag att bli galen.
Jag är.....så.....besviken!!!
Det är ditt fel....cancer!!!
Jag tänker så här:
Skulle jag inte varit så ärlig när jag svarade på frågorna?
Skulle jag ljugit?
Dom hade nog fått reda på det ändå?? Antagligen!!
Jag vet hur det kändes när jag fyllde i svaren.
Jag kände mig som en "skadad vara".
Att få det bekräftat så här är helt obeskrivligt.
Jag mår ju bra som sagt, fysiskt alltså!!
Men det är det dom hänger upp sig på.
Hur kan dom veta...dom gav ju inte ens mig en chans.
Besvikelsen är stor.
Ännu ett bakslag.
Jag tittar mig i spegeln.
Jag försöker att le.
Det ser falskt ut....ögonen ljuger inte.
Den värmen som pulsera genom min kropp, mitt sinne...är borta.
Men det är okej!!
Den kommer tillbaka....såsmåningom!!
Jag måste bara smälta detta nu.
När livet ger dig citroner...så gör du lemonad!!
Kyla
Händerna och fötterna är så kalla, som om livet själv har lämnat dom.
Jag försöker värma upp dom med en varm kopp kaffe...det går sådär.
Bussen som jag åkte med va ovanligt kall...något jag inte ser fram emot...att köra kalla bussar.
Nu sitter jag på 27:an på väg upp mot busspunkten så jag kan hämta min bil.
Jag ska köra ner till gymmet och prova på yoga idag.
Det hade varit jätteroligt om jag inte hade haft så jäkla ont i benen.
Men jag har aldrig varit på yoga innan så jag vet inte riktigt vad det innebär.
Det kanske till och med är bra för min träningsvärk.
Idag va jag på jobb lite tidigare än igår....det blev en del frågor men ändå inte så farligt.
Jag kanske borde hänga en skylt runt halsen med texten "jag mår bra" så slipper alla fråga hehe.
Jag gjorde lite chiapudding med blåbär och Hallon att ta med.
Det va precis lagom nu innan jag ska träna.
Ser kanske inte så aptitligt ut men det gör susen för kroppen.
Tröttheten känns fortfarande.
Huvudet är lite luddigt.
Det känns bitvis väldigt jobbigt.
MEN livet är för kort för att oroa sig, man måste leva istället.
Jag njöt av solen idag...kände värmen mot mitt ansikte.
Det lever jag på ett tag nu.
Försöker verkligen se det positiva i vardagen...utan att bortse från att det är okej att vara lite trött ibland.
Utan motgångarna kommer vi aldrig kunna uppskatta när det går bra, när det känns fantastiskt.
Imorgon lyser solen igen....det är jag övertygad om.
Ännu en dag
Tröttheten gick och höll mig i handen idag, vägrade släppa taget.
Jag vaknade 10.30 och va helt utmattad.
Kan man sova FÖR MYCKET kanske??
Jag funderar på om det är sömntabletterna som börjar spöka i min kropp.
Jag kanske har tagit dom för många dagar i sträck.
Det är nog lämpligt med en paus från dom nu.
Jag väntade in i det sista med att köra till jobb idag...resultatet blev att jag slapp svara på så många frågor.
Problemet idag va bara att Christine skulle köra sjukhuspendeln idag, jag blev orolig för hur det skulle gå.
Men till min förvåning och glädje så gick det alldeles utmärkt.
Jag hade inte alls några problem med att vara tillbaka i "min taxi".
Det kändes konstigt nog som jag aldrig varit borta därifrån....sen om det är positiv eller negativt vet jag ej.
Jag märkte av mina konsentrationssvårigheter efter en liten stund.
Försökte prata på som vanligt ändå.
Jag försöker att inte ställa allt för höra krav på mig själv...men det är svårt.
Jag vill så gärna vara okej med detta.
Men det får ta den tiden det tar helt enkelt.
Efter jobb så åkte jag direkt till gymmet.
Väntade in Romina sen körde vi på.
