På väg!
Sitter på bussen nu.
Regnet attackerar envist rutan bredvid mig.
Kallt är det oxå, för kallt!
Värmen och våren är väldigt välkommen tillbaka när den behagar att komma.
Oron är inte riktigt där för tillfället, bra eller dåligt.
Jag känner mig ganska tom faktiskt, tror att det är mitt eget försvar för att hantera den här situationen.
Sen ska jag hem och ta fram matteboken.
Igår så stängde jag av alla störande moment. Det va helt tyst i lägenheten.
Det kändes jättekonstigt först men sen kände jag hur hela jag slappnade av.
Jag insåg oxå att jag måste börja utöva dessa tysta stunderna.
Hjärnan bombarderas ständigt med intryck....den behöver oxå vila ibland.
Att stänga av eller sätta mobilen på ljudlöst är tydligen väldigt svårt!!! Varför?
Vi är beroende....det är svaret.
Vi trivs inte med oss själva så vi måste sysselsätta oss, få bekräftelse....av någon på andra sidan Sverige som inte ens känner oss.
Vi intalar oss att om vi får tillräckligt många likes så duger vi....helt sjukt!
Nej tack! Jag föredrar en kram eller en vänlig blick framför en 👍🏼 alla dagar i veckan.
Jag ska försöka tillämpa detta iallafall...så om jag inte svarar när ni skickar meddelande eller ringer så vet ni varför.
Nu ska jag snart gå av bussen...wish me luck 🌸
Den där dagen....
Imorgon kommer den.
Lika verklig som luften jag andas.
Lika ångestfylld varje gång.
Den är egentligen något positivt men just nu känns det inte så.
Jag har lyckats bortse från den här insikten idag.
Det har varit Lavas födelsedag och det har varit en helt underbar dag.
Att se lyckan i hennes ögon när hon satt och sorterade sina nya pokemonkort...den är obeskrivlig.
Att känna hennes små armar om min hals när jag hämtade henne på skolan....utopi.
Novas lycka när hon fick bestämma var vi skulle äta idag...oslagbar.
Dessa underbara barn....dom ger mig styrka.
Jag ler bara jag tänker på deras busiga skratt.
Så mycket kärlek och glädje....och ändå grusas den av den jäkla insikten.
Att jag ska gå in genom de dörrarna ännu en gång.
Att jag ska sitta i det där väntrummet....ännu en gång.
Att jag ska ställa mig framför den där stora maskinen...igen.
Jag vill vara stark, positiv.
Men ibland måste man bara få lov att tycka att saker och ting är.....skitjobbiga!!
Och det är okej, för det är så verkligheten ser ut.
Det är inte roligt att gå till mammografin överhuvudtaget...men det är okej.
Det är jobbigt nu....men jag vet att det kommer kännas skönt när det är över.
Då kan jag släppa det och släppa oron som kommer med det.
Då kan jag säga...tack så mycket för denna gången.
Då kan jag klappa mig på axeln och gå med rak rygg därifrån.
Teet är kallt i muggen.
Tvn är igång.
Ljusens lågor dansar med vindpustarna som sveper genom rummet.
Jag inser att det inte kommer bli så mycket sömn inatt.
Tur att Netflix är till mitt förfogande hela långa natten.
Så till er som kan sova säger jag god natt och till er andra som är vakna säger jag....trevlig kväll/natt 🌛⭐😊
Kvällspromenad
Ännu en lång promenad med Emmy och Atlas blev det ikväll. Det va riktigt skönt i luften och vi spendera större delen av rundan med att "rädda" små ödlor som låg på asfalten.
Nu visar klockan 23.13 och jag har precis satt mig i soffan med en kopp te.
Jag funderar på om jag ska ta en tablett och gå upp och lägga mig.
Jag har somnat i soffan nu två kvällar i rad....inte bra för ryggen.
Jag vill gärna kunna somna själv oxå ju...men just nu går det Inte.
Jag känner mig aningen stressad faktiskt.
Jag fick ingen ro innan så jag gick ut en runda.
Kände att jag behövde rensa huvudet lite...inget gör det bättre än en rask promenad.
Imorgon är det en speciell dag....Lava min älskade flicka fyller 8 år. Jag har packat in hennes presenter och jag hoppas hon blir glad. Jag och Nova ska iväg och köpa lite grejer till marängswiss...det blir istället för en tårta 🎂🎁 sen ska det sjungas och firas.
