God morgon!!
Somnade på soffan igårkväll, nu får man lida för det.
Vakande med en jäkla huvudvärk som inte vägrar släppa.
Men hur som helst så sitter jag här nu i soffan och tittar på idol.
Har druckit mitt kaffe och ätit min gröt och jag känner att idag kan mycket väl bli en soffdag.
Men jag ska hämta barnen sen så vi får se vad dom känner för 🌸❤️
Ha en bra dag idag....kram kram
Varför håller man tillbaka?
Du vet inte vad som kommer hända imorgon.
Du vet inte vad morgondagen har att erbjuda just dig.
Du vet vad du har här och nu...men det är oxå allt.
För att få det du vill ha måste du vara villig att kämpa, blöda, gråta....då är det värt det.
För om du inte kämpar....då är det kanske inte det du vill ha egentligen.
Låt inte enkelheten lura dig, ingenting är enkelt.
I slutändan måste man göra uppoffringar...och dom gör ont.
Gör dom inte ont så är det inga uppoffringar.
Livet är nu.
Tveka inte....ta chansen!
En dag i skolan....
Det är verkligen tufft att plugga. Långa intensiva dagar......fast sen har vi de dagarna som....Ja denna 😁😁
Dessa dagarna som är fyllda med skratt är bara så uppskattade.
Så med det önskar jag er en trevlig kväll
Grattis Nova!!
Skrattet klingar i rummet.
Diskussionerna är igång och ljudnivån är aningen hög....men det gör inget...det är kalas.
Nova har sett fram emot den här dagen och hon ler från öra till öra.
Alla tar för dig av maten som jag tillagat i förmiddags.
Sen mumsat vi gott på hemmagjorda cupcakes och tårta...allt efter Novas önskan.
När kalaset är över hjälper Romina, Rickard, Sara och Johanna mig och Viktor att städa upp, diska.
Det är tacksamt att inte behöva stå med allt själv.
Dagen har varit hektisk och när vi väl kommer hem så värker ryggen, huvudet känns lite som mos....men på ett bra sätt.
Jag vet ju varför jag är trött och jag hade gjort det om och om igen för att få se det leendet på Novas läppar.
Min älskade tjej, jag hade gjort allt för dig.
Sen den dagen jag först såg era fina ansikten, kände värmen den era kroppar...den dagen förstod jag meningen med MITT liv.
Det är inte att göra mig själv nöjd.
Det är inte att sätta mig själv först.
Det är absolut inte att göra egoistiska val som påverkar dom negativt...endast för egen vinning skull.
Nej! Ni har och kommer alltid att komma först.
Det spelar ingen roll hur dåligt jag mår eller hur många gånger jag faller...jag kommer resa mig för er och för att ge er den bästa starten i era liv, det bästa uppväxten.
Mamma älskar er ❤️❤️
Snart är det dags att knyta sig.
Imorgon kallar skolan för mig.
Barnen ska på fritids och jag ska ta bussen vid 6 tiden.
Ett stort tack till alla som firade Nova idag, det blev ett jättefint kalas och hon va jättenöjd.
Hoppas ni hade lika trevligt som vi.
Kram på er
Dagen som började bra men slutade i katastrof
Jag. Viktor och barnen åkte till Skånes djurpark med mitt jobb idag.
Barnen hade jättekul och vädret va perfekt.
Dagen va som sagt jättebra och vi va alla helt slut när vi kom hem.
Barnen satte igång och städade sina rum och jag körde till Maxi och köpte dricka till kalaset imorgon.
Efter det åkte vi hem till Fia en sväng....klockan sprang iväg för oss men innan 22.00 låg ialöafall barnen i deras sängar.
Sen fick jag ett samtal som snabbt förändrade dagen från att varit jättelyckad till katastrof.
Jag tänkte först efter men kom snabbt till insikt att "nu får det räcka" och jag satte mig i bilen och körde ner till festivalen.
Det va dags att hämta hem en viss person.
