Green life
Lunch på Gingers ❤️
Nyfixade naglar ❤️
Träff med fina Elsa idag ❤️
Det va en bra dag idag.
Önskar fler dagar va som denna.
Träffade Fia innan jag körde in till stan oxå, laddade lite extra energi.
Tacksam för alla fina människor runt omkring mig.
Kvällen är snart över och sängen kallar.
God natt ⭐️
KemoBrain
Hatar att du fortfarande visar dig.
Hatar att din gift fortfarande strömmar genom min kropp.
Hatar att du skadar mig varje dag som går.
Men mest av allt hatar jag att du tog en del av mitt liv, mitt väsen, min själ.
Du är gift.
Du är svart.
Du är osynlig för alla andra men för mig är du en ständig skugga, följer mig överallt.
Vissa dagar kan jag ignorera dig fullkomligt, men andra dagar...som denna...så tappar jag styrkan att ignorera dig.
Då kan jag inte tala, kommunicera.
Mina ord försvinner.
Jag hör att du pratar men jag kan inte hitta rätt passande sak att säga i samtalet.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Så jag är tyst.
En timme, två...hela dagen.
Nu är denna dagen över iallafall.
Hoppas morgondagen blir bättre.
God natt ⭐️
Söndag
Jäsp!!
Orken är borta och snart kommer avlösningsbilen som ska ta mig till stadshuset i Höganäs.
Jag trodde att träningen idag skulle göra mig pigg, men så va inte fallet.
De fina sädesfälten som jag avnjuter varje gång jag är ute och går.
Visst är dom fina 🥰
Det är något magiskt över dom.
Dom tycks förändras varje gång jag går där.
Allt förändras, vare sig vi vill eller ej.
Det är egentligen bara att luta sig tillbaka och njuta av åkturen.
Imorgon börjar en ny vecka, men först ska jag ta mig igen och avsluta denna.
Som tur är så har jag en lång rast, den kommer spenderas med slutna ögon.
Hjärnan är trött, the famous kemo-brain gör sig påmind.
När allt bara rörs ihop i huvudet, när orden inte är logiska och försvinner mitt i en mening.
När allt är som bomull i huvudet.
Fram till nu har dagen framskridits i tystnad.
Det har funkat bra.
Men nu kommer utmaningen.
Får se hur det går.
Ha en fin söndag 🌸
Ett spöke
Finns du på riktigt?
Hände det verkligen eller va det bara i min fantasi?
Bild efter bild bläddras albumet igenom.
Med några knapptryckningar blir spöket plötsligt högst levande.
Rösten ekar i huvudet och allt runt omkring liksom gungar.
Vad är verkligt och vad är på låtsas?
Vem avgör.
Ibland finns det inte där, ibland är det som att det aldrig hände.
Det va bara en dröm.
Men sen dagdrömmer jag, svävar bort...tilllbaka dit.
Då känns allt så verkligt igen.
Kroppen är trött, tung när jag äntligen lägger mig i sängen.
Det har varit en lång dag.
Händelserik och rolig men utmattande samtidigt.
Imorgon (idag) börjar jag 15 igen, så det blir några timmar sömn och sen är man tillbaka i bussen.
Nu går det undan, timmarna och dagarna.
Undan för undan springer mina små fötter snabbt i ekorrhjulet.
Runt, runt går det.
Slutar aldrig att snurra.
Det går inte att stanna, för då trillar man. För hjulet slutar aldrig snurra.
Just nu vet jag inte om jag springer för att hålla hjulet igång eller för att inte falla och inse att det inte är jag som får det att snurra.
Vad händer då?
Är det lönt då?
Att fortsätta menar jag, att springa.
Eller ska man ta en paus i allt och stänga dörren om allt som heter vardag, rutiner, måsten.
Mmm....tanken är onekligen lockande.
Men för nu så får jag fortsätta.
Så nu sluter jag ögonen och välkomnar John Blund.
Inatt ska jag drömma om spökena i mitt liv. Dom som viskar i mitt öra varje dag, gör sig påminda men som inte syns.
God natt ⭐️
Nattens körning
Doften av vanilj sprider sig i bussen.
Min doft, min buss...för ikväll.
Det är mörkt på himlen, några enstaka stjärnor syns svagt.
Det är ljummet i luften när jag öppnar dörren. Doften av fuktigt gräs smyger in i bussen och blandas med min parfym.
En underbar kombination.
Snart påbörjar jag mitt andra pass.
Några kvar innan jag får köra hemåt.
Jag vilade en stund så jag är inte trött iallafall.
Det brukar komma senare.
Hur känns det då? Att vara tillbaka?
Mmm...bra och rörigt på samma gång.
När jag kör så stänga en del av hjärnan av.
Då börjar jag tänka....på allt.
Förflutet, framtid, nu och då.
Alla människor i mitt liv, alla dom som inte är där.
