bellabuss

Ögonen är trötta.
Dom tittar ut genom fönstret.
Upp mot det svarta natthimlen.
Stjärnorna blänker likt paljetterna på en vacker klänning.
Dom är vackra, dom är många, dom är som vi.
För om man ser bortom kläderna, smyckena, sminket, allt det där materiella....så är vi ganska lika.

Jag körde lite buss ikväll.
Det va roligt för omväxlings skull.
En väldigt trevlig polis steg på och skulle köpa biljett via Skånetrafikens app....det gick sådär för honom....så jag hjälpte till lite.
Vi började prata lite, det visade sig att han jade jobbar i drygt 2,5 år nu.
Frågan kom direkt från min sida: vad gjorde du innan du blev polis.
Jag häpnade när han sa att han hade varit lärare o många år.
Tror Ni att det va ödet som va och knackade på??
Jag frågade aldrig hur gammal han va men han måste minst ja varit 35.
Det såddes ett frö o mitt huvud den stunden.
Vi får väl se om det där fröer gror till något vackert.
Hmm......en lärare som blev polis....hmm!!!

God natt kära vänner

Perrongen är tyst.
Mörkret är påträngande denna torsdagmorgon.
Något illavarslande hänger i luften, hatar den känslan.

Det är svårt att förklara men man har den där känslan i magen.
En känsla av otrygghet helt enkelt.

Det här med mörkare tider är jobbigt för mig.
Jag tänder ljus och har mysig musik.
Jag klär mig i mysiga varma kläder.
Intalar mig att det är mysigt med alla stjärnorna som fortfarande blinkar när man beger sig på morgonen.
Men det är bara ett tafatt försök att undvika det som inte kan undvikas.

Min själ, min kropp och mitt sinne behöver ljus...solens strålar.
Får jag inte det så kommer så småningom den där bekanta handen läggas på min axel.
Den kommer vila där och sakta med säkert trycka ner mig.
Mörkret är dennes bästa vän.
Min värsta fiende.

Så små stjärnor....lys för mig men inte just nu.
Just nu vill ha den största stjärnan av alla.

Det är något jag säger till mig själv minst 10 ggr om dagen.
Jag slösar så mycket energi så det är helt otroligt.
Men ibland kan jag inte hjälpa det, ibland blir det bara för mycket.
Jag misstänker att det har med det faktum att jag pendlar och pluggar att göra.
Man träffar jättemycket folk varje dag.
Jag är inte riktigt van vid detta, jag vill liksom hålla mig för mig själv.
När man blir satt i en situation som kräver tolerans och lyhördhet så blir jag väldigt observant.
Jag ser allt och jag hör allt.
Tyvärr är det oftast inget trevligt att lyssna på.
Jag blev förvånad när jag började pendla, jag upptäckte hur människor inte hade nåt emot att dela med sig av sitt privatliv.
Dom har heller inget emot att dela med sig av alla dofter som den fantastiska kroppen skapar.

Jag antar att jag helt enkelt måste lära mig att uthärda detta.
Jag ska ju faktiskt pendla i 4 år.

Imorgon ska jag till skolan först och sen ska jag jobba lite.
Eller lite och lite....till midnatt närmare bestämt.
Jag har en del att göra i skolan men det känns ändå som att jag har tid att jobba lite.
Det blir jobb i helgen oxå.
Barnen är ju hos Viktor så det spelar ingen roll ifall jag jobbar eller ej.
Man får passa på....sen när barnen kommer så blir det inget med jobb.
Då är barnen i fokus.

Jag saknar dom jättemycket.
Det är så tyst här hemma när som inte är här.
Jag har ju att göra men det blir ändå ensamt.
Onsdag idag....Veckan går fort.
Snart är det måndag och jag har mina älsklingar i min famn igen.

Idag har jag varit på ett museum med skolan, det va kul.
Väldigt intressant.
Här är lite bilder:

Alla i min grupp va där och vi hade riktigt kul.
Alla bjuder verkligen på sig själv i vår grupp...kul kul!!

