bellabuss

Lava fyllde 12 år igår ❤️ 

Min stora tjej. Var tar tiden vägen. 

Jag önskar att jag kunde stoppa den, bara för ett litet tag. 

Jag känner ofta att jag inte riktigt hinner med. 

Vi hade en mysig dag.

Vi sjöng för henne på morgonen. Hon fick sina paket och sen åkte vi till Väla där hon fick välja var vi skulle fika. Det blev Sweet house café. 

Sen åkte vi till China Town och käkade middag lite senare. 

En lagom dag konstaterade vi alla när vi kom hem. 

Nu ska jag gå upp. Lava ligger bredvid mig och sover fortfarande.

Riktigt skönt med lite ledighet.

Får se vad dagen har att erbjuda. Blir nog en vända ner på gymmet iallafall 😁

Vi kan välja att fokusera på allt som är dåligt i vår tillvaro. Det finns alltid något som vi vill förbättra. 

Men det som är dåligt i mina ögon kanske är bra i någon annans. Allt handlar om perspektiv. Valen som vi fattar nu känns kanske dåliga men längre fram i livet så inser vi att det egentligen var nåt positivt.

Jag har en tendens att se det negativa i många situationer. Fokuserar på det som jag gör fel, även om det alltid finns en anledning till mina val. 

Jag ifrågasätter mig själv mer än någon annan. Kraven som jag ställer på mig själv får jag höra är väldigt höga. Men jag vill ju gå framåt i mitt liv, jag vill utvecklas....både privat och i min karriär. Det gått inte om man inte utmanar sig själv. 

Men tvekar jag på mina val...ja absolut. Men jag vill inte ångra saker längre. Det är slut på det nu. 

Det får bara mig att må sämre och det förändrar ingenting. 

Det finns en mening med allt som händer.

Nej! Det mest spännande och roliga var nog vovven som följde med. 

Jag körde inom Christer och lånade hans fina Aibo. 

Glädjen som kommer med en hund är svår att beskriva. Den som har en livskamrat med fyra ben vet vad jag pratar om. 

Allt blir liksom mycket roligare. 

Många gånger föredrar jag sällskapet av ett djur framför en människa. Mindre komplicerat. 

Hur som helst så var det skönt att komma ut i skogen. Frisk luft och små droppar av regn som sköljde bort den lilla stress som höll sig kvar i mig.

Barnen sprang och lekte ömsom plockade pinnar till brasan. 

De stannade kvar när jag åkte hem. 

Vintor och Sandra skulle övernatta i skogen med barnen. Så tälten va uppe när jag satte mig i bilen. 

Ska bli roligt att höra hur deras natt varit imorgon.

Själv ska jag försöka gå och lägga mig i tid.

Imorgon blir det gymmet och sen återvinningen. Behöver göra mig av med gammal skit. Det lättar någonstans när jag får lov att slänga saker.

Saker drar till sig energi och ibland behöver vi bara släppa taget för att vi i slutändan ska må bättre. Skapa plats för bättre energi. 

Så imorgonkväll kommer det kännas bättre.

Ta bort lite för att få tillbaka lite ❤️

Fixade elevernas iPads, städade klassrummet.  Sen när jag kom hem så fortsatte jag städningen med att rensa uterummet. Monterade ner dagbädden som varit där. Ställde ut den i förrådet och fortsatte att städa uterummet. Sen tvättade jag golven, lagade lite mat och nu ligger jag i soffan och kollar på en film. 

Jag hann med att tvätta sängkläderna oxå. 

Så doften av middagen blandat med rena sängkläder fyller hemmet. 

Det är nu som jag känner en ro i kroppen. I mitt huvud. 

När allt är i sin ordning och jag känner att jag åstadkommit något. Då kan jag slappna av. Först då är jag nöjd.

Snart är det påsk.

Jag har satt lite konstgjorda fjädrar där ute och här inne. Lite kycklingar hänger i riset.

Jag funderar på om jag ska fixa lite påskägg till tjejerna. 