Funderar, analyserar.
Allt detta medan jag ler och pratar artigt till min passagerare, kollegor.
Allt detta medan jag manövrerar bussen från punkt A till punkt B.
Ingen ansträngning, bara tankar.
Jag är liksom inte riktigt här.
Snart ska jag köra, Åstorp och tillbaka.
Sen sista turen till Klippan.
Jag kommer inte vara där, jag kommer vara där klipporna är höga. Där fåglarna svävar ovanför mig. Där fåren betar i tusental. Där havet omger allt.
Där kommer jag att vara.
Alla stjärnorna i skyn
Dom glimmar så vackert.
Små diamanter på ett svart täcke av sammet.
Värdefulla och ouppnåeliga.
Levande döda i denna stund.
Små är vi.
Som ett sandkorn i öknen, du och jag.
Omgiven av ännu fler...som du och jag.
Och ändå...finns det ingen som du...eller jag.
Det du känner just nu är unikt för just dig.
Det dina ögon vilar på är det bara du som ser.
Varje andetag är ditt eget.
Du är unik, finns bara en som du.
Visst! Kanterna är lite vassa men med tiden gör havet dig till den lenaste av alla stenar.
Eller gör den det.
Jag vill säga att jag är len, men jag tror att fler motsätter sig än håller med.
De tycker jag är vass, att om man kommer för nära så får jag dem att blöda.
Jag vill inte se mig som så.
Men det du ser är din verklighet, och det jag känner är min.
Tiden och havet formar allt på denna jord, även mig och dig.
Villen form du tar är inte ditt val.
Det ligger i betraktarens öga, vilken form den ger dig.
Så i slutändan spelar det ingen roll om du är en mjuk sten eller en vass kant på en klippa.
Den som kommer dig nära gör valet, att se dig som den första eller det andra och därefter behandla dig som så.
Så va dig själv, alltid!
Du är ett sandkorn i öknen, unik och vacker.
Den som inte ser det, kommer för alltid att famla i mörkret, i dimman, bland de andra som hellre ser sin egen spegelbild än din.
Jobb
Imorgon klockan 04.00 ringer min klocka.
Då ska jag upp och koka kaffe, packa min väska.
Sen ska jag köra till Ängelholm.
Det blev jobb lite tidigare än jag räknat med.
Det är alltid ont om folk nu under sommaren och ibland får man offra sig.
När skolan börjar kommer jag ändå ha mycket egentid för studier så då är jag oxå ledig på sätt och vis. Så det gör inte så mycket.
Ibland känns det jobbigt att jobba men oftast går det bra.
Imorgon ska jag upp tidigt men annars sover jag ju så länge jag vill. Så länge jag får sova ut så är jag nöjd 😁
Idag hade jag och Lava en mysig stund på Väla.
Lite egentid, alltid behövligt.
Innan dess va vi och hälsade på Mia (och hämtade Novas jacka som hon glömde sist vi var där).
Sen åkte vi hem och ritade lite.
Det va faktisk riktigt kul att få leka lite konstnär igen.
Mindfullness i allt stök.
Skapande medan jag fixade veggosåsen till pastan 😅
Nu ligger jag i sängen och ska läsa några kapitel av Kepler.
Sen är det god natt.
Lava ligger bredvid och leker med sina nallar i det tysta.
Hon tyckte det va pinsamt att låtsas att dom pratade när jag va där 😂🙈
Jobbigt läge när mamma går och lägger sig samtidigt som en själv hehe.
Jag sa att hon kunde leka lite nu menade jag läste men hon bara tittade på mig och skrattade.
God natt ⭐️😊
De bästa
En bra dag idag.
Lunch med Nova och tjejerna från cookiegruppen.
Sen en sväng inom affären och köpa saker till Novas kalas.
Vidare hem till Fia på kaffedejt medan barnen badade i poolen.
Nu blev det film med flickorna innan det va dags för dem att Nanna.
De ligger båda i sina (antagligen min) sängar och väntar på god nattbussen.
Snart börjar jag jobba igen.
Det känns.
Stressen kommer sakta men säkert ikapp mig.
Det är oundvikligt men nu de sista dagarna vill jag njuta av mina tjejer.
Imorgon ska vi mysa, läsa böcker, spela spel.
Bara vara.
Är det fint väder kanske det blir en tur tillbaka till saxtorp, vi får se.
De bästa jag har.
Mina älsklingar ❤️❤️
Älskar er över allt annat.
Känn efter
Ljusen fladdrar till när altandörren står på glänt.
Ett nytt avsnitt av Greys har precis satt igång.
Vinet i glaset är fortfarande kallt trots att det stått där ett tag.
Känn efter.
Är du trött?
Är du förälskad?
Är du arg, ledsen, besviken.
Känn efter...eller låt bli.
Ibland ska man inte känna efter, för man hittar alltid något som man inte gillar.