Jag hade ganska ont i benen efter träningspasset igår men det gick ändå bra.
Känslan när svetten rinner från en och pulsen rusar....den är bra.
Jag gick/sprang i en halvtimme sen körde vi lite maskiner.
Helt plötsligt hade två timmar gått.
Det är en skön känsla i kroppen när man har varit fysikt aktiv.
När man pressar kroppen och sinnet till max.
Jag är så positiv till detta att jag nästan inte ens bryr mig att det kommer kosta mig 399 kr i månaden.
Imorgon ska vi gå på Yoga....det kommer bli jättekul.
Jag hoppas bara att jag inte har allt för mycket träningsvärk då.
Nu ska jag dricka mitt te (som vanligt) och titta på en film.
Hoppas er dag har varit fantastisk!!
Nej till cancer!!
Sitter och tittar på NEJ TILL CANCER.
Tårarna rullar nerför kinden.
Det gör ont i hela kroppen, mest i hjärtat.
Insikten att jag kunde varit en av dom där...den smärtar fruktansvärt.
Men jag är samtidigt så glad.
Jag fick verkligen en andra chans...jag ska ta vara på den. Leva 100% varje dag.
Det är jag skyldig mina barn, det är jag skyldig mig själv.
Jag önskar att nån kunde utala dom magiska orden "vi har funnit botemedlet mot cancer".
Det hade varit en sådan seger över djävulen....i detta nu.
Hur gick det på jobb idag då??
Det va tufft.
Det va jobbigt.
Det va som förväntat.
Många frågor...om och om igen.
Många kramar och ledsna blickar.
Jag va Bella med cancer igen...tyvärr!!
Det va det enda jag fick prata om...cellgifter...strålning.
Prata om hur jag kräktes och hur dåligt jag jade mått.
Prata om mina andra kollegor som oxå hade cancer...om deras kamp.
Jag gick som i en dimma mesta dels av tiden.
Satte upp fasaden och svarade artigt på alla frågor.
Jag mår bra
Jag mår bra
Jag mår bra...snart börjar jag väl tro på det själv oxå.
Verkligheten kommer ikapp mig åter igen.
Jag blir varse om exakt hur jobbigt detta kommer bli.
Den vanliga Bella vill inte vänta, vill köra igång direkt.
Den vanliga Bella blir så besviken när tröttheten kommer krypandes,
"men jag har ju knappt åkt buss i en timme, jag är redan trött"....för fan skärp dig...mer än så klarar du väl!!!
Nej, jag gör inte det....fan!!!
Frågorna kommer tillbaka med full kraft.
Hur ska jag klara att köra ett arbetspass om jag inte ens kan ÅKA med i bussen i två timmar??
Hur länge kommer min fasad att stå fast, utan att krackelera?
Frågorna är många, svaren är få!!
Men hur som helst så ska jag tillbaka imorgon.
Jag är tacksam för att jag får möjligheten att åka med Kitte, hon gör det hela lite lättare.
Vi skrattade en hel del....det va skönt!!
Hur jobbigt det än är just nu så vet jag att det kommer bli lättare.
Jag får helt enkelt bara uthärda nu.
Det kommer bli bra...det måste jag tro.
Nu ska jag dricka upp mitt te och fortsätta titta på programmet.
Imorgon är det nya tag.
God kväll mina vänner.
Träning
Nu gäller det.
Jag ska strax köra till jobb.
Väl där ska jag upp på löpbandet i ungefär en timme. Sen ska jag bada lite bastu.
Jag är ganska säker på att jag ska börja på Nordic Wellnes men jag behöver börja nånstans och det för bli på jobb.
Jag ska även prata med min chef angående friskvårdsbidraget.
Det är inte mycket Nobina Bidrar med så jag ska se om det finns nåt man kan göra.
Jag är jätte tacksam för allt som jobbet har gjort nu när jag har varit dålig men samtidigt är frsikvårdsbidraget en ganska stor grej.
Jag tror att många struntar i att träna eftersom man inte kommer så långt med bidraget, ett träningskort kostar ca 4000 kr om året nämligen.