När jag va klar i Lund så åkte jag till gymmet.
Tränade ett tag och sen åkte jag hem.
Det va föräldramöte för Lava idag så det blev en tripp direkt dit.
Sen lagade jag middag till Moi!!

Nu sitter jag i soffan och dricker lite te.
Jag ska ta en tablett och lägga mig strax...upp tidigt imorgon.

Så god natt och sov så gott!!

Klockan är redan slagit 00.00 och det är dags att jag lägger mig.
Det blev en hel del kaffe kväll så jag va tvungen att ta en tablett nu när jag kom hem.
Jag har spenderat tiden med att tillverka ett schema till barnen.
Så dom lättare ser vad som ska göras på morgonen och kvällen.

Jag kommer att hjälp dom i början så dom ver vad sakerna betyder men sen är tanken att jag bara ska behöva väcka dom sen ska dom fixa det andra själv.
Kanske är lite tidigt men om man inte provar får man heller aldrig veta vad som kan och inte kan.

Jag va hemma och hälsade på Fia idag.
Besöket slutade med att jag plundrade hennes träd.
Hon hade äpple stora som apelsiner...helt sjukt.
Goda va dom oxå....jag ska göra juice nu imorgon...mmmm va gott.

Den här fina frukosten blev det imorse på bachmans utanför knutpunkten.
Dom har smarrigt varmt nybakat bullar.
Tror det blir ett besök imorgon oxå 😊

Vissa människor utnyttjar det faktum att du har ett stort hjärta.
Ibland händer det fler gånger.
Frågan är väl bara....hur länge ska man acceptera det?

Jag är en väldigt empatisk person men på sista tiden så har jag insett att det tar väldigt mycket energi att empatisera med alla i ens närvaro.
Jag och många andra måste nog börja filtrera lite.
Jag kan inte länge acceptera andras dåliga beteende bara för att "hen hade en dålig uppväxt" eller för att "hen är som hen är".
När det sker på bekostnad av min livskvalitet så säger jag nu STOPP.

Jag väljer hellre att ge all min kärlek och respekt till dom som förtjänar den.
Väljer att ge till dom som ger något tillbaka.

Tack o hej 🌸

Men vad är det som händer!
Jag är så så trött!!
Igår eftermiddag va det bara som att luften gick ur mig.
Energin sipprade ur....ingen ny hittade hit.

Nu sitter jag på tåget igen till Malmö..

Musiken gör mig sömnig.
Den är behaglig men samtidigt väldigt sövande.
Tågets vibrationer lockar mig till sluta ögonen och bara vila en liten stund.

Vart kom den här tröttheten ifrån?
I vanlig ordning så framkallar såna plötsliga förändringar en oro i mig.

Är det nåt fel?
Håller jag på att bli sjuk?
Äter jag inte tillräckligt?
Sover jag inte som jag ska?

Många frågor, få svar.

Det bad som har varit och vad dom är just.
Jag tittade på en massa gamla bilder för några år sedan.
Tittade påmind själv.
Dom ögonen, dem blicken.

Ingen sorg,
Ingen oro,
Bara skratt och lycka.

Saker och ting är annorlunda nu.
Jag är annorlunda.
Tänker annorlunda.
Värderar dom som står mig nära otroligt högt.
Värderar min egen hälsa minst lika högt.

Livet är annorlunda nu.
Men det är till det bättre.

God natt alls där ute....klockan slog 00.00 för 45 minuter sedan men det ändrar fortfarande inte betydelsen.

Igår blev fredagsmys deluxe!
Jag handlade godis och chips.
Barnen jag och Romina pärlade lite ❤️
Sen blev det film och en massa mys.
Ja och sen fick barnen bestämma vad vi skulle äta och det blev såklart en riktig fredagsrätt....tacos ☺️

Jag lämnade in min tenta igår oxå...det va en riktigt skön känsla.
Att kunna släppa sen stressen som kommer med en hemtenta.
Så idag är det träning som gäller nu kl 10 och sen blir det besök hos mamma.
Jag ska njuta av denna helgen för sen på måndag så börjar skolan igen md allt vad det innefattar.
Sen har jag börjat jobba lite oxå...så får se hur det urartar sig hehe.
Inte mycket fritid med andra ord.