Efter mycket bråkande så följde personen motvilligt med mig.
Tänk att alkohol kan förstöra så mycket, så många Liv.
Och det är inte bara personen som dricker som blir skadad.
Det är ju alla runt omkring personen oxå....det glöms lätt bort.
Men det är vår verklighet oxå.
Men den verkligheten är inte min längre...jag sätter ner foten nu...nu räcker det.
Alla människor har ett ansvar gentemot sin familj, sina barn och barnbarn.
När man struntar i vilka konsekvenser ens handlingar får för sin "familj" då måste man börja rannsaka sig själv.
Då har man gått över en gräns.
För mig så betyder det ordet något.
Det är inte bara bokstäver på en rad.
Det är min mening med livet.
Att vara den bästa mamman och ge mina barn en trygg och säker uppväxt.
Att vara där för dom när dom mår dåligt och att glädjas med dom när det går bra.
Att krama om dem när de behöver de som mest.
Att veta hur dom mår innan dom ens själv vet det.
Jag vill bevisa för mina barn att jag är värdig den titeln.
För det är inte bara nåt man är.....det är något du är med hela kropp och själ.
Tänk på det!!!
GOT
Hmm....ska man sätta igång det senaste avsnittet av GOT eller ska man spara det till en kväll med lite mer energi???
Barnen ligger i sina sängar och sover förhoppningsvis.
Jag jobbade till 18.40 sen blev det en rusch hem och byta om innan jag mötte upp Viktor, Ann-Britt och barnen nere vid tivolit.
Som ni förstår så hann klockan bli rätt mycket innan vi kom hem.
Sen är det ju så att även om klockan så är 23.55 så är det ju fortfarande fredag...och då SKA man ha fredagsmys.
Så det va bara att slänga igång en film och slänga sig i soffan när vi kom hem.
Men nu sover dom iallafall och jag halvligger i soffan och velar....ska jag eller inte.
Lite bilder från tivolit idag.
Imorgon bär det av till djurparken...ska bli kul även om jag hade velat sova länge.
Jag kan iallafall ställa klockan på 07.00 imorgon....så det blir en eller två timmar mer (om jag lägger mig nu det vill säga).
Jaja det får väl vara God Natt för mig nu då.
Ha en fortsatt trevlig kväll/natt!!
Dagarna räknas ner...
På måndag börjar allvaret igen, då ska man tillbaka till Malmö.
Då ska man åter igen upp i ottan för att ta en buss och sedan ett tåg.
Då ska man åter igen starta upp Hjärnkontoret inför de många utmaningar som väntar.
Då ska man återse alla de ansikten som över sommaren blott bara varit en bild i huvudet.
Då ska man öppna plånboken och i gengäld få några förhoppningsvis intressanta böcker.
Och vet ni vad.....jag kan knappt vänta.
Jag ser verkligen fram emot den här terminen.
Man har liksom fått landa lite, reflektera över året som gått.
Nu är jag mer taggad än nånsin.
Sen att min bror och min bästa vän oxå har kommit in på högskolan gör ju bara saken ännu roligare.
Men innan måndag är det några dagar som ska bearbetas, plogas igenom.
Som tur är så har jag väldigt mycket roligt att se fram emot den här helgen.
Min älskade lilla tjej fyller 7 år på söndag så henne ska vi fira ordentligt.
Innan dess ska vi åka en sväng till Skånes djurpark (håller tummarna för bra väder).
Imorgon är det jobb för mig men Viktor ska nog ta med tjejerna ner till bjuvskalaset...lite karuseller och sockervadd...kan det bli bättre hehe 😁
Tills dess....tjingeling 👋🏼
Gotta have roots before branches.
So many things
To do and say
But I can't seem
To find my way
But I wanna know how
I know
I'm meant
For something else
But first
I gotta find myself
But I don't know how
Oh, why do
I reach for the stars
When I don't have wings
To carry me that far?