Det är en ganska saftig summa om du frågar mig.
Hur känns det då att köra till jobb??
Motigt.
Nervöst.
Oroligt.
Men jag är övertygad om att det kommer släppa när jag väl kommer dit.
Ha en underbar dag idag.
Ny energi
Natten va som sagt inte speciellt bra, Jag sov inte så mycket.
Dagen har ändå varit förvånansvärt bra och det är först nu som jag känner av tröttheten.
Tålamodet tryter och rösterna blandas i huvudet.
Tänk att en enda dålig natt kan åstadkomma detta.
Det är precis som att ju mer jag anstränger mig...desto långsammare fungerar hjärnan.
Jag har svårt att få en sån enkel sak som en dialog att fungera....ganska frustrerande.
Nu har jag värmt en kopp te iallafall.
Jag sorter i min favoritfåtölj och bara andas...djupt.
Konsentrerar mig på absolut ingenting.
Det är inte så lätt som det låter vill jag lova.
Barnen mumsar på en tallrik med saftiga apelsiner.
Snart dags för kvällsrutiner...men först lite lugn och ro.
Jag va och klippte mig idag. Jag blev nöjd...fast det sved att betala 239 kr för den lilla klippningen.
Jag insåg oxå när jag satt där hur otroligt dålig jag blivit på "småprat".
Ni vet, det där vanliga snacket om jobb och väder m.m
Jag orkade liksom inte ens anstränga mig.
Klart jag svarade när hon frågade mig nåt...men hon insåg ganska snart att loppet va kört hos denne.
Tråkigt men sant!!!
Ibland glömmer jag bort mig själv....jag blir förvånad över min egen brist på social kompetens.
Före cancern så kunde jag prata med vem som helst...om vad som helst.
Så är det inte längre.
Varför blev det så??
Va det bara en roll jag spelade innan?
Brydde jag mig mer innan?
Är jag en sämre människa nu när jag inte vill/kan vara så social?
Eller är det bara en insikt om vad som är betydelsefullt i mitt liv?
Det kommer bli lite jobbigt nu när man kommer tillbaka till jobb, alla frågor och så.
Jag vill helst av allt bara krypa in i mitt skal och sköta mig själv.
Men jag får väl försöka hitta nån balans antar jag.
Imorgon gäller det iallafall.
Sååå mycket godare än godis.
Lite chiapudding som förbereds till imorgon.
Den här ska forma den lilla frisyren som jag har än så länge.
Syns som sagt inte så mycket men det känns toppen.
Nästa klippning kommer jag nog kunna göra lite mer frisyr oxå.
God kväll!!
Insikt
God morgon!!
Sitter i soffan och försöker vakna.
Ögonen är väldigt trötta denna morgon.
Jag har inte sovit så gott inatt, tabletten har inte haft nån verkan.
Värk i magen har stört mig nu sen igår.
Antagligen är det samma orsak som sist men jag blir ju ändå orolig.
Jag är så otroligt vaksam mot allt i min kropp och hur min kropp fungerar.
Det känns som att jag alltid är på min vakt.
Jag kan aldrig slappna av.
Det är ganska tröttsamt ibland.
Nu ska jag dricka upp mitt te.
Jag ska äta min chiapudding.
Sen ska jag klä mig och åka hem till en kompis och dricka en kopp kaffe.
Sen bär det av till frisören.
Önskar er en riktigt lat söndag 👍🏻
Sov
Tabletten är intagen.
Väntar på min kära vän John Blund.
Det har varit en bra dag idag.
Har spenderat tid med min älskade syster Romina.
Vi kollade in ett gym som vi förhoppningsvis ska skriva in oss på.
Jag känner mig taggad och motiverad till att börja träna nu.
Tror att det är precis vad jag behöver för att mota bort mina hjärnspöken som surrar runder i mitt huvud.
Det är ett perfekt sätt att sysselsätta sig på.
Jag har ju gymet på jobb oxå men jag vill kunna gå på pass.