Håret växer så det knakar superkul.
Nu kan jag börja göra lite fler frisyrer oxå.
Funderar på om jag ska klippa det lite på ena sidan....så jag för en mer markant frisyr...vad tycker ni??
Ska jag klippa eller låta det växa?

Ha en underbar lördag allihop ☀️🌸

De orden hoppas jag kunna utropa om en liten stund.
Först ska jag bara äta lite frukost.

Den akustiska musiken strömmar från högtalaren och jag befinner mig i en sorts dvala.
Det är dock en skön dvala.
Jag längtar till jag kan trycka "skicka" och sen släppa allt som har med den här tentan att göra.
Idag vill jag bara fokusera på mina små älsklingar.
Vi ska ha fredagsmys när dom kommer från skolan.
Eller ja själva myset (fredagsmys betyder godis för barnen) tar vi nog inte förrän senare.
Men vi ska iallafall iväg och inhandla det.
Sen ska vi ha en pysselstund.
Efter det blir det film och godis ❤️❤️

Jag älskar fredagar hehe.

Så här såg det ut igår när jag inväntade Välas öppning.
Det blev en hel del plugg bland allt folk.
Det är ganska lusigt hur man fungerar egentligen.
När jag är hemma så blir jag störd av varenda litet ljud som förekommer.
Jag har jättesvårt att kunna fokusera.
Men på Väla....bland allt folk...alla ljud....där går det jättebra hehe.
Vi får se hur pluggandet går här hemma nu....det blir kanske en vända till Väla...Who knows ☺️🌸

Ont i kroppen.
Musklerna värker.
Det känns helt underbart.
Jag mår verkligen så bra nu när jag kommit igång med träningen igen.
Jag inbillar mig till och med att jag sover lite bättre.
Men egentligen är det inte så konstigt, kroppen är gjord för att arbeta...fysiskt alltså.

Nu sista tiden har jag dock haft ett otroligt sockersug på kvällen.
Jag går på skattjakt varje kväll efter 20.
Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med detta....speciellt eftersom det på nåt sätt alltid finns choklad i kylskåpet hehe.

Utöver det så är det inte speciellt svårt att äta nyttigt och bra.

Man är ju vad man äter sägs det 😉
Då är jag en stor chokladkaka hihi.

Just nu sitter jag och tittar på Sofias Änglar och äter en avokado....finns ju roligare saker att tugga på men det får duga.

Efter programmet tänkte jag läsa lite i kurslitteraturen.
Tentan ska vara inlämnad på fredag så jag måste komma igång med den.
Har påbörjat den men känner ändå att stressen kommer smygandes.
Det är ju inte direkt nåt man kan klottra ner på en kväll...det krävs mycket eftertänksamhet och analysering för att klara tentan.

Det är verkligen ett pussel för att få ihop vardagen.
Träningen och studierna samtidigt som man vill ha sin tid med flickorna.
Innan hade jag väldigt mycket skuldkänslor gentemot barnen för att jag tränade.
Men jag har kommit till insikt med att jag MÅSTE träna för att jag ska må bra.
För att jag ska orka ta mig igenom denna behandlingen som terroriserar mig varje dag.
Om jag mår bra så mår barnen oxå bra...eller hur!!
Dom har lärt känna dom andra barnen på gymmet oxå så dom leker så fint

Nu ska jag göra iordning en proteinpudding och öppna boken....wish me luck ☺️👏🏼

Imorgon blir det hemmastudier hela långa dagen. Hoppas att jag kommer en bra bit med tentan då.

Hej så länge

Med andan i halsen lyckas jag komma med tåget.
Förstår egentligen inte varför jag springer som en galning bara för att komma med ett tåg som går 16.52 istället för att i lugn och ro gå till tåget som avgår 17.03.
Det är idioti....jag vet.
Men jag vet att några där ute vet vad jag pratar om....man bara MÅSTE komma med det där tåget.