I gotta have
Roots before branches
To know who I am
Before I know
Who I wanna be
And faith
To take chances
To live like I see
A place in this world
For me
Sometimes
I don't wanna feel
And forget the pain
Is real
Put my head
In the clouds
Oh, start to run
And then I fall
Thinkin'
I can't get it all
Without my feet
On the ground
There's always a seed
Before there's a rose
The more that it rains
The more I will grow
I gotta have
Roots before branches
To know who I am
Before I know
Who I wanna be
And faith
To take chances
To live like I see
A place in this world
For me
Whatever comes
I know how to take it
Learn to be strong
I won't have to fake it
Oh, you're understandin'
The wind can come
And do it's best
Blow me North and South
East and West
But I'll still
Be standing
I'll be standing
I gotta have
Roots before branches
To know who I am
Before I know
Who I wanna be
And faith
To take chances
To live like I see
A place in this world
Tisdagshäng
Ligger och värmer mig i solen.
Känner hur jag laddar batterierna.
Ledig idag....skönt!!
Barnen har kompisar här hemma så dom är sysselsatta.
Själv dricker man lite te och planerar lite inför Novas kalas.
Har lite kul med Snapchat 😁
Snart börjar skolan för mig och jag känner mig jättetaggad.
Ska bli skönt att använda huvudkontoret lite igen hehe.
Men innan dess blir det lite mer jobb.
Nähä nu ska jag göra lite pannkakor till busungarna.
Ha en underbar dag allesammans ✌🏼
Skriv inläggstext
Kan vi lita på vår magkänsla...
Känslan är stark, den är så defenitiv.
Men är den rätt, är de den som ska ge mig min lycka.
Magkänslan finns där...för att påminna mig och dig om valen vi gör och om vägen som dom valen breder fram för oss.
Jag känner mig kluven.
Morgondagen kommer ägnas åt eftertanke...reflektion.
Fortsättning....
Hon ville andas, ville svara personen i andra sidan luren....men hon kunde inte.
Hon förmådde inte sina läppar att röra sig.
Hon kunde inte styra lungorna, ingen luft kom in och ingen släpptes ut.
För en kort sekund insåg hon att hon faktiskt fortfarande körde.
Hon bromsade in och körde in bilen till sidan.
Rösten i mobilen lätt irriterad, så där som den brukade göra.
- hallå, hallåååå!!! Men svara då.
Munnen blev med ens torr.
Hon knep hårt ihop ögonen samtidigt som hon tryckte på den röda luren.
Känslan som nu spred sig i kroppen va bekant, obehagligt bekant.
För hon hade varit där så många gånger förut.
Hon hade svarat den där ilskna rösten så många gånger.
Men inte nu.
Tummen letade sig snabbt upp till sidan av mobilen och tryckte sedan den lilla knappen åt sidan.
Ljudlöst.
Efter en liten stund kände hon att hon kunde köra igen.
Hon va lugn nu.
Händerna grep tag om ratten och hennes blick fastnade på ärret som prydde hennes vänstra hand.
Det va en kontant påminnelse om det förflutna, det som hon hade lagt bakom sig.
För det hade hon väl?
Eller va det hennes förflutna som nu hade ringt henne, som hade krävt hennes uppmärksamhet...dom så många gånger förr.
Hon lyfte blicken och tryckte ner pedalen.
- Hallå, hallåååå! Men svara då!
Han väntade otåligt och varenda liten cell i kroppen ville skrika.
Greppet om mobilen hårdnade och helt plötsligt hördes ett pipande.
Hon hade lagt på luren.
Han kände hur värmen spred sig ut i kroppen.
Vem faaan trodde hon att hon va!
Trodde hon att hon kunde gömma sig...för han.
Det hade gått lite mer än en månad och hans entusiasm hade knappast svalnat, snarare tvärtom.
Han skulle hitta henne, om det så va det sista han gjorde.
Han visste att hon fortfarande hade kontakt med sin mamma och sin bror, det hade dom motvilligt berättat.
Han kunde vara väldigt...övertygande när han ville veta nåt.