Jag är så otroligt tacksam för att jag fått två underbara flickor och jag kommer göra allt i min makt för att dom ska få det livet som dom förtjänar.
Dom är det finaste jag har och min kamp de senaste två åren har bara förstärkt den kärleken som jag känner.
Bara tanken på att jag skulle skiljas från dem gör mig kall....men samtidigt är det den rädslan som gjorde mig stark när jag behövde vara det.
Det är tack vare dem som som jag är där jag är idag.
Utan dem vet jag faktiskt inte om jag hade orkat gå igenom detta...kanske hade jag kämpat eller så hade jag gett efter.
Saken är den att jag kämpar fortfarande...varje dag.
Kämpar mot negativa tankar.
Kämpar mot smärta och värk.
Kämpar mot ångest och oro.
Kämpar mot rädsla.
Men i allt detta så är det viktigare att jag kämpar FÖR mina barn och min familj.
Jag kämpar FÖR mig själv och för att jag ska ha ett bra liv.
Jag kämpar FÖR att jag ska kunna se mig själv i spegeln och känna stolthet.
Det är avgörande hur man väljer att se på saker och ting.
Du kan antingen välja att se saker från den ljusa sidan...positivt.
Eller så kan du se det negativt.
Vilket mår du bäst av??
När livet ger dig citroner så kan du välja att göra lemonad 😁
En bra frukost är en bra start på dagen
Skriv inläggstext
Nu sitter jag och dricker kaffe hemma hos Fia.
Njuter av dagen till Max.
Sen ska jag hem och invänta Sanne och sen blir det matematik för hela slanten.
Matte matte matte....kul kul kul.
Skyddsmekanismer
Varför gör jag som jag gör?
Varför tänker jag som jag gör?
Varför har jag dom rutinerna som jag har?
Det är ett sätt att behålla nån slags kontroll.
Många saker i livet kan vi inte kontrollera, sjukdomar, dödsfall, avsked av alla dess slag.
Den insikten kan vara jobbig ibland, speciellt när tankarna pressar på.
Vad gör jag då?
Mina rutiner består av städning, tvättning, plockande.
Är det sunt? Nej knappats!!
Det enda som resulterar i det är ett väldigt rent hem.
Det skapar en falsk trygghet hos mig.
När jag städar så behöver jag inte tänka på de dåliga sakerna.
När jag tvättar så finns inget annat i min värld än sortering och sköljmedel.
För en stund så kan jag lägga mina orosmoment åt sidan....eller ja iallafall tills tvätten är klar.
Jag måste lära mig att slappna av. Att kunna sitta i soffan och titta på tv trots att klockan inte har slagit 22.00 än.
För mig är det ett problem att sätta mig i soffan innan dess.
Jag upplever en inre stress....hela tiden.
Min lösning på den stressen är rutinerna som tillämpas hela tiden.
Jag har kontrollbehov och det är inget jag är stolt över, det är faktiskt ganska jobbigt.
Den enda gången mitt kontrollbehov fick sig en knäpp på näsan va när läkaren sa de magiska orden "du har bröstcancer".
Då öppnade sig marken under mig.....allt som jag har vetat om allt var helt plötsligt inte något länge....mina rutiner va som bortblåsta.
Det tvångsmässiga beteendet kommer tillbaka så småningom.
Då är det ditt ansvar att gå och prata med någon.
Ditt ansvar!!!
Lyssna på mig....det kommer hjälpa.
Ta tag i livet...ta tag i dig själv.
Kalas på Tropikariet
En dag i bilder.
Bilderna ger en ganska rättvis bild av kalaset idag.
Lava va såååå nöjd med dagen och alla presenter.
Hon fick bl. a. Hålla en krokodil, en orm, en vandrande pinne, en lemur. Sen fick hon mata hajarna, andra fiskar, lemurer och surikater.
Guiden som vi fick va jättebra, tålmodig och intressant.
Fem tummar upp av fem möjliga 👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼
Efter kalaset åkte vi och tittade på cykel till Lava. Hon valde ut en som hon tyckte va extrafin....så det blir nog den i födelsedagspresent.
Efter det åkte vi hem. Solen stod högt på himlen och jag lade mig på baksidan och njöt av värmen som solens strålar gav mig.
Gizmo passade på och höll mig sällskap så fort jag lades ner.
Kvällen fortlöpte lugnt och fint.
Barnen lekte och när kvällsmaten va i magen så blev det soffhäng.
Lava mös med sin dinosaurienalle som hon fick på kalaset idag.