Yoga, zumba m.m
Vilken dag är då inte bättre än dagen då jag ska vara tillbaka på jobb.
Slå två flugor i en smäll liksom.
Det kommer vara nyttigt för mig. Jag har varit alldeles för seg nu sista tiden.
Efter att jag trillade och slog mitt knä så har jag inte riktigt vågat springa eller Powerwalka...men nu är det minsann dags.
Så jag säger god natt till er....min kära vän viskar "soooov"....bäst att lyda.
Tänkte på en vän när jag såg denna hehe...klockren
Undrar hur många av dessa som runnit ner i den strupen haha.
Kvällsmål
Chiapudding.
Nyttigt och gott.
En perfekt frukost, mellanmål eller kvällsmål.
Barnen gör sig redo för kvällen.
Jag känner mig ovanligt trött, kan bero på att jag gick upp tidigt idag (07.30 är inte tidigt för vissa men för mig är det).
Jag sitter på fullaste allvar och funderar på om jag ska lägga mig oxå.
Känns dumt att motarbeta kroppens signaler.
Satt och funderade idag på hur mitt liv kommer se ut om ett år.
Kommer jag plugga i Växjö då?
Kommer jag ha kvar min lägenhet?
Kommer jag att vara frisk och stark?
Kommer jag att vara lycklig??
Kommer jag....
Bekymmer
Om det finns en lösning på ett problem, är det onödigt att oroa sig.
Om det inte finns nån lösning på problemet, är det meningslöst att oroa sig.”
Dalai Lama
Om det inte finns nån lösning på problemet, är det meningslöst att oroa sig.”
Dalai Lama
Det är rätt logiskt om man tänker efter.
Oro är så så onödigt.
Det tar energi från dig, hindrar dig från att känna glädje.
Till absolut ingen nytta.
Det är ju inte så att du är särskilt produktiv när du går och oroar dig.
Jag önskar att jag kunde sluta oroa mig för saker.
Min oro sitter ju endast i mitt eget huvud.
Senast jag kollade så va jag inget medium, jag kan inte se in i framtiden.
Så varför i hela världen oroar jag mig då....jag vet ju inte vad som komma skall.
Nej, sluta upp med det.
Njut av varje dag och gör det till en minnesvärd dag.
Fokusera på allt det fina i vardagen.
Just nu njuter jag och flickorna av en animerad film.
Vi har ätit en väldig massa Taco.
Vi ska strax plocka fram chips m.m.
Ikväll ska bli en mysig kväll.
Hur har din dag varit??
Klippning på söndag
Den här gången känns det inte så farligt.
Det blir nog bara en liten trimning men ack så nödvändigt.
Wish me luck.
Mod
Mod ryter inte alltid. Ibland är mod en liten tyst röst i slutet av dagen som säger ”Jag ska försöka igen i morgon.”
Ibland är det svårt att vara modig, ibland är rädslan starkare.
Men det är just det som definerar mod, att våga göra något fast än att man är rädd.
Ibland är ilskan större än rädslan oxå.
Ilska är en något jag har gjort mig väldigt bekant med nu senaste halvåret.
Jag har varit arg för så mycket, förgiftade mitt sinne.
Det är lätt att låta sig fyllas av hat om man inte är försiktig.
Det är lätt att skylla på allt och alla för den olycka som bjudits in i ditt liv.
Men sanningen är den att även om du skriker och slåss, även om du låter din vassa tunga smeka hemska ord....är olyckan ändå din.
Du äger den och ingen annan.
Även om du inte har valt den situationen du är i...så är det du som bestämmer hur du ska hantera det.
Det är du som bestämmer om djävulen ska få sista slaget.
Det är du som bestämmer när du ger upp..OM du ger upp.
När det va som jobbigast för mig så sa jag för mig själv:
Din djävul, du må ha valt tid och plats för denna fighten, du må ha startat detta kriget....men jag kommer vara den som svslutar det.