Det va inte direkt som att dom hade nåt val.
Han tyckte först att det va konstigt att hon lät sin familj få ta smällen för hennes misstag....men sen å andra sidan så visste hon väl om att hon inte hade nåt att sätta emot.
Hon va hans och så skulle det minsann fortsätta.
Ända sen han hade varit liten så hade han haft människor som försvunnit, övergett honom.
Det hade gjort honom hård, kall.
Men sen så träffade han henne, hon väckte något inom honom.
När hon sen hade berättat att hon inte ville fortsätta så hade något inom honom gått sönder.
Skulle hon oxå överge honom?
Då hade han bestämt sig, han skulle aldrig låta det ske.
Om han så skulle kedja fast henne så skulle hon aldrig få lämna honom.
Han behövde henne, hennes doft, hennes hjärta, själ.
Utan henne va han ingenting.
En tanke formades i hans huvud.
Munnen förvrängdes i en grimas.
Just det....så skulle han göra.
Han visste exakt hur han skulle få tag i henne.
Han tryckte in ett nummer i mobilen och tryckte sedan på den gröna luren.
En signal.
Två signaler.
Det klickade till.
Han röst va låg, nästan viskandes sa han:
- Hej, det är jag. Kan vi ses, jag behöver din hjälp!!
Medan stjärnorna glimmar.....
Det är tyst när hon vaknar.
Handen sträcker sig automatiskt mot platsen bredvid henne....tomt.
Det tar några sekunder innan insikten kommer till henne, hon är ensam.
Inga barn som snusar stillsamt bredvid henne.
Inga katter som försiktigt purrar ikapp med hennes andetag.
Hon är ensam.
Hon tvekar för en sekund, vill inte gå upp. Sedan sätter hon ner varma fötter mot ett kallt golv, ilningen kommer som en kall hand längs ryggen.
Tyst smyger hon ner för trappan, vanan sitter i fast än att barnen inte är hemma.
Kaffet står redo att sättas igång, med en enkel knapptryckning börjar det snart att puttra.
Skålen med havregryn ligger och väntar på sin match made in heaven, hon häller upp 2 dl vatten och ställer sedan in den i micron....2 min...Go!!!
Uniformen hänger färdigstruken och klar....redo att pryda hennes kropp.
Den röda lampan på diskmaskinen lyser ilsket, den har varit färdig sen igårkväll...men tröttheten va för intensiv just då.
Hon öppnar luckan och konstaterar att hon måste ta det direkt när hon kommer hem..hinner inte nu.
Pling
Gröten är klar.
Skålen bränner mina kupade händer.
Hungern har inte riktigt känts av men hon vet att den kommer.
Den brukar komma så där lagom in på morgonen när hon inte har nån möjlighet att att stilla den.
Hon smuttar på kaffet, det smakar hasselnöt efter sirapen som hon hällt i.
Den varma drycken sprider en värme i magen som sedan fortsätter ut i hela kroppen.
Mmm...lugn och ro....men vänta..har...jag inte...glömt!!
Hon reser sig och går in i tvättstugan.
Fan, fan, fan!!!
Hon har glömt en maskin tvätt.
Nu känner hon den där välbekanta stressen bubbla inom henne.
Hon gör en snabb tidsberäkning i huvudet.
Jo...jo hon ska hinna.
Hon tar en stor klunk av kaffet, bränner sig lite eftersom det fortfarande är varmt.
Tar tvätten och börjar hänga upp, ömsom snabbt....ömsom effektivt.
Hon imponeras av sin egen effektivitet när det väl kommer till krita.
Doften av solsken och blommor sprider sig i vardagsrummet...mmm underbart.
En till....sen är....det....klart!!!!
Tillbaka till kaffet.
Det hade blivit ljummet nu.
Gröten va kall men slank ändå ner.
Hon tittade på klockan och det va dags att åka.
När hon steg utanför dörren möttes hon sv en kall vind.
Ögonen skådade tusentals glimmande stjärnor.