Ibland ska man välja att fokusera på det som är bra istället.
En molande värk i magen har manifesterat sig den senaste veckan.
Jag vet varför men jag väljer att bortse från skälet.
Det hjälper inte ändå.
Nu ska jag luta mig bakåt och ta en smutt på mitt vitt.
Jag ska tänka på det trevliga sällskapet som va här idag.
Jag ska fokusera på hur fina mina älsklingar är och hur mycket jag älskar dom.
Jag ska försöka att inte tänka på att jag bara har några dagar kvar av semestern.
Så med andra ord....god natt ⭐️
Saxtorp
Sältan svider på mina läppar.
Såret som inte vill läka gör sig påmind hela hela tiden.
Tänderna skrapar upp det lilla som börjat läka.
Tungan sveper ständigt över det, kontrollerar, konstaterar.
Sår som inte läker, vi känner igen det allt för väl.
De ytliga kan vi plåstra om.
Vi kan smeta på en salva.
Vi kan linda in det, stoppa blödningen.
Men de såren som är där långt inne.
Dom såren som inte syns, på varken röntgen eller med blotta ögat....vad gör vi åt dem?
Det enda som läker ett sådant sår är dina egna tårar.
Varje droppe är fylld av smärta, smärta som lämnar din kropp.
Varje tår som lämnar dina ögon hjälper dig att läka.
För ibland måste du gråta floder för att sedan kunna lätta segel och äga den floden.
Så sluta gnissla tänder och lätta istället på trycket.
Det känns bättre efteråt...promise.
Idag spenderade jag och tjejerna några timmar på friluftsbadet och sedan resten av dagen vid saxtorpsdammarna.
Första gången jag va där och definitivt inte sista gången.
Vackert och rofyllt va det 🥰
Fotoböcker
Igår beställde jag några stycken.
Frida rekommenderade den här hemsidan där man kan beställa fotoböcker där de tar alla bilder som man har lagt på instagram. Sen trycker de böcker som innehåller 60 sidor.
Beroende på hur många bilder man har och hur länge man har haft sin instagram så blir det några stycken böcker.
Är så spänd på att få se hur de ser ut 👏🏼👏🏼
Det har varit en lugn dag här hemma idag.
Har knappt sett röken av Nova.
Lava har lekt på baksidan med humlor och dinosaurer m.m.
Det är kul att se fantasin flöda, det händer allt mer sällan nu för tiden. Då pratar jag inte bara om mina barn.
Jag tog en PW nu innan barnen skulle lägga sig.
Det hade blivit lite svalare oxå, ett måste om man ska gå med 10 kg extra under en timme.
Men det va skönt.
Ska försöka komma ut imorgonbitti.
Idag vaknade vi inte förrän 10 så vi får se om jag orkar gå upp lite tidigare imorgon.
Känns alltid skönt att komma upp i tid, men eftersom jag har svårt att somna tidigt så blir det tyvärr så att man sover längre.
Jag har juicat lite idag.
Köpte rödbetor, selleri, ingefära m.m och idag åkte allt ner i maskinen.
Jag gjorde en mean green samt en rödbeta, ingefära och citron.
Dom blev båda goda och nu sitter jag och smuttar på rödbetan.
Den är fräsch och frisk på nåt sätt.
Ska köpa mer grönsaker imorgon 🥗 behöver lite extra vitaminer just nu.
Så skål säger jag och godnatt ⭐️
Sista kvällen i Växjö
Några jordgubbar senare lade jag mig äntligen tillrätta i sängen.
Det hade varit en bra dag, väldigt lugn och skön.
Boken som hon läste på va äntligen klar och en känsla av tillfredställelse sköljde över henne.
I glaset framför henne va där fortfarande lite vin kvar.
Det värmde skönt när hennes huvud sjönk mer på kudden.
Ögonen va trötta.
Det kan ha varit den långa promenaden som hon några timmar tidigare tog med sin kusin och deras lånehund.
Nu när hon inte varit hemma på några dagar har inte morgonpromenaderna varit ett faktum.
Det märks på energin.
Men imorgon bär det av hemåt, då tar det inte lång tid innan vanorna sitter där de ska.
Med en jäspning sluter hon ögonen och det tar inte många minuter innan hon lämnar nuet och försvinner in i drömvärlden.
Lika lätt som gnistan tände ljuset så blåste vinden ut det.
En dag i Växjö
Solen va med oss idag oxå.
Vi badade i sjön.
Vi besökte kyrkan.
Vi lekte på en jättefin lekplats.
Vi beundrade alla vackra blommor i parken.
Vi åt pizza och sen glass 🥰
Det va...en dag i Växjö.
Frida och kompani kom hem för några timmar sen.
Jag hade fixar käk så vi åt oss mätta och sen sjönk vi ner i soffan och kollade på Järnjätten.
Lite godis blev det, magen gillade inte det 😔
Usch, nä imorgon blir det inget sånt.