Eller är dom för stora för det nu 🤔?

Imorgon blir det en naturrunda.

Äntligen ska jag få andas frisk luft.

Frid för själen.

Det är en skön känsla när man blivit klar med ett åtagande. Den är svårslagen. Att få sätta en bock på en av alla "att göra" sakerna. 

Vad gör man då för att fira den här bedriften, jo vi lägger till ytterligare två stycken saker på listan. 

Den är oändlig, tar aldrig slut. 

Men det är ju visserligen inte konstigt, det är ju livet. 

Vi har alla vissa åtagande. 

För en del är det tvätt och matlagning. 

För andra är det jobb och extraaktiviteter. 

Sen har vi dom, som har allt. 

Dom som har en föreställning om att inget blir gjort om man inte själv gör det. 

De människorna som känner att världens alla åtagande sitter på just deras axlar. 

Det är även dessa människorna som sedan pratar med den berömda väggen. 

 

Så hur gör man då? 

Vad är hemligheten? 

 

Vad gör man om jag känner att huvudet inte längre rymmer fler saker som jag "måste komma ihåg"?

Hur ska jag hantera känslan av att ständigt vara otillräcklig? 

Det är så mycket som jag vill göra, som jag tror att jag kan....endast för att sjunka neråt vid kontaterandet av att det inte är möjligt. 

 

Allt tar sin lilla tid.....mmm....dom säger ju det. Men mina dygn har bara 24 timmar. Några av dessa så sover jag. Resten bara susar förbi. Innan jag vet ordet av det så sitter jag i soffan och försöker skapa ordning i röran som nu befinner sig i mitt huvud. 

Jag försöker skriva ner saker. 

Försöker att komma ihåg. 

Ställer larm för att inte glömma.

Men är detta verkligen hållbart i längden? Svar nej!

 

Jag ska försöka att hitta ett system som fungerar. Planering är A och O, det vet jag. Men det finns hundra olika typer av planeringsmallar. Jag måste bara hitta en som fungerar för mig.

Sen måste jag verkligen börja sålla bland mina åtaganden.

Jag kan inte och kommer inte att klarar att ensam ta ansvar för allt. Allt detta vet jag, men jag behöver förstå och praktisera det också.

Det innebär att gå emot min egen natur. Den som säger att jag måste fixa det själv....det är det enda sättet jag kan bibehålla kontrollen. 

Det ironiska är att jag i nuläget inte har en uns av kontroll (eller så känns det iallafall). 

 

Dagens upplägg:

- Jobb

- Matlagning

- Läxläsning

- Tvätt

- Styrelsemöte

- Mer läxläsning

- Nattning av barnen

- Renskrivning av protokoll

- Planering av skolarbete

- Planering av morogndagens upplägg

- God natt

 

Mmm.....tur att man har lite tid över för en och annan puff. 

Det är i dessa stunderna som jag frågar mig själv: vart i hela världen skulle det finnas tid för en relation!! Helt seriöst. Nä!! det får bli ett upplägg längre fram i tiden....en dröm....en utopi. 

 

Först måste jag kunna leva i nuet innan jag börjar planera för framtiden. 

  

 

Den var enklare än den brukar vara.

Jag känner att jag är pigg när jag lär hemåt för att möta upp Lava. Vi ska ha utvecklingssamtal med hennes mentor. 

Direkt efter samtalet så väntar mitt möte med A-laget. 

Jag tänker inte så mycket utan efter mötet så börjar jag på maten. 

Samtidigt lägger jag in lite bedömningar. 

Jag tänker inte, bara gör.

Minuterna går och snart är det dags att varva ner. Eller ja, min mobil säger det iallfall. 

"Notiser kommer stängas av fram till 05.30". 

Jag slappnar av. Ögonen blir genast trötta, jag kommer på mig själv med att längta till jag ska lägga mig. 

Barnen har borstat sina tänder och Nova vill att jag ska lägga mig hos henne en stund. Vi ligger nära varandra. Hennes ögon glittrar. Hon viskar "va mysigt vi har det". 