Det va mörkt fortfarande.
Något inom henne gnagde.
Om det va mörkret som väckte olustiga känslor eller om det va tystnaden som ekade där hon gick.
Med en knapptryckning öppnade hon låset på bilen.
Bilens motor vaknade till liv när hon vred om nyckeln och snart rullade hon iväg.
Djupt försjunken i sina egna tankar rykte hon till när mobilen ringde.
På displayen lös ett nummer som hon inte kände igen.
Efter nån sekunds tvekan tryckte hon på den gröna luren.
Hon kände hur hjärtat sjönk ner i magen....NEJ NEJ NEJ......
Fortsättning följer 😉
Sorry!!!
Har varit lite disträ sista tiden.
Har inte känns nån motivation till att skriva och så kan det vara ibland.
Så ge er till tåls så kommer det säker snart...min motivation.
Dags att lägga mig nu...klockan ringer 03.30 imorgon....jobb.....sjukhusbesök....m.m.
Så god natt 🌟
Jag och Nova mös till det med muffins te och youtube....myyysss!!!!
Tenta
Efter en hel dags pluggande är det enda jag har i huvudet just nu Matematik.
Lagar och räknesätt, regler och didaktik.
Nu känner jag dock att huvudet inte fixar mer...så nu säger jag god natt och önskar mig själv lycka till på tentan.
Vålnader från förr....
Smärtan för mig instinktivt rycka till.
Handen dras tillbaka och jag håller andan.
Jag svär inom mig trots att barnen sover sedan länge, det har blivit en vana att hålla svordomarna på insidan.
Blicken fästs vid det lilla hålet på fingret. Jag stirrar som att det ska förhindra den uppenbara röda droppen som nu bildas från att tränga fram.
Jag har lyckas sticka mig i fingret med ett örhänge, det gick hål, det började blöda.
Blod är i normala fall inget som bekommer mig, speciellt inte mitt eget...men ikväll hände det något.
Det värker i magen och jag känner mig lätt illamående.
Jag vet inte varför men tankarna försvinner bak i tiden, tillbaka till "den tiden".
Utan förvarning är jag tillbaka i sjukhussängen.
Handen letar sig upp på min högt arm, känner efter. Det va där min Pic-line satt. Allt som är kvar är en liten knuta.
Tummen gnider lätt fram och tillbaka över knutan.
Minnesbilder blixtrar till över näthinnan, en påse med rödrosa vätska, en liten maskin som räknar doseringen, sprutorna, smaken i munnen vid varje saltlösning som sprutades in i mig.
Minnena sköljer över mig, varför vet jag inte.
Kan det vara för att det va 2 år sedan jag fick min sista cellgiftsbehandling.
Eller kan det vara för att jag för tillfället är ganska stressad och jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den stressen.
Då faller man lätt tillbaka på det som sist triggade igång stresshormonerna.
Det blir så tydligt för mig ikväll.
Att detta aldrig kommer försvinna, aldrig helt och hållet.
Det är en del av mig nu, acceptans är det enda möjliga.
Även om tillfällena som ikväll kommer mer och mer sällan så känns det lika jobbigt när det väl kommer.
Men det finns inget att göra åt detta, dessa vålnader från det förflutna kommer få liv emellanåt och så är det.
Det jag kan göra är att fokusera på allt det bra istället.
Jag kan välja hur jag hanterar stressen som just nu tar väldigt mycket energi.
Mina älskade barn hjälper mig i det.
Det är dessa stunderna dom ger mig energi.
Ett besök på Kullaberg.
En vacker utsikt.
En skalbagge med de mest fantastiska färger.
En blomma som dansar med vinden.
Det är mitt framför mig...har varit hela tiden.
Det är lätt att tappa fästet och falla, den enda vägen att gå sen är uppåt.
Upp, upp, upp!!!!
Den här bilden tog jag när jag jobbade igår.
Det va i Ängelholm, jag körde linje 4 till havsbaden.
Det doftade salt av havet.
Solen värmde mitt ansikte.
