Rör dig i rätt riktning
Så länge det är framåt så är det rätt.
I mitt fall har det tagit lång tid. Ibland har jag stått still och vissa gånger har jag till och med backat. Men jag rör mig framåt….jag gör det.
Det tog 1 år av cellgifter. Det tog 4 år av studier. 1 år av arbete. Och nu tar jag ytterligare ett steg framåt.
Jag har väl någonstans trott att jag inte förtjänade att vara lycklig. Men ödet hade en annan plan för mig.
Nu går jag framåt….ett steg i taget.
Träningen får mig att må så otroligt bra. Men en intensiv träning sätter sina spår oxå. Tyvärr har cellgifter och efterbehandling satt sina permanenta spår på min kropp. Så nu när jag kör lite hårdare så känns det.
Jag försöker bara separera värken från smärtan. Lokalisera om det är en dålig värk eller en "normal" värk.
Kroppen pratar….jag lyssnar.
Flow
Forskare säger att när vi befinner oss i ett "flow" så frigörs alla våra glädjehormoner i kroppen.
Endorfiner, dopaminer, oxycotiner och seratoniner.
När befinner vi oss i detta stadium då?
När tid och rum försvinner och vi kan koppla bort resten av omvärlden. Nu menar jag inte när vi sitter med mobilen och scrollar förbi video efter video på youtube.
Nej! Jag menar när vi använder våra händer. När vi skapar. När vi aktiverar den delen av hjärnan som allt för ofta lever i mörker.
Jag har fått ett smakprov nu i helgen.
Jag började så smått att rita igen.
Det tog inte så lång tid innan jag var inne i mitt flow.
På måndag börjar jobbet igen.
Så jag passar på och ritar medan tiden är på min sida.
Jag har åkt på en jäkla förkylning oxå, så det blir soffläge för mig resten av helgen. Måste bli frisk till på måndag.