Nu ligger jag själv här i soffan och känner hur tröttheten kommer över mig.
Vet inte om det är det varma teet som kluckar i magen eller om det är John Blind som har varit här och strött sitt pulver.
Hur som helst så börjar jag bli trött.
Jag försöker fokusera på programmet på tvn så att jag inte ska ge efter för tankarna som kommer.
Imorgon ska jag in till sjukhuset och lämna en massa blodprov.
Känslan är tung....som vanligt.
Ska bli skönt att ha det överstökat.
Funderar på att åka in direkt när jag har lämnat barnen på skolan....så har jag det gjort sen.
Sen kommer väntan....men det får jag ta då.
En sak i taget.
En tanke i taget.
En dag i taget.
God natt på er ⭐🌛
Lagom är alltid bäst!!
Barnen ligger i sina sängar och sover gott.
Jag ligger i soffan och försöker titta på tv medan Turbo buffar på mig hela tiden.
Han är extra kelig nu....kan bero på att det har varit en speciell gäst här ikväll 😊
Jag har passat Atlas (grannens schäfer) ikväll.
Turbo tittade med stora ögon när han kom in i uterummet och såg ett stor hund stirra tillbaka på honom.
Så nu när han kom in så ville han väl fjäska in sig lite extra som för att övertyga mig om att inte skaffa ett husdjur till hehe.
"Titta matte...jag kan oxå vara gullig och mysig"
Det är verkligen mysigt att ha en vovve här men lagom är alltid bäst....och det lagom i detta fallet är två katter.
Jag vill jättegärna ha en hund i framtiden men just nu finns inte tiden där. Då är det extraroligt att kunna få passa en fin och snäll hund som Atlas.
Dagen har gått fort.
Promenad till skateparken.
Besök av familjen.
Tripp till Billesholm för att umgås med Fia, Christian och barnen.
Lite lördagsmys med tjejerna när vi kom hem.
Nu soffhäng framför tvn.
Imorgon ska Lava ha sitt barnkalas på Tropikariet...ska bli roligt.
Hon fyller inte år förrän på onsdag men söndagar är alltid bra dagar att ha kalas på...det är "gör ingenting, slappa" dagen för de flesta.
Efter kalaset blir det en runda i Hbg för att hitta en cykel till födelsedagsbarnet.
Tänk att Lava ska fylla 8 år....helt ofattbart.
Vart tog dessa åren vägen?
Hur har dessa åren fortlöpt?
När jag tittar tillbaka så blir jag helt mållös.
Det har hänt så otroligt mycket...både positivt och negativt.
Men det som slår mig hårdast är faktiskt när jag försöker tänka på mitt liv innan barnen kom till.
Jag måste verkligen anstränga mig för att komma ihåg.
Livet innan barnen va så.....ytligt.
Då fokuserade man på materiella saker.
Man satte sig själv i första hand.
Man trodde att man visste vad livet innebar.
Mitt liv hade inte ens börjat då.
Jag visste inte hur mitt liv skulle se ut då.
Jag visste inte om den obeskrivliga kärleken jag skulle känna när jag höll Lava i min famn.
Jag visste inte att jag skulle få uppleva ytterligare en välsignelse när Nova kom till världen.
Jag va omedveten om den djupa dal jag skulle bege mig in i....full med ånger, rädsla och smärta.
Jag visste inte heller att jag skulle uppleva den inre styrka som jag besitter.
Djupa dalar och höga berg kan beskriva mitt liv de senaste 8 åren.
Hur kommer mitt liv se ut om 8 år då?
Det är ingen som vet.
Jag ser ljust på min framtid nu iallafall.
Visst, tills den 30 mars kommer jag känna en osäkerhet.
Jag vill ha mammografin överstökad så jag kan stänga den dörren för denna gången. Det är svårt att fokusera framåt när allt just nu påminner om den där ödesdigra dagen.
Men så fort det är klart så vet jag att allt kommer kännas sååå mycket bättre.
Positiva tankar är essentiella i nuläget och jag kommer göra allt för att se saker från den ljusa sidan....jag måste det.
Jag måste oxå göra ett medvetet val och välja bort allt som är negativt just nu.
Hjärnan har svårt att sålla bort det negativa för tillfället så därför gör jag ett aktivt val när det kommer till negativitet.
Det känns bra!
Så nu säger jag god natt!!
Atlas och flickorna tittar på tv 😊
När ljusen har slocknat...