Måsarna cirklade ovanför mig.
Detta ger mig energi, lycka, motivation.
Så med den här bilden tränger jag undan den vålnaden som envist klänger sig fast.
Jag skakar av mig den negativiteten som han kommer med.
Jag blundar och känner solens värmande strålar istället.
Jag hör min egen röst säga: det finns ingen plats för dig här, så gå...gå din väg!!
Sen blir det tyst....så tyst!!
Det är över för denna gången...jag är trött...vill sova...drömma!!!
God natt 🌟
Dagens tanke
Varför är människor så konflikträdda?
Varför är det så farligt att ha en annan åsikt om något och faktiskt stå för det?
Varför är vi så måna om att alla ska tycka så jäkla bra om oss?
Om du har gjort något som uppenbarligen inte uppskattades eller kanske rent av sårat eller förargat någon annan, varför är det så svårt att äga sitt misstag och säga det till personen i fråga.
Istället lägger du all din energi på att undvika, ducka, titta åt ett annat håll, smita iväg.....varför?
Är det inte bättre att bara...tja jag vet inte....PRATA!!!!
Det är inte så läskigt som du tror.
Det är inte som på film där den ena säger "förlåt" och sen drar den andra knogarna över käken som tack för förlåtet.
Det kommer inte skrikas och sväras.
Det kommer antagligen inte ens höjas nån röst.
Det kommer vara jobbigt men det är liksom det som är tanken.
Att man ska få sig en funderare.
Men snälla snälla du, gå inte din väg....det blir bara värre då.
Så det va dagens tanke!!!
Sakta men säkert
Kvällspromenaden gick av stapeln och det kändes riktigt skönt.
Skönt när jag va ute och skönt när jag kom hem.
Duschen svalkade och jag kände mig som en ny människa när jag va klar.
För att slippa sätta mig med matten så började jag städa undan och fixa lite havregrynsgröt.
Efter att ha ätit så insåg jag att jag inte hade något att skylla på nu.
Så jag satte mig och började läsa.
Läsa på kardinalitetsprincipen och principen om stabil ordning.
Jag läste om abstraktion och sublitisering.
Mmm....precis!!! Det är inte direkt ett plus ett.....även om jag har läst om "ett till ett principen" idag oxå.
Nää matematik är verkligen inte min starka sida.
Imorgon ska jag jobba ett delat pass och då ska jag passa på att läsa, läsa och läsa lite till.
Lava kom hem från scoutlägret idag och hon va helnöjd.
Hon va dock väldigt trött.
Jag frågade henne om hon ville åka hem och ta det lugnt, hennes svar kom blixtsnabbt: nej jag vill åka hem till Farmor och Farfar 😁
Söta unge ❤️❤️
Så vi åkte hem snabbt och duschade av den grilldoftande lilla scouten och sen åkte vi hem till Ann-Britt och Jocke.
Trevligt som alltid 🌸
Nu ska jag sova, eller försöka sova iallafall.
Så god natt på er 🌟
Första bilderna är från besöket hos mamma igår och den sista är resultatet av att Nova ville leka fotograf medan vi väntade på Lava .
Häng på hemmaplan
Städa bilen.
Tvätta bilen.
Fixa till på framsidan.
Plugga lite matte.
Laga mat.
Snart fika lite med syrran.
Skönt med hemmahäng 😁
Långa nätter....långa dagar
Viktor åkte precis hem.
Det blev film med Han och Nova.
Film och popcorn...bara så där..en måndag.
Nu är filmen slut och vi ligger i sängen.
Kroppen är trött, huvudet är tröttare.
Nova är pigg som en lärka...hmm!!
Hon är fortfarande uppspelt efter hennes och farmors dag i Danmark.
Hon har så mycket att berätta, lyckan lyser i hennes ögon.
Hon får för en gångs skull vår totala uppmärksamhet.
Det är något alla behöver ibland.
Någons totala uppmärksamhet.
Från mamma eller pappa.