Det har varit en lång dag i skolan idag trots att jag bara hare en lektion nu 15.15-17.00.
Vi tränade till vår redovisning på måndag.
Det blev en hel del skratt och trams men till slut fick vi ihop det.
Vi fick även vår hemtenta....huvudvärk deluxe.
Allt känns väldigt rörigt just nu...hopas att det klarnar snart.
Lektionen bestod av 1000 frågor om hemtentan....självklart.
Sen när alla (inte ens i närheten av alla fick ställa sina frågor...då hade vi varit kvar tills imorgon) hade ställt sina frågor så började vi med Kristendom.
Väldigt intressant får jag säga.
Eftersom jag är en väldigt ifrågasättande person så är religion otroligt intressant och givande.
Så det ska bli kul samtidigt som det är tufft med tentan.
Mycket fördjupning krävs om man säger så.

Men om ni nu trodde att jag skulle sätta mig och plugga när jag kommer hem....så har ni fel.
Jag ska byta om lite snabbt sen drar jag iväg till gymmet.
Känner att energin behöver tömmas.
Imorgonbitti blir det ytterligare ett pass fast denna gången med Christan och Johan.
Jag vill börja lära mig att hantera lite mer fria vikter.
Sen är det mycket roligare att vara fler när man tränar...iallafall när det gäller styrketräning.

Så nu önskar jag alla en riktigt trevlig fredag.
Ät mycket godis och unna en nåt gott att dricka ☺️🙏🏼

Hej så länge!!!

Vissa dagar är enklare än andra.
Det är väl så det är för dom flesta.
Så va det för mig oxå...så va det för mig.

Vissa dagar tänker jag inte ens på att jag har haft cancer.
Jag liksom glömmer det.

Sen kommer de dagarna där allt kommer tillbaka.
Dom dagarna känner man sig väldigt liten.
Det behöver inte vara några speciella saker som ska hända, saker som ska sägas...för att man ska falla ner.
Men dagarna när det blir så är ack så verkliga.
Dom dagarna önskar man att man va så stark som jag vanligtvis känner mig.

Dagarna när jag glömmer bort, när jag får känna mig som en vanlig tjej....dom är guld värda.
Det är dom dagarna som jag håller hårt i när det är som jobbigast.

Jag trodde att mina "biverkningar" skulle vara mer hanterbara nu när jag börja studera.
Jag trodde att jag skulle kunna ta kontrollen.
Så dum jag va!!!
Jag kommer aldrig att kunna ta kontrollen över den här skiten.
Jag kan ta av mig tröjan, ta på mig tröjan, fläkta med ett jäkla papper 100 gånger om dagen....men till vilken nytta.

Jag är inte dum, inte blind.
Jag ser i ögonvrån hur alla tittar, viskar.
"Vad håller hon på med"
"Tog hon inte precis på sig tröjan?"
"Jaha, nu åker den av igen hehe"

Jag hör kommentarerna när dom tror att dom är diskreta.
Men jag kan inte klandra dom.
Vad vet dom egentligen....ingenting!
Det va det som va befrielsen med att börja studera.
Att inte behöva vara cancertjejen längre.
Frågan är bara....vem är jag nu?

Just nu känner jag mig bara som "tjejen som tar av och på sin tröja hela hela tiden".
"Tjejen som alltid sitter och torkar sig med en bit papper".
"Tjejen som fläktar sig med en bit papper, en bok eller ett blad".

Hur ska jag kunna vara....bara mig!
Jag hatar det faktum att jag inte kan få vara som alla andra.
Jag hatar det faktum att jag ska behöva ta dessa tabletterna, sprutorna.
Men jag hatar mest att det ska fortsätta beröva mig på mitt liv, min jäkla lycka.

En olycka kommer sällan ensam sägs det.
Det blev konstaterat för nån dag sedan.
Besvikelsen sitter kvar som ett plåster.
Jag får bestämma mig för att antingen behålla det....eller bara bita ihop och dra av det.
Är bara rädd att plåstret ska lämna permanenta märken efter sig.
Hatar känslan av att vara besviken.