När lugnet lägger sig.
När ljuden sakta tynar bort.
Då är det tid för självreflektion.
Då kommer frågorna....varför? Hur? När? Vem?
Ibland kommer även svaren...ibland är det skrämmande tyst.
Ikväll känner jag mig fullständigt tömd på energi.
Dagen har varit bra, jag har fått gjort en hel del...men ändå....tom.
Vissa dagar är så här...jag börjar vänja mig.
Jag hör små tysta fötter smyga nerför trappan..."mamma!!"
"Jag är törstig"
"Jag behöver kissa"
"Jag kan inte sova"
Trots att timmen är sen så är det även svårt för Nova att somna.
Hon brukar komma in smygandes till mig på natten...gosa in sig till mig.
Viska "jag älskar dig"
Dom stunderna är essentiella för min själ...mitt hjärta.
Det är dom stunderna som man känner tacksamheten att få vara mamma till dessa underbara barn.
Det är även dom stunderna som man blir ledsen över att det har blivit som det har blivit.
Men det tjänar inget till att ångra saker....det är slöseri på energi.
Det är bättre att man lär sig av sina misstag och gör annorlunda nästa gång.
Det är genom misstagen som vi lär oss hur vi egentligen vill leva våra liv.
Jag kommer göra många fler misstag under min livstid.
Jag kommer även att lära mig många fler livsläxor.
Det är detta vi kallar livet mina vänner.
Jag hoppas att energin är tillbaka imorgon....vill inte slösa bort mina sista dagar med flickorna.
Dom dagarna är alldeles för dyrbara.
God natt och sov gott!!
God morgon
Inatt har varit en natt full av hosta.
Inte mycket sömn tyvärr.
Men trots detta så går jag emot min känsla här på morgonen.
Illamående på morgonen är en konstant faktor nu för tiden.
Vad ska jag göra åt det...Jo jag gör en stor jäkla smoothie som SKA ner.
Måste börja vänja magen vid att få i sig mat igen....det blir lätt en ful ovana.
Nova är fortfarande oxå väldigt hostig så jag håller henne hemma idag.
Vill verkligen att hon blir frisk snart...hon har hostat ganska länge nu. Blir det inte bättre över helgen så får vi åka till vårdcentralen på måndag.
Jag tittar ut och ser solen le tillbaka....det kommer bli en underbar dag idag 🌞🌸
Strålande sol
Helt underbar dag har det varit idag.
Jag kände energin och glädjen spridas inom mig.
Tänk vad lite som kan göra med en människa....tänk att så lite kan göra så mycket.
En dag dom denna ger mig en ovanlig frihet.
Friheten att för en liten stund glömma bort mina bekymmer.
Friheten att för ett ögonblick bara kunna le och känna att det leendet är äkta.
Inga charader.
Inga låtsaslekar.
Bara ren och skär glädje.
Så kära sol....du är väldigt välkommen imorgon oxå 😉🌞
Då blir det att plantera lite blommor. Ska bli så roligt att få lite färg här hemma.
God natt 🌛
Besök på Lavas skola
Idag blev det en heldag på brogårdaskolan.
Jag va med en heldag i Lavas klass, superkul!
Speciellt roligt var det att se allt som Lava gjorde i skolan.
Hennes arbetsböcker va fulla med kreativt skrivande och underbara målningar.
Jag blir så stolt över mina flickor, så långt dom har kommit.
Jag ser fram emot att se alla arbete som barnen kommer ta med hem.
Idag fick jag hem en av Lavas arbetsböcker...så roligt att sitta och titta i.
Efter skolan åkte jag och barnen och handlade lite.
Sen blev det en promenad till skateparken med grannen och hennes barn.
Solen sken så underbart och det kändes verkligen som vår!!
Promenaderna har kommit igång nu och det känns skönt, kroppen behöver verkligen anstränga sig nu.
Jag vet att när jag tränade som mest så hade jag inte några problem med sömnen...det är mitt mål nu oxå.
Att kunna slänga de tabletterna som nu kontrollerar mitt liv.
Det är inte bara sömntabletterna...det är behandlingen oxå.
Jag funderar i princip varje dag på Hur jag ska göra.
Ska jag fortsätta behandlingen eller ska jag avsluta den?
Jag väger fördelar mot nackdelar...men det är svårt.
Ingen kan garantera att den här behandlingen inte kommer ge mig bestående men....dom kan bara utgå ifrån vad statistiken säger.