Från sin älskade.
Från sin dotter eller son.
Alla behöver det, man vill bara inte erkänna det.
Lava åkte iväg igår till scoutlägret och idag kom lite bilder.
Det va som en sten lättade från mitt bröst, jag kunde andas lite lite lättare.
Hon såg ut att ha det riktigt bra.
Imorgon är det min lediga dag och en mamma-dotter dag.
Vad som kommer stå på agendan får vi se imorgon.
Vi tar dagen som den kommer och vi är så medvetna om att det som är viktigast är att vi är med varandra....inte vad vi gör.
Tiden räcker inte riktigt till just nu....därför är dessa dagarna så så viktiga.
När det blir som det har varit nu den senaste tiden känner jag mig ofullständig.
Jag är inte hel när jag spenderar mer tid på jobb än med mina barn.
Det värsta med det hela är att jag inte har nåt val...det måste vara så här.
Bit ihop.
Va tacksam att du har ett jobb.
Barnen kommer förstå när dom blir äldre.
Tankarna, ursäkterna är många....hjärtat håller inte med.
Nu är det dags att nanna.
Sov så gott 🌟👋🏼
Livet är vad man gör det till!
Alla motgångar kan du välja att antingen lära dig nåt av....eller så kan du låta dom dra ner dig.
Livet är inte meningen att det ska gå som p räls hela tiden...ja menar hur kul hade det varit.
Nej! Man behöver få en kalldusch då och då för att hålla sig alert.
Va inte rädd, allt ordnar sig till slut.
Lava åkte iväg på scoutläger idag.
Jag pussade säkert henne 1000 gånger innan jag åkte till jobb.
Vet inte varför men det kändes extra jobbigt den här gången.
Mammahjärtat värker extra mycket 😔
Nova ville mysa med farmor och farfar så hon pös iväg hon oxå.
Så nu sitter jag inne hos Emmy och dricker lite te.
Ska snart in och lägga mig, upp tidigt imorgon.
För övrigt har dagen varit okej, inga höjdpunkter men heller inga problem.
God natt på er!!!
God morgon
Jag känner mig som en cowboy när jag hör över bussgården, nycklarna och annat dylikt hänger och stötvis slår mot min höft.
Kling kling....Kling Kling.....
Natten har varit sömnlös så detta lär bli en lång dag.
Men men....jag tror jag har hittat lösningen på detta problemet.
Saken är den att jag måste börja träna igen.
Jag har tänkt på det ett tag och övervägt hur jag ska gå tillväga.
Jag kommer inte ut och springer och går när jag är hemma.
Jag behöver ett gym.
Jag behöver Nordic Wellness igen.
När jag tränade där så mådde jag så jäkla bra, jag vill hitta tillbaka till det.
Tidsbristen är en faktor såklart...men jag måste åter igen lära mig att prioritera rätt här i livet.
Så vi får se när detta blir men för min skull och för mitt välmående skull så måste det bli snart.
Nu kör vi 💪🏼
En perfekt fredag 🌟
Novas ord innan jag klev ur bilen spelas upp i mitt huvud om och om igen.
- mamma, jag vill inte att du går hem själv! Tänk om det är nån hemma hos dig.
Vad ska du göra då mamma.
Hennes röst va fylld med oro och ängsla.
Jag blev lite ställd eftersom hon inte brukar vara så uttrycklig.
Hon är en grubblare men inte högt, utan mer för sig själv.
Men nu satte hon äntligen ord på sina tankar.
Jag förklarade att hon inte behövde vara orolig. Jag hade ju Gizmo och Turbo hos mig.
- men om där kommer en tjuv så MÅSTE du ringa polisen mamma!
Absolut skulle jag göra det då, hon nöjde sig för tillfället.
När dessa stunderna kommer så kommer även insikten att allt inte är så självklart för dessa små liven.
Hon vill inte att jag är själv, hon är orolig för mig.
Det är jobbigt att veta att hon tänker så, hon ska ju inte behöva oroa sig för sånt.