Vi får se vad vi ska hitta på imorgon.
Kanske blir det en promenad till sjön här i Åryd.
Eller så hänger vi här hemma.
Vi får se 😊
Nu ligger tjejerna i sängen.
Jag ska bara skriva färdigt sen ska jag kolla lite på tv innan det är dags för mig att nanna oxå.
ALV ❤️🌞
Dagen skulle enligt väderappen bestå av regn och åska.
När vi körde mot Vimmerby så körde vi mycket riktigt igenom några regnskurar. Men när via sedan anlände till Astrid Lindgrens Värld så sken solen på oss.
Vi tänkte att det bara var tillfälligt men ack så fel vi hade.
Solen sken och värmde gott under hela vår vistelse.
Vi hade klätt oss efter väderappens förutsägelser, och därmed blev vi rätt varma ganska snabbt 😅
Men det gjorde inget, det var så skönt med sol istället för regn.
Föreställningarna va över förväntan och alla va jätteduktiga.
Nova hade lite svårt att förstå att Emil egentligen va Ludde och att han va Frida och Eriks son.
Hon frågade hela tiden: men mamma, är det Emils riktiga föräldrar (hon syftade på skådespelarna som spelade Anton och Alma).
Det va lite lustigt sen när vi mötte upp Ludde efter hans sista föreställning och han hade vanliga kläder på sig. Novas ögon va aningen stora.
Starstruck 🤩 to say the least.
När föreställningen va över så satte vi oss i bilen och körde direkt till Åryd.
Nu ska barnen strax lägga sig och jag ska läsa lite innan jag joinar dom.
Det har blivit en del körande idag och det känns i huvudet hehe.
Imorgon ska vi ner till sjön och bada.
Sen blir det lite matlagning tills resten av familjen anländer.
Det fina vädret ska hålla i sig (fast jag litar inte på den här väderappen).
Nu säger jag och tjejerna god natt ⭐️😊
Ven ❤️🌞💦
Dessa dagarna.
Dessa stunderna.
Dagarna som är värda mer än alla pengar världen, alla materiella saker.
För dem kommer och går men minnen består.
Det är dessa dagarna som jag tar med mig.
De här stunderna som jag blundar och drömmer mig bort till.
Den dagen då benen inte bär mig längre, då reser jag ändå...bara en tanke bort.
Så ni förstår, därför är pengar inte allt.
Jag kommer minnas vädret denna dag, hur soligt och varmt det va.
Jag kommer tänka tillbaka på barnens skräckblandade skratt när de vadade ut i havet.
Alla underbart vackra hus som vi cyklade förbi, de stannar kvar som en känsla av rofylldhet.
Ja hela ön vibrerade av detta....lugn!
Fast än att folk cyklade till höger och vänster.
Trots bussar som susade förbi.
Trots allt detta fanns det ett lugn över hela ön.
Öppna fält med majs och korn.
Hönor som pickade korn längst med gatorna.
Vanliga hederliga grusvägar med alla möjliga blommor i kanterna.
Alpackor som betade i hagar.
På nåt sätt va allt detta så främmande, drömmande.....och samtidigt så hemma.
Dagen spenderades med Fia och barnen.
Alla barnen hade så roligt hela tiden, bara busade och snicksnackade när vi pausade.
De fungerar så bra tillsammans och detta är jag så så tacksam för.
Fia är en av mina bästa vänner och just att få dela dessa dagarna med henne är....en lyx.
Jag uppskattar och värderar henne högre än många andra.
Hon tillhör liksom med kategorin av människor som har en permanent plats i mitt hjärta. De är inte många men absolut essentiella ❤️
Så tack för en underbar dag Fia 🥰
Du är bäst 🌞🥰💦
🌸🌞💦
Turbo stryker sig längst med mina ben, han vill h något.
Min uppmärksamhet, eller är maten i skålen slut kanske.
Jag sitter helt försjunken i min bok och föser undan han endast för att några sekunder senare känna samma päls strykas mot andra benet.
Han nöjer sig inte med det utan strax därefter sitter han bredvid mig och puffar kärleksfullt på mitt hår.
Ihärdigheten belönar sig och han får sen min uppmärksamhet.
Mycket riktigt är där 3 små ynka bitar kvar i skålen.
Jag häller upp ny mat till honom.
Han går fram och tittar på skålen, konstaterar att där är mat sen smiter han ut genom buskarna. Han rörde inte maten, han ville bara se till så jag skötte mitt jobb som Matte 👌🏼😅
Han är inget undantag.
Vi är alla likadana egentligen.
Vi vill alltid ha det när det är borta.
Det är först då vi förstår hur mycket vi saknar det.
Nu behöver det nödvändigtvis inte handla om mat, fast ibland är det precis det oxå.
Nej! Ibland tar vi vissa saker lite väl mycket för givet.