Problemet med statistik är att det är väldigt förenklat....förskönat om man vill uttrycka sig så.
Läkarna vill att man fullföljer behandlingen för att minska återfallsrisken för cancer.
Men att behandlingen ger en skador på leder och kronisk värk...det är inte lika viktigt.
Så klart kan man överleva dessa biverkningar....men jag vill inte bara överleva...jag vill leva.
Jag vill verkligen inte ångra detta beslutet så jag vänder ut och in på varenda tanke.
I slutändan så vet jag att oavsett vilket beslut jag fattar så kommer jag att stå för det.
Jag gör det som jag anser vara bäst för mig....i alla aspekter.
Nu tänkte jag försöka sova lite....hoppas på bättre sömn inatt.
Hoppas på lika fint väder imorgon....då blir det nog en promenad till 😊
God kväll!
God morgon!
Skriv inläggstext
Efter en lång sömnlös natt så välkomnar vi dagen med öppna armar.
En ordentlig frukost är det bästa starten på dagen.
Idag ser jag fram emot fint väder....behöver solens värmande strålar som fyller mig med energi.
Så därmed önskar jag alla er en solig och skön dag 🌞
Kvällen nalkas
En lång dag är snart till ända.
Den har varit full av solsken, regn, blåst och lite solsken till.
Nova fick följa med mig till skolan idag, hennes hosta höll henne vaken i omgångar så hon va ganska trött när hon vaknade.
Men det va riktigt mysigt...vi fick lite ensamtid bara hon och jag och det va väl behövligt.
Lava lekte med en kompis efter skolan så när vi kom hem åt vi lite sen tog vi en tur till skateparken.
Jag känner att jag behöver komma igång med min träning igen, behöver hitta min energi igen.
Träning och långa promenader är precis vad jag behöver.
På väg hem från skateparken tränade jag och Nova lite på utegymmet....haha det blev många skratt från båda två.
Nu ska jag dricka mitt te och titta lite på tv med tjejerna...njuta av kvällen.
Imorgon ska jag besöka Lavas klass...ska bli jättekul.
Hej så länge
Mmm så är det....
" Det kommer till en punkt när du behöver inse att du aldrig kommer att duga tillräckligt för vissa människor. Fråga är:
Är det ditt problem eller deras? "
Tänkvärt
Skriv inläggstext
Sitter och läser Metro medan tåget rytmiskt ljudar sitt "dunk dunk".
Fördjupen i tidningen och mina tankar så läser jag den här texten.
Den fastnar på nåt sätt.
Bränner på näthinnan.
Det är så många saker i vårt liv som är negativa. Så många saker som vi vill förändra.
Det är aldrig för sent, det är dagens visdomsord.
Sen får vi inte glömma bort att om vi har två negativa saker i vårt liv så har vi 100 positiva 😊 allt handlar om hur man väljer att se det.
När man är inne i en negativ spiral så är det lätt att glömma bort det.
Nu är jag snart inne i stan, ska hoppa över till nästa tåg. Den här gången ska jag dubbelkolla innan jag hoppar på hehe 😉 nog för att jag tycker om Ängelholm men idag vill jag åka direkt till Malmö.
Så med ett par visdomsord så säger jag trevlig måndag!!
🌸 vår längtan efter framtiden gör 🌸
att vi glömmer att leva i nuet.
En skön söndag!
Dagen har flutit på bra idag.
Har hunnit med en hel del...skönt när man kan vara effektiv ibland.
Jag lånade en bok av mamma idag, jag köpte den till henne i julas men nu känner jag att det är dags för mig att läsa och lära.
Förhoppningsvis så lär jag mig nåt.
Jag har insett att man själv måste vara mottaglig för att kunna få ut någonting av en sån här bok.
Man måste VILJA lära sig...det räcker inte med att någon ger en råd och tips.
Något man kanske ska tänka på när någon försöker hjälpa.
Även om man själv inte är mottaglig för hjälpen just nu så kan man iallafall lyssna.
Den som försöker hjälpa dig bryr sig om dig. Så även om du tycker att det är nonsens som han/hon sitter och säger....tänk på att han/hon faktiskt tar av sin tid, sin energi, sitt engagemang för att hjälpa DIG.
Nu ska jag göra en god kopp te och mysa ner mig i soffan innan jag går och lägger mig.
Imorgon är det skola för både mig och barnen.
Rutinerna kommer igång och det känns skönt.