Vet inte varför alla dessa känslorna bubblar upp just nu.
Kan vara för att vårt arbete blev redovisat idag och all stress bara släppte.
Med all den stressen kom även känslorna.
Jag försökte sätta mig och läsa inför nästa redovisning på måndag...men det gick inte.
Tankarna blockerade mitt sinne.
Så det va lika bra att skriva ner det här....det brukar hjälpa.
Få lätta på trycket lite.

Så nu ska jag försöka igen.
Skriva.
Läsa.
Så småningom drömma.

Imorgon är en ny dag, en bra dag!

Det otänkbara hände idag.
Det hände inte mig.
Det hände nån som jag bryr mig väldigt mycket om.
Nån som jag har väldigt nära mitt hjärta.
Så just nu är jag så jäkla förbannad.

DU förstår inte hur lätt det är att förstöra någons liv totalt.
DU tänker bara på dig själv och dina idiotiska egoistiska skäl.
DU är påtänd av diverse narkotikapreparat.
DU bestämmer dig för att skrämma livet ur en oskyldig människa.
DU gör så mycket skada...för ingenting.

Jag hoppas innerligt att du får vad du förtjänar.
Ett liv bakom lås och bom.
Jag betalar glädjeligen dom skattepengarna bara jag vet att du sitter bakom galler och aldrig mer får möjligheten att göra någon annan illa.

Min älskade fina vän.
Mina tankar finns hos dig, mitt hjärta värker för din skull.
Jag vet att du är stark, jag vet att du kommer fixa detta.
Men låt tiden läka dina sår nu.
Stressa inte!!

Ibland råkar fina människor ut för hemska saker.
Man kan fråga sig varför?
Varför just hon/han?
Jag tror på ödet, inget händer av en slump.
I såna här stunder finner jag lite tröst i att det finns en menig med allt som sker.
Även om det i stunden känns för jävligt så kommer du att gå starkare ur situationen.

Det finns en plan för oss alla.
Vägen är utstakad för oss.
Det är bara att börja vandra.

Vet inte varför jag skulle drabbas av detta.
Kan ha varit den kalla luften mot min hud när jag valde att bada i poolen kl 11 på kvällen.
Bastun som väntade va enda själet till att jag vågade.
Men för mycket varmt och kallt kan resultera i den här smärtan som jag just nu genomlider.
Både Lava och Nova va snälla och massera mig (mest klia rygg men det va oxå skönt).
Nu lade jag mig i ett varmt bad innan det va dags att lägga sig.
Imorgon ringer klockan 6 💤
Jag lär vara helt slut.

Jag va på kräftskiva igår, det va skitroligt.
Jag och Fia skrattade som vi nästan grät.
Jag hade gjort en god sallad med gott gott i.
Det va väldigt populär så det va bra att jag gjorde en del.
Det är inte så ofta man är iväg på sånt här nu....så när man väl gör det så är det bara roligt.
Jag behövde tänka på annat än skola och....

Så god natt mina vänner...sov gott

Vi hade lite skoj med snapshat efter två glas vin....skitroligt!!!
Ja ni ser Ju själv resultatet 😂

Känslorna som gömmer sig djupt inom oss bubblar emellertid upp och vänder oss ut och in.
Dom gör oss förvirrade.
Leker med vårt förstånd.
Hånar vårt logiska tänkande.

Till vilken nytta?

Vissa säger att en moders kärlek till sina barn ej finner några gränser.
Den kärleken för oxå med sig känslor som ångest och otillräcklighet.

Mitt logiska tänkande säger mig att jag gör mitt allra bästa för mina barn.
Jag kämpar och försöker få dem att känna sig älskade.
Men samtidigt som mitt logiska tänkande ger mig den informationen så brister mitt hjärta.
Jag har knappt träffat barnen idag, varit i skolan sen 8 imorse.
Lämnade barnen på fritids kl 6.
Hämtade dom kl 17 igen.
Det är alltså 11 timmar dom har spenderat på skolan.
Det är inte okej, det gör ont i mig.