Vi förstår inte att en dag kan det vara borta.
Vi måste stanna upp och vara tacksamma för det vi har. Människorna som finns runt omkring oss.
Varken du eller dom kommer finnas här för alltid. Om du accepterar den insikten så kommer allt bli lite lite vackrare. Då kommer du att älska lite lite mer intensivt.
Då kommer du berömma mer och tolerera betydligt mindre.
För en dag är allt klart och vägen har nått sitt slut.
Solen har snart gått ner.
De varma vindarna byts ut mot svalare.
Småflugorna svärmar och tycks dansa en dans bestående av synkoniserade rörelser likt ett oändligt antal 8:or.
Medan solen sjunker blir de färre och färre.
Precis som jag så dras de till värme och ljus.
Imorgon bär det av till Ven med Fia och barnen.
När affären öppnar ska jag stå givakt.
Inhandla nybakade pain riche som jag ska förvandla till smaskiga mackor.
Solkräm, handdukar och baddräkter är redan nerpackade.
Det va så så längesen jag va där.
Jag och Ann-Britt konstaterade att det va nog när Lava låg i min mage.
Så det är på tiden att vi tar en cykeltur där igen.
Håller tummarna att det blir lika fint väder imorgon 🌞💦
Nu ska jag förbereda en påse popcorn till mig och barnen. Sen blir det mys i soffan innan läggdags.
Det har varit en lång dag idag så förhoppningvis somnar barnen i lagom tid idag 😁
Ha en mysig kväll 🌸⭐️
Michael Anthony Schulte
I'd like to say "I'm okay", but I'm not
I try, but I fall, close my mind, turn it off
But I can't be sober, I cannot sleep
You've got your peace now, but what about me?
I try, but I fall, close my mind, turn it off
But I can't be sober, I cannot sleep
You've got your peace now, but what about me?
Thought we had the time, had our lives
Now you'll never get older, older
Didn't say goodbye, now I'm frozen in time
Getting colder, colder
Now you'll never get older, older
Didn't say goodbye, now I'm frozen in time
Getting colder, colder
One last word
One last moment
To ask you why
You left me here behind
You said you'd grow old with me
One last moment
To ask you why
You left me here behind
You said you'd grow old with me
We had plans, we had visions, now I can't see ahead
We were one, we were golden, forever, you said
But I can't be sober, I cannot sleep
You've got your peace now, but what about me?
We were one, we were golden, forever, you said
But I can't be sober, I cannot sleep
You've got your peace now, but what about me?
Thought we had the time, had our lives
Now you'll never get older, older
Didn't say goodbye, now I'm frozen in time
Getting colder, colder
Now you'll never get older, older
Didn't say goodbye, now I'm frozen in time
Getting colder, colder
One last word
One last moment
To ask you why
You left me here behind
You said you'd grow old with me
One last moment
To ask you why
You left me here behind
You said you'd grow old with me
Thought we had the time, had our lives
Now you'll never get older, older
Didn't say goodbye, now I'm frozen in time
Getting colder, colder
Now you'll never get older, older
Didn't say goodbye, now I'm frozen in time
Getting colder, colder
Just one last word
One last moment
To ask you why
You left me here behind
You said you'd grow old with me
One last moment
To ask you why
You left me here behind
You said you'd grow old with me
Översätt
till svenska
Lite fix och trix
Det är fint nu.
Trädet på baksidan är mindre.
Ogräset mellan plattorna är besprutande.
Min ärtplanta har jag plundrat och planterat på nytt igen.
Romina har hållt mig sällskap ett tag. Mysigt med lite snicksnack.
Nova hade Ebba här hemma och Lava läste i sin bok.
Det blev en hemmadag eftersom solen inte bjöd på tillräckligt mycket värme.
Det blåste bara liiiite för mycket.
Men det gjorde inget. Det va rätt skönt.
Jag hann med en morgon PW iallafall. Då va blåsten välkommen.
Dagen har varit bra, jag har hållt mig sysselsatt.
Skönt att inte behöva tänka så mycket.
Tankarna vandrar för tillfället. Långt bort.
Minuterna räknas emellanåt, de blir till timmar.
Sen dagar.
Just nu håller 3 på att bli 4.
Tystnad.
De säger att man vänjer sig....men jag vet inte.
Det känns inte så just nu.
Men jag försöker att se lite längre fram.
Försöker att intala mig att detta hjälper...tystnaden.
Jag hoppas bara att jag har rätt.
Tystnaden kan ibland bli så högljudd. Nästintill skrikande.
Men jag hoppas att det inte upplevs som så.
För min tystnad är inte högljudd, jag skriker inte.
Min tystnad är en sång, som vaggar dig till ro.
Min tystnad är en viskning som ger dig trygghet och styrka att fortsätta kämpa.
Så jag fortsätter att vara tyst.
Så länge jag kan.