Det kommer komma tidpunkter i ditt liv då du är frestad att yttra orden "jag ger upp".
När dom stunderna kommer, när du är som svagast....det är då du måste vara som modigast.
Lyft blicken.
Spjärna emot.
Fokusera.
Jag lovar att det är du och ingen annan som kommer gå vinnande ur kriget.
Va stark även när det känns hopplöst.
Hitta modet inom dig.
Du är en fantastiskt människa och jag tror på dig.
I goda vänners lag
Nu kommer strax Linn.
Vi ska äta en god middag och prata en massa strunt....helt underbart.
Jag ska bjuda på en currygryta med bulgur.
Det är inte så ofta vi kan ses, därför är det så roligt när vi får tid till just sånt här.
Jag behöver få mina tankar på andra vägar oxå...just nu är det mycket biverkningar och mediciner som svävar runt i huvudet.
Igår hade jag en supermysig dag med syrran efter läkarbesöket.
Vi skrattade så mycket och det va som balsam för själen.
Vi satt på Holy Greens och Romina återberättade ett avsnitt från New Girl. Vi skrattade så mycket och jag kände blickarna bränna i nacken....men jag brydde inte mig. Det va så skönt att bara få skratta och ha roligt.
Nu anländer snart Linn så jag får avrunda här.
Hej så länge!!
Vänta och se
Läkarbesöket gick väl som väntat idag.
Jag mådde illa bara jag satte min fot därinne.
Hur som helst så fick jag beskedet att jag har två alternativ om det visar sig att min kropp börjat producera östrogen igen.
1: Jag opererar bort mina äggstockar.
2: Jag tar den här sprutan som jag berättat om och blockerar min äggstockar på kemisk väg.
Operation är uteslutet så då återstår bara alternativ nummer 2.
Problemet är att jag ska ta dessa sprutorna i 5 års tid.
Det är en väldigt lång tid för nåt sånt här.
Sen måste jag börja äta en annan typ av medicin oxå.
Martin förklarade så vänligt att mina "besvär" som jag fick nu när jag började med tabletterna endast kommer bli värre när jag börjar med sprutorna.
Då blir jag genast osäker på hur jag ska lösa det med jobb.
Jag vet hur jobbigt det va med svettningarna sist....hur ska det då gå om detta ska bli värre??
Det känns som att jag tar ett steg fram endast för att ta tre steg tillbaka.
Jag måste ta en rejäl funderare på hur jag vill göra.
Orkar jag verkligen detta igen?
Jag fick även utskrivet nya sömntabletter....får se om det blir bättre med sömnen nu då.
Jag försöker verkligen att tänka positivt...verkligen.
Men det känns som att jag har ett band som drar mig tillbaka hela tiden.
Jag kämpar mig framåt men till slut är mina krafter slut och då dras jag tillbaka.
Nu måste jag bara fokusera på att komma tillbaka till jobb.
Jag måste tänka positivt och att allt kommer gå bra.
Det är tankarna som styr oss.
Det är tankarna som är vårt liv och hur vi upplever det.
Så bort med er negativa tankar....välkommen alla ni positiva.
Solen har lyst på mig idag och jag tänker ta vara på det.
Ta hand om ert sinne och er kropp.
Vad ska man göra
Möjligheterna är många.
Energin är låg.
Viktor kom med barnen kl 10 idag...jag låg fortfarande i sängen.
Blev inte mycket sömn inatt så jag va ganska trött när det knackade på dörren.
Tankarna for runder i mitt huvud när jag skulle lägga mig, gjorde det omöjligt för mig att finna ro.
Jag tänkte på mitt möte med Martin som jag ska på imorgon.
Jag har så mycket jag vill säga.
Jag är osäker på om jag ska ta den här extra sprutan om han erbjuder den.
Jag vet ju inte vilka biverkningarna är och så.
Sen tänker jag mycket på min tillbakagång till jobb.
Hur ska det gå?
Kommer jag att fixa det?
Vad ska alla säga, vad ska dom fråga?