Som tur är så är det inte så ofta dom behöver vara där så länge.
Men det är som sagt där mina känslor och mitt medvetande går isär.
Jag kan inte göra mer än vad jag gör men det räcker ändå inte....inte i mina ögon.

Barnen visar sitt missnöje utan att ens vara medvetna om det.
Deras tuffa yttre krakelerar i vanlig ordning när det är dags att sova.
Då kommer frågorna?
Dessa oroliga frågor som grundar sig i....ja det är frågan.
Jag undviker att skrapa på ytan utav rädsla att ett sår ska börja blöda.

Var är svaret?
Vad är lösningen?

Det känns som att jag famlar runt i mörkret.
Jag vet att jag har svaren.
Jag måste bara lära mig att lyssna.
Ställa dom rätta frågorna.

Fredagsmyset idag bestod av pizza och godis i mängder ☺️
Vi kollade på Ica age och hade det allmänt mysigt.
Jag somnade till i soffan under filmen...visste inte hur trött jag va förrän jag lade mig ner.
Nu ligger dom och sover och jag ska göra dem sällskap alldeles strax.
Ska bli skönt att sova ut imorgon.

Imorgon ska jag ju på kräftskiva.
Lite ironiskt eftersom jag inte äter skaldjur...men det ska bli riktig roligt.
Lite vin och god mat och trevligt sällskap....det är precis vad jag behöver nu.
Barnen ska övernatta hos Farmor.

Med det så säger jag God natt.

3 par skor.
Ena paret är mina.
Andra paret tillhör en kvinna.
Tredje paret tillhör en flicka....eller vänta nu...måste kolla igen.
Ett par rosa skor, då måste väl ägaren vara en flicka..eller??
Jag blev förvånad över mitt egen inskränkta tankesätt.
Detta är vardagen för så så många.
En pojke som gillar rosa.
Eller en äldre dam som uppskattar konsten i tatureringar.
Eller varför inte en kvinna som känner friheten i en rakad skalle.

Nej vet ni vad!!!
Det passar sig inte!!
Vad är det dom försöker bevisa?
Uppmärksamhetssökare!!!

Dom dömande orden är många.
Varför?
Vad är det vi är så rädda för egentligen?
Att någon sticker ut ur mängden av intetsägande människor.
Att någon vågar tro på sig själv och sona egna ideal?

Jag säger inte att det är nåt fel i att gå med blåjeans och t-shirt.
Inget fel i att ha långt vackert hår.
Heller inget fel i att vara precis som alla andra.

Felet ligger i att det har blivit en del av vår natur att döma dom som inte följer det som vi anser vara "idealet".
Vi ser dessa människor med en negativ blick.
Bara för att dom "sticker ut".

Nu sen jag började plugga har jag blivit överväldigad av alla typer av människor det finns.
Jag trodde att jag hade sett de flesta sorters människor med tanke på mitt yrke....men icke sa Nicke.

Det är helt fantastiskt att vi egentligen är så olika som vi är.
Vi jämför oss med andra för att sedan kunna sträva efter att uppnå perfektion.
Men om vi lever i en liten bubbla där alla är likadana....hur ska vi då kunna utvecklas.
Hur ska vi då kunna ifrågasätta?
Hur ska vi kunna bli den alldeles perfekta människan som vi vill bli.

Nej! Låt alla vara den dom är.
Istället för att kritisera så kanske vi kan lära oss nåt.

Jag har lärt mig att rosa skor kan vara skitsnygga på vem som helst.

Jag va helt slut när jag kom hem idag.
Allt jag ville var att lägga mig i soffan och sluta ögonen.
Huvudet va tungt och viljan va låg när jag slutligen tog mig upp från soffan.
Barnen skulle hämtas från fritids så det va bara att vandra iväg.

Tröttheten satt i när jag kom hem igen.
Det enda botemedlet mot trötthet är träning....så det blev en tripp till gymmet.
Men innan gymmet så va jag och barnen på Väla och köpte skor till Lava.

Dessa barn sliter ut sina skor som en annan sliter sitt hår hehe.

Efter Väla blev det middag på IKEA.
Eller ja barnen åt och jag drack en proteinshake.
Sen bar det iväg till gymmet.