Natti natti ⭐🌛
Ta hand om din kropp
Skriv inläggstext
Vi får bara en kropp.
Varför envisas vi med att trycka ner socker och kemikalier nerför halsen.
Vi VET att det är dåligt för oss och ändå gör vi det.
Vissa (mig inklusive ibland) tänker så här:
Jag dör ju inte när jag äter/gör det så kan det väl ändå inte vara så farligt.
Men det handlar inte om att man ska undvika de saker som är direkt dödliga.
Man ska försöka se till helheten, det långa underbara livet som man har framför sig.
Hur vill man spendera tiden då?
Vill man ha en snygg dosett med mediciner dom ska avverkas varje dag?
Vill man ha ont och känna hopplöshetens krampaktiga tag omkring sig?
Eller vill man ha kallelserna till sjukhuset som smyckar kylskåpet istället för teckningar?
Jag vet att i vissa fall så ser livet ut precis så och det handlar om medfödda sjukdomar och den oturliga lott som livet gett just den personen.
Men det är inte den personen som jag syftar på.
Det är den personen som medvetet skadar sin kropp endast för en tillfällig tillfredställelse.
Det är den personen som inte "orkar" ta den där promenaden.
Det är den personen som knappt lyfter blicken från skärmen.
Det är så enkelt egentligen.
Med sunt förnuft kommer man långt i dag.
Så snälla ni, ta den där promenaden.
Känn den friska luften fylla era lungor.
Smaka den där saftiga apelsinen istället för den där godisen.
Måla den där tavlan istället för att komma en nivå högre i candy crush.
Livet är inte bara en rekvisita som ska användas, det är så mycket mer.
Ha en underbar söndag nu och ta hand om er!!
Bilder
Älskade barn.
Du ger mig kärlek.
Du ger mig en tro på att allt kommer bli bra.
Du ser in i mina ögon och ler.
Hos dig är jag trygg, våra armar runt om varandra. Viskar i mitt öra.....allt kommer bli bra...innerst inne i mitt hjärta så känner jag att glädjen inom mig den är inte så stark som den har varit.
Hjälp mig att hitta den glädjen igen..snälla!
Lördag och barnen är hemma ❤
Äntligen är barnen hemma igen.
Saker och ting börjar falla på plats.
Gud va jag har saknat dom....mina små änglar.
Sara gick precis, hon va med på vårt lilla lördagsmys.
Nu är det bara tvn som låter...Avatar är det visst.
Jag va effektiv innan Sara och barnen kom....känns som att jag fick gjort det sista på min akademiska text.
Nu ska jag bara läsa igenom det en sista gång sen ska det skickas iväg för respons.
Man lurar sig för en sekund och tror att nu kan man vila lite....men blir snabbt påmind om matematiktentan som snart kommer.
Så nu blir det till att räkna matte oxå.
Sömnen infinner sig inte nu för tiden.
Tabletterna lockar men jag försöker avstå.
Det är så konstigt....det känns som att jag är vaken men samtidigt inte.
Är det så här sömngångare känner sig?
Jag önskar att jag va mer stresstålig än vad jag är.
Så fort nåt stressar upp mig så tappar jag allt.
Aptiten.
Sömnen.
Rutinerna.
Välmåendet överlag.
Det är riktigt irriterande att man är så lättpåverkad egentligen.
Men jag antar att det oxå är en fråga om personlig utveckling.
Det kommer komma till mig oxå i sinom tid.
Jag bakade lite bullar nu ikväll.
Lite spontanbak är väl aldrig fel.
Så till lördagsmyset åt vi nybakade kanelbullar, apelsin och popcorn...vilken salig blandning hehe.
Nu tänkte jag strax gå och lägga mig och förhoppningsvis somna.
Wish me luck 😉
Kvällsbesök
Ikväll blev det lets dance med Sara och Veronika.
Eller det blev en massa snack och lite lets dance rättare sagt.
Nu har jag precis kommit hem efter att ha följt Sara till tåget...läskigt mörkt ute nu.
Det blev ett par tittar över axeln under promenaden hem.
Så trist att man ska känna den otryggheten när man är ute efter att solen gått ner.
Knytnäven är knuten hårt i fickan och öronen lyssnar intensivt efter minsta ljud.
Det är nästan så att man håller andan när man går för att man inte ska missa nåt ljud.
Även om det är läskigt så hade det varit ännu värre om Sara hade gått själv och något hade hänt henne.
Nu sitter hon iallafall på tåget hem.