Nu har jag fått i mig en kopp kaffe och känner att huvudet kan kommunicera med resten sv kroppen.
Barnen leker med två kompisar så dom underhåller sig själv.
Jag funderar på vad vi ska hitta på idag.
Det MÅSTE ju inte hända nåt men samtidigt är det tråkigt att vara hemma en hel dag och göra ingenting.
Posten kom precis och jag har äntligen fått mina bilder som jag skickat efter.
Så jag hade kunnat sitta och fixa några fotoalbum....men nej!! Det måste vara lugn och ro här hemma när jag ska göra det.
När barnen har kompisar här hemma så är det allt annat än lugn och ro hehe.
Ha en kall och underbar dag idag ☀️
Mmm
Universum ler mot mig just nu.....det känns helt underbart.
Jag tänker rida på den här vågen.
Våga.
Chansa.
Nu är det min tur.
Va spontan
Detta fick jag höra igår...så då får jag väl införliva detta.
Återstår att se vart det leder 😊
Spännande!!
Bara en tanke
Den här boken fick jag lån av Mia, den ska bli ett rent nöje att läsa.
Jag behöver lite inspiration just nu.
Nästan alla ljus är tända här hemma och jag smuttar på mitt alldeles för varma te.
Jag funderar på om jag ska sätta på lite musik eller om jag bara ska låta tystnaden ljuda.
Barnen badar och jag hör deras skratt från ovanvåningen...det värmer.
Viktor kommer snart och hämtar dom och då gör sig ensamheten påmind åter igen.
Men det behöver inte nödvändigtvis vara något negativt.
Jag kan välja att se det som ett tillfälle till egentid.
Tid att lyssna på mina tankar.
Tid för reflektion.
Tillgodose mina behov....vad nu dom må vara.
Detta är vad som är kvar av julen hos mig.
Allt är borta och det känns skönt.
Känns befriande.
Synd att det är så kallt i uterummet, det är riktigt mysigt nu med alla ljusslingorna.
Ljusen har verkligen en helande kraft.
Bara idag till exempel...när jag va ute och körde så va där en liten glipa bland molnen.
Solen sken med sina underbara strålar en liten liten stund...det räckte för att jag skulle fyllas med lyckokänslor.
Den är upphovet till liv.
Den är värme och trygghet.
När jag inte kan få ta del av solen så hjälper mina värmande ljus mig.
Nu säger jag god kväll!!
Viktor har precis varit och hämtat barnen och jag ska krypa ner i ett varmt bad fyllt med bubbel.
Sen ska jag mysa ner mig i soffan och bara vara.
Kanske läser jag en bok.
Kanske tittar jag på en film.
Men framför allt....så lever jag...här och nu.
Nytt år, nya möjligheter
Hej då 2015!!
Hej 2016!!
Nytt år, många önskningar.
Förväntningar.
Dagen har varit helt okej!
Vi va och hälsade på Sofia och Christian...åt lite taco och kollade lite film.
Nu ligger jag i soffan och kollar på vänner.
Barnen ligger och sover och jag försöker hMutts det där berömda lugnet.
Nu när kvällen kommer och tystnaden lägger sig så pockar tankarna.
Jag anstränger mig för att alla tankarna ska vara positiva...upplyftande!!
Negativa tankar är som ett gift....det sprider sig som en löpeld på en torr savann.
Jag vill kunna ta kontroll över mina tankar och sålla bort allt det negativa.
Men sanningen är den att livet består av både gott och ont.
Positiva händelser och negativa.
Det är det som kallas livet.
Det som är viktigt är att inte låta dom negativa händelserna styra ditt liv.
Låt inte rädslan ta kontrollen över dig.
Man är bara modig när man går emot sin rädsla...inte när man står bakom den.
Jag har spenderat en lång tid nu med att vara rädd.
Det är slut med det nu.
Adjö 2015...hej 2016!!
Adjö cancer....hej livet!!!
Lite bilder från nyår 🎉
Nu ska jag och katterna fortsätta mysa i soffan.
God natt och sov gott