Det va skönt att få svettas lite.
Det gör jag visserligen 100 gånger om dagen ändå men detta är ju lite annorlunda.
Det börjar bli väldigt tröttsamt att ha så mycket blodvallningar.
Det har inte avtagit ett ända dugg.
Men det är bara att kämpa på antar jag.

Frukosten och kvällsmaten på bild.

Lite visdomsord!!
Det kan man aldrig få nog av.
Det är något man behöver i nödens stunder.
Något man kan hålla fast vid.

Jag fick förresten hem min bok idag.
Jag köpte den för nån dag sen och nu anlände den äntligen.
Jag ska bläddra lite i den imorgon.
Känns lite overkligt att hålla den i min hand.
Det är ju ändå den som jag kommer att använda under min tid som lärare.
Om 4 år är jag där.
Längtar redan.

God natt mina vänner

Det har varit en lååååång dag idag.
Info på info och massa folk överallt har gjort kortslutning i min hjärna (mer än vanligt då alltså).
Klockan visar 18.25 och jag sitter på bussen hemåt nu.
Ska hämta barnen sen är det raka vägen hem.
Det blir inte många knop för mig det lovar jag.

Insåg för nån dag sedan att jag hade några långa dagar på mitt schema, slutade inte förrän 17.
Det strular till det med tanke på att jag har barnen denna veckan.
Fritids hinner stänga innan jag är hemma.
Därmed vill jag bara poängtera hur extremt tacksam jag är över att ha en sån underbar pappa till mina barn.
Han gör allt så enkelt.
Aldrig några problem eller konstigheter när det kommer till barnen.
Jag sa till honom att han kanske fick hämta dom nu när jag gick länge ( jag vet att han spelar innebandy dom dagarna som jag gick länge i skolan denna veckan)
Och svaret jag fick kom direkt...utan nån eftertanke:
"Det är lugnt, vi fixar det. Problem är till för att lösas."

För många är det en konstant kamp när det kommer till föräldraskap och samarbete efter att man separerat....det är absolut inte vår verklighet.
Ibland glömmer man bort hur bra vi egentligen har det.
Det kommer absolut inte gratis men både han och jag gör det så enkelt.
Vi har så mycket respekt och omtanke för varandra att det blir lika enkelt och självklart....som att andas.
Jag önskar bara att fler hade kunnat ha det som vi har.
Många frågar mig: " Hur gör ni? Vad är hemligheten?"

Det finns ingen hemlighet.
Det finns bara ömsesidig respekt.
Jag värderar Viktors åsikt i allt som rör barnen.
Visst, vi är kanske inte alltid överens...men vi bryr oss tillräckligt mycket för att fråga varandra: Vad vill du? Hur vill du göra?

Vi ger mer än vad vi tar!
Vi hjälper istället för stjälper!
Vi håller om varandras ryggar istället för att hugga en kniv där i.
Skrattar istället för att bråka.

Tacksamhet är känslan jag får.

Det blev en väldigt lång dag för mig idag.
Tåget jag tog imorse blev ståendes utanför Burlöv.
Tåget framför oss hade fått en elledning över sig och blev strömförande.
Så vi blev ståendes där ett bra tag sen va det bara att ta en liten vandring ut med spåret.
Kände mig aningen illa till mods när vi gick där med alla strömkablar hängandes över oss.
Vi gick till Burlöv centrum och där fick vi invänta ersättningsbussen som tog oss till Lund.
Jag hade som tur va trevligt sällskap på bussen ☺️
Det trevliga sällskapet skulle oxå till Hbg så tiden blev inte så lång som jag va rädd för.

Jag va hemma vid 14 tiden och hade uträttat absolut ingenting idag.
Så det fick bli en tur till gymmet istället.
Sen efter det åkte jag och flickorna och hälsade på väldens bästa farmor ☺️

Nu sitter jag i soffan och försöker tänka efter om jag gjort allt jag skulle idag.
Jag har förberett det jag kommer ihåg iallafall hehe.