Allergiutredning
Utslagen va nästan borta när Lava väl lämnade sängen idag.
Jag fick väcka henne två ggr. Hon va trött och ville sova vidare.
Det kliade fortfarande när hon satte sig vid köksbordet. Men hon är en tuff tjej.
Vi åkte till vårdcentralen och där konstaterade läkaren att vi skulle påbörja en fullständig utredning.
Tills dess måste hon tyvärr undvika sojabönor, kikärtor, ärtor, jordnötter och linser.
Det är typ allt som jag äter 🙈 så det blir en liten omställning. Men det löser sig.
Jag gick inom apoteket och köpte antihistamin oxå. Så om detta händer igen har jag än bättre möjlighet att lindra symptomen än en kalldusch och en blöt handduk.
Det va en orolig natt. Jag var så rädd att hon skulle få problem med andningen. Men hon somnade vid 02.00 tiden. Sen sov hon hela natten.
Utslagen hade spridit sig till hela kroppen när hon väl somnade. Gjorde ont i mig.
Jag fick besök av Linn och pojkarna innan vi skulle ner till vårdcentralen.
Det va trevligt 😊 dom har växt så sen jag såg dem sist.
Och vet ni vad jag oxå har gjort idag.
Jag har äntligen fixat mitt CSN 😂
Det tog sin tid men nu är även det klart.
Nu är det dags att sova.
Ett avsnitt av Greys först bara 😊
Allergi
Ikväll åt tjejerna linssoppa till kvällsmat.
Bara en sak var annorlunda.
Jag hade i sojabönor för att göra det lite mer "matigt".
Efter en timme började hon klaga på att det kliade.
Vi tittade på Barnen i Bullerbyn så jag tänker inte så mycket mer på det.
Efter filmen tog hon av sig täcket som hon suttit under och då såg jag att hon va röd över magen och ryggen.
Jag frågade om hon hade kliat SÅ mycket.
Hon sa att det kliade i nacken och i
ljumskarna, sen såg jag att öronen började bli röda oxå.
Jag googlade symptomen och lade ihop två och två. Det enda som det skulle kunna vara är sojabönorna.
Jag får ringa till vårdcentralen imorgon och beställa ett allergitest.
Vill helst inte ge henne sojabönor och utsätta henne för detta igen bara för att konstatera om det är sojaöverkänslighet eller ej.
Det blir en orolig natt för mig, får kolla till henne så det inte sätter sig på andningen.
Usch va obehagligt 😔
Imorgon gör jag det....
Väntan är nog värst.
Att inte veta.
Men även den blir till slut till en vardag...oavsett vad det gäller.
Det betyder inte att några värderingar läggs, bara att blicken lyfts och riktas framåt. Längre fram, där det är lite ljusare.
Jag tänkte fixa min ansökan till CSN nu när jag kom hem.
Men istället plockade jag fram lådor, påsar.
Sen började jag sortera allt som jag hade i garderoben och i bordet i vardagsrummet.
Vet inte varför, kalla det terapi eller kontrollbehov.
Jag satte mig ner och drog fram allt.
Alla minnen, alla brev, alla teckningar,
Målningar som jag gjorde under tiden jag va sjuk.
Skapelser som föddes under min tid på lydiagården.
Målningar som barnen har gjort.
Brev som jag skrev, till barnen, till mig själv.
Allt låg där....tillsammans.
Som ett vackert kaos...på mitt vardagsrumsgolv.
Mitt liv....eller en del av det.
Jag skulle fixa CSN, men jag tänkte....jag gör det imorgon.
Jag väntar. Gör det sen. Skjuter det framför mig.
Som så mycket mer.
Vi väntar till morgondagen.
Vi skjuter det oundvikliga framför oss.
Antingen för att det helt enkelt är för jobbigt, för svårt.
Eller för att vi inte vill ta tag i det.
Vill inte fatta beslut som vi sedan inte kan ta tillbaka.
Så vi väntar, och väntar.
Tills en dag, då ödet står på andra sidan dörren och knackar på.
Problemet är bara....att vi inte är beredda då.
Vi blir tagna på sängkanten.
Livrädda.
Håller andan.
Bara för att vi väntade.
Då blev helt plötsligt inte beslutet vårt längre.
Då blev vi pinnen som hjälplöst föll ner i floden och inte kunde göra nåt annat än att bara flyta med.
Innan dess va vi fisken i floden, som när som helst kunde vända om och simma motströms. Fisken som kunde bli till en fågel och flyga.
Fågeln som kunde bli ett lejon, en kung.
Nu blev vi pinnen i vattnet.
För att vi väntade.
För att vi inte vågade.
För att vi gav bort valet, att fatta beslutet där och då.
Ibland är det bra att vänta.
För att kunna vara säker på sitt val.
Men det kommer oxå en dag då du måste göra ett val.
Även om det gör ont.
Kom ihåg då....det gör inte ont för att det är fel.