Men likaväl som jag oroar mig för dom så kan dom oroa sig för mig....såklart.
❤️❤️❤️ Älskade barn! ❤️❤️❤️
Vi åkte iväg till Löddeköpinge idag och provade vår ben och armstyrka, det va dags att klättra.
Tack så jättemycket Ann-Britt för den här underbara dagen.
Både jag och barnen har haft så så roligt.
Fredagsmyset hade vi i Mörarp!! Det blev gott gott och en bra film.
Det har varit en riktigt bra fredag med massa skratt och trevligt sällskap.
Nu ska jag försöka sova, imorgon väntar jobb.
Så god natt till er alla 🌟👋🏼
Pinchos med den bästa ❤️
Efter en dag full av busskörning och regn så åkte jag hem till Romina.
Vi mös ner oss i soffan och drack en kopp te.
Tröttheten kom över mig men den försvann lika snabbt igen när vi traskade ner till Pinchos.
Det blev en mysig, god middag med den bästa ❤️
Vi provade lite nya rätter och drack några goda alkoholfria drinkar.
Så tusen tack fina syster för er god middag.
Nu sitter jag och Nova och mumsar på popcorn och kollar på PAN.
Lava ville sova hos Viktor idag så jag och Nova har lite egentid nu....mysigt.
Kram kram
Saker och ting förändras
Hur du ser på livet.
Hur du fattar dina beslut.
Vad du värderar.
Saker och ting är inte längre som förr.
Cancern har öppnat mina ögon men även andra saker.
Det jag va säker på innan, det som var svart och vitt...börjar sakta men säkert att falla in i gråskalan.
Jag vet var jag vill nå, mina mål.
Mina ögon är fästa vid den där punkten...längre fram.
Jag måste bara fokusera på den punkten och strunta i allt det andra.
För det är när du släpper fokus som du vinglar in på sidospår.
Ibland blir resultatet bra men oftast slutar det....dåligt.
Så även om vissa saker lockar just nu...så ska jag intala mig att fokusera på det som är viktigt, det som hjälper mig att nå mitt mål.
Om 4 timmar ringer klockan...lär bli en seg morgon.
Som tur är så har jag mycket att se fram emot imorgon.
Det är inte varje dag man blir bjuden på resturang 😉 så detta ska jag verkligen ta vara på.
God Natt på er!
Att vara eller att inte vara....helt orkeslös...
Benen känns tunga och varje steg är en ansträngning.
Sträckan jag ska gå är från bilen till ytterdörren...inte speciellt lång men ändå så jäkla lång.
Dagen har varit varm...tryckande varm....huvudvärksontvarm.
Alla fläktar va igång (lär ha nackspärr imorgon) men ändå kände jag paniken krypa i mig när jag hade suttit i bussen ett tag.
Ibland när jag får den där stickande känslan i kroppen precis innan jag blir så där varm....då känns det som att jag inte riktigt kan andas.
Alltså jag får ju luft uppenbarligen, men det känns inte riktigt som att kroppen förstår det.
Jag har tidigare kunnat underlätta genom att dricka kallt vatten när jag blir så där varm...men då kommer problemet sen när jag behöver springa på toa i tid och otid.
Fungerar tyvärr inte i bussbranschen.
Men nog med gnällandet nu.
Jag körde en sväng till Arild nu ikväll.
Synen som mötte mig va helt magisk.
Jag gick ur bussen och ner en bit mot hamnen.
Där ställde jag mig och förundrades över hur vacker en kvällshimmel kan vara.
På väg upp mot Höganäs körde jag genom Viken och där fick jag en bild på den vackra solnedgången.
Oxå helt magiskt.
I dessa stunderna glömmer man bort lite att man faktiskt arbetar.
Det känns som att jag för en stund bara svävar iväg.
Nu ska jag lägga huvudet på kudden.
Klockan är snart 00.00, det speciella klockslaget. Det lät bli en lång dag imorgon oxå...så därför säger jag God natt nu.