Mmm....verkligen! Jag vill knappt gå därifrån men jag har ju nästa tjej som vill säga god natt. 

Jag går in till Lava. Hon ligger och läser. Jag märker att hon är helt uppslukad av boken så jag viskar bara god natt. 

Med ett leende viskar hon tillbaka ett tyst god natt. 

Nu ligger jag i sängen och ska strax somna. Imorgon är en ny dag. 

Ännu en dag. 

Ännu en. 

Dom är så olika i sina personligheter. Var och en har otroliga styrkor och svagheter som gör som mänskliga, ödmjuka. 

Jag är så tacksam att jag får vara just deras mamma. 

Idag hade Lava tvättat och börjat på maten när jag kom hem från jobb. Hon höll mig sällskap ett tag och sen tog hon soporna och gick för att slänga dom. 

Vilket barn gör det liksom (många förhoppningsvis). 

Lava är smart, empatisk och en underbar vän. Hon har visioner om framtiden som jag inte ens i min vildaste fanatsi kunde drömma om. 

Paleontologi är hennes dröm. Animering är ett intresse som växt fram mer och mer. Hon frågade mig senast igår om det fanns skolor där man fick lära sig att rita och animera. Vilka fantastiska drömmar 🥰

Nova kämpar varje dag med sina läxor. Hon brottas med osäkerheten kring sin kunskap men hon gör det outtröttligt. Hon är den starkaste jag vet. Hon är sin egen person och vågar sticka ut även om det betyder att hon inte passar in i normen för hur en flicka ska vara. 

Jag önskar att jag vågade vara som henne. 

Hade jag kunnat kika in i framtiden för att se vad som väntar mina älsklingar så hade jag gjort det. Jag vill att de ska lyckas med allt som de tar sig för. 

Jag menar inte materiella saker.

Jag menar att deras lycka är det yttersta målet. 

Min roll som förälder är att ge mina barn de förutsättningarna som möjliggör en chans till lycka, vad och hur de nu definierar lycka. 

Jag är stolt.

Jag är tacksam. 

Tillsammans gör dom mig stark. För dom är min lycka ❤️

Dagen bestod av gymmet. 

Sen fika med Sandra och tjejerna. Jag fick en present av dom 🥰 ett stormkök som jag kan använda när jag övernattar i skogen.

Sen fixade jag matlådor medan vi åt en sen lunch.

Efter det var det läxläsning med Nova. Hon har varit inne sen i torsdags. Hon tog ett covid-19 test då och vi har fortfarande inte fått nåt svar. Hoppas på ett svar imorgon. 

Men tills dess får hon stanna inne. 

Jag och Lava körde till kågeröd där Lava tränade sin gymnastik medan jag tog en 14 kms runda. Det känns i fötterna nu kan jag säga. 

Helgen har gått fort. 

Jag har försökt att inte göra så mycket. Bara vara. Det gick rätt så bra. 

Jag behöver träna på det där. Att inte ta på mig för mycket. Jag lär mig för varje dag som går.

Försöker hitta solglimtarna i vardagen. 

Nu är det dags att lägga sig. Imorgon är det jobb igen.

Ett annorlunda år har det varit. 

Med Covid som härjat och en annorlunda värld där avstånd varit den nya kramen. 

Det är nu en värld som känns lite mindre välkomnande. En som jag hade valt bort om jag fått chansen. 

Men nu får jag inte det. Jag får vänja mig vid detta, i nuläget känns det som att det alltid kommer vara så här. 

En ny tillvaro där alla pratar om vaccin och symtom. 

Jag vet att det är så men....jag vill inte det. 

Nu är det min födelsedag. Jag har valt att inte fira den. Det känns inte bra liksom. 

Känns som att man bryter mot osynliga och synliga lagar när man ber sina nära och kära att samlas. 

Så jag låter bli. 

Istället ska jag träna. 

Jag ska skjutsa barnen till gymnastiken. 

Jag ska planera för nästa vecka. 

Så grattis till mig. Ett år äldre.