Det gör ont för att du är en levande, kännande varelse.
Du älskar, hatar, gråter, skrattar....med hela din kropp och själ.
Det gör ont för att det är livet, här och nu....inte där och då.
Inte imorgon.
Inte om ett år.
Livet är nu.
Jag skjuter upp detta.
För jag vill inte göra valet.
Jag är inte redo.
Jag väntar.
Hur länge...vet jag inte.
Jo! Jag vet....när jag hör knackningen på min dörr.
Då är det dags.
Men inte nu, inte än.
En dag på Gingers
En golden milk och Kepler sen va min eftermiddag gjord.
Det va lugnt och skönt där, folk kom och gick.
Gingers är numera ett favoritställe för mig.
Det är andra gången jag är där, jag älskar energin...lugnet som ligger i luften.
Tjejerna åkte på kalas och jag hjälpte dom att göra sig fina.
Gud va stora dom är ❤️ var tar tiden vägen.
Vem jag är...
Definitionen av mig själv, vem utformar den.
Är det jag, eller alla andra?
Mina egenskaper, är dom bra eller dåliga?
Vem bestämmer det?
Stark och svag och allting där emellan.
Molly sjunger och det träffar rakt in i mig.
Känns som jag är gjord utav sand, jag bygger upp och rasar ibland.
Proceduren är densamma, bara anledningar är olika varje gång.
Solen är framme denna morgonen.
Jag sitter här ute och dricker mitt kaffe.
Lyssnar på grannen som bankar och spikar.
Hör vinden som smyger runt alla buskar och träd.
Den svalkar mig just nu.
Igår när vi körde hem smattrade regnet ilsket på rutan.
Då va solen långt borta.
Ögonen va fästa på vägen men jag va nån annanstans.
Per automatik ändrade jag vindrutetorkarna, växlade ner, upp. Parkerade bilen och plötsligt va vi hemma.
Samma hjärna som aktiveras när jag kör buss hade tagit oss hem.
Jag va tvungen att sortera, var min fokus skulle vara.
Är fortfarande tvungen att välja. Ibland bestämmer hjärnan, ibland hjärtat.
Just nu är jag långt borta, fast än att jag sitter här på framsidan med en kopp kaffe i handen.
Många frågor, så få svar.
Idag kommer Viktor och hämtar barnen. Dom ska på kusin Cassandras kalas.
Så jag ska strax byta om och gå min runda sen ska jag fixa till dom. Locka håret eller nåt 😊 sen sover dom hos Viktor.
Får se om det blir fotboll hos syrran idag, finalen.
Såg bronsmatchen igår som Sverige tog hem ⚽️ Grattis säger vi till damerna.
Solen kommer snart försvinna så jag får passa på att njuta nu. Sen är det regn resten av dagen.
Hej så länge
Fredag 😊
Lite lek.
Yatzy med pappa, Lava och Romina.
Taco 🌮
Lite mer lek.
En lagom fredag 😊
Nu ska jag förbereda för film och mys.
Nova har en kompis här som ska sova över så det blir mys för dom på ovanvåningen (vårt sällskap passade inte 😂) sen blir det mys för mig och Lava i vardagsrummet.
Vi ska se Black Panter 😁
Jag sitter och njuter av de sista solstrålarna som letar sig in på min baksida.
Imorgon ska det bli regn, regn och lite mer regn. Så jag får passa på nu.
Vissa dagar
Så är allt så där lagom.
När man har bra människor kring sig.
Idag va en sån dag.
jag spenderade den med min syster.
Vi åkte till Centersyd.
Gick runt och tittade i affärer.
Åt god mat, fikade.
Sen åkte vi hem till henne.
Rickard och hon bjöd på en god middag.
Det va en dag fylld med bra energi.
Det är med en varm känsla som jag kom hem.
Tände massa ljus.
Hällde upp ett glas vin.
Doften från mitt nya doftljus sprider sig i hela hemmet.
Doften är bekant, kommer bara inte ihåg varifrån.
Doften triggar vissa minnen, från förr.
Minnen kan vara bra, men ibland vill man inte öppna de dörrarna.
Vi väljer vilka dörrar vi öppnar och vad vi släpper in....vem vi släpper in.
När det gör som ondast
När smärtan är som värst.
När ångesten river i dig och lämnar öppna blödande sår.
När rädslan stryper dig och inga ord kommer ut.
Det är då du är som starkast.
För valet du gör i den stunden är styrka.
Du reser dig.
Dina den bär knappt dig men på nåt sätt så står du där.
Ögonen är röda av alla tårar men trots detta ser du framåt.
Halsen svider och klumpen är fortfarande där, men du viskar fram ett "tack".
Tacket är till dig.
Tacket är för att du orkade även denna gång.
För att du inte gav upp.
För att du egentligen inte kunde, men ändå gjorde.