Men nu tänker jag säga god natt.
Det har varit en lång dag med en massa känslor och tankar och nu känner jag att jag behöver sova.
Så två små tabletter ska få hjälpa mig.
God natt allesammans!!
PS. Om du ska till Malmö med öresundståg så får du vara nog med att kommer på rätt tåg.
Känslan när man började rulla baklänges va inte kul. Sen hör man i högtalaren att slutstationen för detta tåg är Göteborg.
Snabbt tänk och hjälp från konduktören resulterade i att jag blev stående en stund på perongen i Ängelholm.
Det andra tåget tillbaka skulle gå 09.41 så det va bara att vänta.
Jag anlände till Malmö aningen för sent till klassen...men jag gick dit iallafall.
Så nästa gång jag tar en tåg av nåt slag så kommer jag nog att vara liiite mer noggranna med.
God morgon!
Fredag och dagen ser ut att bli fin.
Kaffet slinker ner och strax ska jag bege mig mot Malmö och ännu en dag av matematik.
Idag ska vi ha genomgång på tentamen...som om man inte hade tillräckligt redan.
Men det är bara att bita ihop och jobba på.
Imorgon ska jag hämta hem barnen, känns riktigt skönt.
Viktor och Sofie skulle iväg så jag får lyxen att vara med flickorna en dag tidigare.
Ni blir det påklädning och en promenad till tåget. Min cykel blev förstörd när jag hade den på stationen och jag har inte lagat den än...så nu får det bli vandring ett tag.
Ha en underbar dag 🌸
Läkarbesök
Man vänjer sig aldrig vid detta.
Plats: enheten för bröstsjukdomar
Nummer 38 blev jag tilldelad.
Alla tittar lite försynt på varandra..försöker förstå....varför just den personen är här.
Alla olika åldrar är här.
Både män och kvinnor.
Unga och gamla.
En ny person kliver in, hon möter min blick.
Vi ler som hastigast och sedan sätter hon sig ner.
Hennes leende försvinner lika fort som det kom.
Hon väntar.
Precis som jag väntade.
Man väljer sig aldrig trots att det är samma känsla varje gång.
Sen å andra sidan så vill jag heller aldrig vänja mig vid detta.
Detta kommer bara vara en parantes i mitt liv om några år...det är jag säker på.
Så för tillfället så väntar jag.
Snart blir det nummer 38 och sedan fortsätter min dag precis som vanligt...precis som vanligt.
God morgon!
Kaffet puttrar köket.
Doften sprider sig sakta men säkert ut i hela lägenheten.
God morgon!
Först häller jag upp kaffet och sedan tar jag datorn.
Det går hand i hand nu.
Ska försöka läsa lite och förhoppningsvis komma en bit på mitt arbete denna morgonen.
Har man viljan så klarar man det mesta.
Så har ni lite vilja över så kan jag väl få den 😉
Möte med läkaren
På onsdag ska jag träffa Martin.
Han har varit på kofenrens i USA nånstans....eller det va vad dom sa till mig.
Nu är det dags att ha det där samtalet som jag dragit ut på.
Samtalet som kommer bestå av en rad bekännelser.
Han kommer fråga hur jag mår.
Jag kommer att svara.
Han kommer ge mig ett förslag.
Jag kommer att svara.
Min svar har varit klara för mig ett tag nu...men som vanligt när det närmar sig...så blir man osäker.
Mina knän och armbågar har börjat värka ganska mycket nu på sista tiden.
Jag tog ett glas vatten innan idag...vikten av glaset i min hand resulterade i en omedelbar och häftig smärta i armbågen.
Jag fick behärska mig för att inte släppa glaset.
Vad är det liksom?
Ska det vara så här?
Jag har en tendens till att sätta mig i skräddarställning så fort jag ska komma till rätta. Det gillar inte mina knä.
Så fort jag ska resa mig upp eller behöver räta IT knäet så gör det såå ont.
Allt detta ska jag berätta för Martin.
Vilken respons kommer jag att få?
Fortsätt behandlingen?
Vi kan ändra den lite!
Byt tillbaka till den andra medicinen!
Vilket svar kommer jag att få?
Nova ligger här i soffan bredvid mig.
Hon ville att jag skulle lägga mig med henne.
Hennes lätta små andetag ger mig en slags ro i kroppen.
Hennes närvaro håller mig nere på jorden.
Jag har annars lätt att sväva iväg.
Men när jag sneglar ner på den söta lilla näsan, de rosiga kinderna....då känns allt annat oviktigt.