Tacket är till din fantastiska vilja och ditt ömtåliga men å så verkliga mod.
Det som är din värsta fiende är samtidigt din styrka, din räddning.
Bland alla demonerna finns även änglarna.
Dom kan vara svåra att se men dom är tusen gånger starkare än allt mörker i världen.
Du ser dom kanske inte just nu men jag lovar dig, dom finns där.
Du är otrolig, fantastisk och vibrerande.
Levande här nu.
Så lev.
Lev.
Slappna av!!!
Snart ska tjejerna gå och lägga sig. Filmen om Alfa och Omega är strax slut.
Dagen har varit blåsig, kall men med en gnutta sol.
Jag tog efter en del motsträviga tankar på mig viktvästen och gick min runda.
Det kändes som vanligt riktigt skönt efteråt men det tog längre tid än vanligt att komma i träningskläderna.
Nu när det är semester och man inte riktigt har sina vanliga rutiner blir det svårare.
Jag brukar gå upp i tid och ta min promenad på morgonen. Men nu sover man längre och då faller hela dagens planering med måltider m.m.
Ibland får man ändra lite på sina rutiner men det tar tid att komma in i dom.
Nu har jag pausat från träningen några dagar och det har medfört att jag varit uttråkad, eller kroppen iallafall....och då blir jag mer sugen på onödiga saker på kvällen.
Drygt när allt kretsar kring att träningen håller.
Men det är en inställning antar jag.
Vill man inte äta onödigt så är det bara att bestämma sig för det.
Nu när barnen har lagt sig ska jag försöka varva ner oxå.
Det tar tid nu, att koppla av.
Vet inte varför men även det är en träningssak.
Att det inte ska ta 2 timmar att varva ner.
Att det inte ska vara ansträngande att stressa ner.
Att ta bort den där inre stressen som alltid finns där.
Det verkar stundvis omöjligt, eftersom den alltid funnits där. Men just nu känner jag en påtaglig irritation över att jag inte kan ta vara på den lediga tid som jag faktiskt har.
Jag ska alltid "producera" något, alltså städa eller tvätta eller åka iväg med barnen.
Aldrig kan jag äta min frukost och sen lägga mig i uterummet och läsa min bok.
Det känns som "slöseri" på min tid eftersom jag inte gör något praktiskt.
Det är sjukt egentligen och fel på så många sätt. Men det är en vanesak och en inställning. Något som jag måste jobba med.
Jag har 4 veckor på mig 😉 så någon förbättring ska det väl bli.
Trevlig kväll på er ✨⭐️
Långt, långt där borta.
Regndropparna faller hårt mot sovrumsfönstret.
Det arga smattrandet håller mig vaken.
En illavarslande vaggvisa för mig och dig...för oss.
Vi som ser världen lite annorlunda.
Vi som håller andan när andra sover gott.
Vi som aldrig tar någonting för givet.
Jag håller andan varje dag nu känns det som.
Stundvis glömmer jag, för en liten stund.
Sen kommer jag ihåg.
Då känner jag den där pockande känslan, av oro...sorg.
Det bekanta ljudet får mig att vakna ur dvalan som jag nu så ofta befinner mig i.
Jag blundar och trycker på knappen.
Min beröring öppnar upp och jag hoppas, ber.
Energin som det antingen tar eller ger är....utom denna värld.
Hur kan det vara så här?
Vad är det som sker i mitt innersta?
Aldrig, aldrig ska vi ta någon eller något för givet.
Aldrig ska vi tro att vi vet hur det känns.
Aldrig ska vi döma någon.
Aldrig ska vi känna deras smärta.
Aldrig ska vi gråta deras tårar.
Alltid ska vi finnas där ❤️
Old friends
Träffade Mia idag.
Min fina vän som jag lärde känna under gymnasiet.
Min roliga Mia som skrattade med mig under tre års tid.
Vi jämförde våra liv och konstaterade att vi hade mer gemensamma nämnare än vi trott.
Både positiva och negativa.
Riktiga vänner är som stjärnorna, man ser dom inte alltid men man vet alltid att dom finns där.
När jag gick därifrån så va det med en bra känsla, som alltid.
Det betyder så mycket, dem som får mig att må bra. Som sprider positiv energi ❤️
Som lyfter.
Som ger.
Vi åt en lyxlunch hos Mia och sen när vi kom hem så blev det (efter lite tjat från barnen) halloumiburgare och pommes.
Gröten är från imorse.
Så gott det va. Nu har jag inte ätit gröt på två dagar så det va väldigt välkommet och efterlängtat.
Nu sitter jag i min soffa, en bra film igång och regnet smattrar mot taket i uterummet.
En mysig kväll med andra ord.
En bra första dag på semestern.
Ja just det. Jag fixade mina naglar idag oxå.
Det va på tiden.
Nu klarar jag nog mig till Hanna återvänder 😊
Ha en bra kväll ✨🍷