Jag och barnen va och hälsade på mamma idag.
Fick lite roliga bilder på Alfred och hans stora näsa.
Jag passade på nu och träffa familjen lite.
Veckan som kommer kommer bli full med matte och skola.
Vi ska träffas i vår lilla grupp och försöka bli kloka på våra matematikuppgifter, akademiska texter och sakstentor.
Så nu andas vi bråktal och matematikteorier.
VFU:n avslutades i fredes....det kändes underbart.
Ytterligare en kurs avklarad.
Ett steg i taget är verkligen mitt nya motto.
Det är något som jag måste lära mig att behärska.
Annars vill jag gärna kunna allt direkt.
Jag vill förstå allt direkt.
Jag blir frustrerad om hjärnan inte arbetar i samma takt som resten av....mig.
En
Dag
I
Taget
Slut på praktiken
Igår va sista dagen för min praktik för denna gången.
Det va väldigt sorgligt och jag kommer absolut att sakna alla i klassen.
Barnen fick mig att lova att jag skulle komma och hälsa på...jag sa till dem att det gör jag så gärna.
Idag har jag lämnat in min självbedömning så en uppgift är klar.
Nu sitter jag vid köksbordet och äter frukost med Nova.
Alldeles strax ska jag ändra det sista i min presentation som ska redovisas idag.
Just nu är det ganska mycket med skolan...stress är inte min allierade så jag hoppas att allt ska bli klart snart.
Om några dagar är det även en salstentan i matematik som ska göras....inte kul.
Men jag måste lära mig att fokusera på en sak i taget. Jag vill gärna starta upp alla arbeten och sen slutar det med att ingen bli riktigt bra gjord....enligt min mening iallafall.
Så nu måste jag jobba lite på min förmåga att hålla många bollar i luften.
När denna dagen är över så är det full fokus på den akademiska texten som måste bli klar.
Allt brukar bli bra i slutändan men vägen dit kan vara väldigt stressfylld.
Idag är det fredag och det betyder Tacos och fredagsmys ❤❤
Veckan börjar närma sig sitt slut och jag känner lite ångest över att barnen snart ska iväg. Det är lika jobbigt varje gång...man vänjer sig aldrig.
Nova har börjat jobba lite i den här boken, hon är jätteduktig.
Det är så roligt att kunna göra detta för barnen...att kunna ge dom en skjuts i skolvärlden.
Nova ska snart börja 1:an och då vill jag att hon är så förberedd som hon kan bli.
Jag kommer hjälpa och stötta och motivera allt vad jag kan.
Lava är ganska självgående vid detta laget men även hon blir utmanad här hemma.
Jag inser Dock att jag nog tycker det är roligare än barnen hehe.
Ha en underbar fredag allihop ☀
Lilla barn!
Den lilla armen letar sig fram till min. Fingrar letar sig i min hår, ska känna. Hon kryper sig närmare och vill dra in doften av mamma.
Den obeskrivliga kärleken jag känner skälet till att jag kämpar så hårt.
Det är för dom jag lever.
Älskade barn ❤❤
Dags för den årliga kontrollen
Brevet kom idag.
Jag kände igen det trots att det va drygt ett år sen det sist damp ner i brevlådan.
Känslan som jag haft så många gånger förr kryper sig sakta fram.
Datumet skrivs in i almanackan.
Det står bredvid skoltider och simträningar.
Det känns konstigt att skriva in det...det ser fel ut helt enkelt.
Jag vet att detta är någonting bra egentligen.
Att man kan få en bekräftelse på att allt är bra, fortfarande bra.
Men den där bekräftelsen anländer först efter en tid av osäkerhet och ångest.
Ni som varit sjuka vet vad jag pratar om.
Ni vet hur det känns med väntan.
Men jag har insett att väntan går hand i hand med lättnaden.
Och utan den lättnaden kan man inte gå vidare.
Så nu får det bli så här...och det kommer bli bra.
Jag kommer gå dit och lämna mina prover.
Jag kommer gå tillbaka och göra undersökningen.
Sen kommer jag gå tillbaka en tredje och sista gång och få min efterlängtade lättnad.
Sen vet jag att det dröjer ett år till nästa gång.
Det är helt sjukt så fort tiden går.
Det har redan gått två år.
Blicken letar sig bort om horisonten.
Den är bestämd.
Den är beslutsam.
Det här är jag, bestämd och beslutsam.