Här är lite bilder från idag.

Jag och Nova fick lite egentid idag.
Det blev en tripp till Familia ❤️
Älskar dessa små stunderna man får med var och en av dom.
Dom är viktiga.
Så mycket mer blir sagt mellan fyra ögon.

Jag gjorde det bästa av dagen och njöt av solens varma strålar mot mitt ansikte.

Saker och ting är aldrig dåliga....bara om du väljer att se dom som så.
Titta efter rosorna bland ogräset.
Dom finns där....bara du letar tillräckligt noga.

Värmen från bussen omsluter mig.
Jag tittar ut genom fönstret, ut på åkrarna!
Dimman ligger som ett täcke, världen har inte vaknat än.
Men här sitter jag.
Andan är inte längre i halsen...den va det för en liten stund sedan.
Då susade jag fram på min cykel....rädd att jag skulle missa bussen.
Barnen va så duktiga...dom tog av sig kläderna när vi Kom in på fritids.

"Gå du mamma, vi fixar det. Skynda dig nu så du oxå hinner till din skola"

Mina älsklingar ❤️

Mina små älsklingar är äntligen hos mig igen.
Tiden gick fort...en hel vecka redan.
Nu har jag en vecka framför mig.
En vecka av studier, träning förhoppningsvis och en massa mys med tjejerna.

Jag kunde inte somna igår, vet faktiskt inte varför.
När klockan slog 01.30 så gav jag upp och tog en tablett.
Riktigt irriterande att mina sömnrutiner inte vill infinna sig.
Ett tag så fungerade det.
Nu känns det enbart rörigt!!
Det gör inte saken bättre att jag ställde alarmet på 05.00 imorgonbitti.
Jag har försökt förbereda så mycket som möjligt.
Kaffet är bara att sätta igång.
Kläderna är framlagda.
Matlådan är klar.
Chiapuddingen förberedd.

Hur morgondagen blir får vi sen se ☺️

Jag skulle gjort en grön drink till Moi innan men det blev inte av.
Så imorgon ska jag njuta av den istället.
Inhandlade även lite nyttiga flingor idag.
Försöker hålla mig borta från gluten så gott det går.
Magen mår betydligt bättre sen jag började tänka på vad som innehåller gluten.

Nu kommer det bli en stressig period för mig...då sätts alla ens prioriteringar på prov.
Jag måste tänka på min kost.
Träningen ska finnas på dagordningen helst.
Hemmet ska skötas.
Tiden men barnen står högst på listan och jag ska göra allt för att det ska fortsätta så.

Nu känner jag tablettens grepp om mig.
Det smyger sig på.
Allt blir lite luddigt.
Hjärnan hänger inte riktigt med.
Så då är det dags att lägga sen.

God natt....sov gort!

....ligger och tänker på allt möjligt.
Hjärnan vill inte koppla bort allt som hänt idag, igår...senaste året.
Funderar på att gå ner och ta en tablett.
Vill egentligen inte....vill inte ta några tabletter alls faktiskt.
Men jag måste ju sova.

Jag åkte iväg och tränade ikväll.
Va på gymmet kl 20.00 ca och stannade en timme ungefär.
Det va lagom...tillräckligt för att det skulle värka i kroppen när jag gick utanför dörrarna.
Tänkte för mig själv att jag skulle somna snabbt ikväll eftersom jag tröttat ut mig totalt...men nej!!

Jag ligger och tänker....känner efter.
Vet inte vad jag känner om jag ska vara ärlig.
Det är bara väldigt mycket just nu.
Det känns lite rörigt....samtidigt väldigt rätt.
Jag ångrar inte en sekund att jag började studera...men det är en väldig omställning i mitt liv.
Det tar väl sin lilla tid att hitta balansen i "mitt nya liv".
För det är precis vad det är.
Jag har påbörjat en ny del i mitt liv.
Det hade varit konstigt om jag inte hade grubblat lite över det.

Imorgon ska jag träna lite och sen fortsätta på mitt arbete, vår redovisning.
Jag ska leta fakta.
Jag ska renskriva min del i arbetet.
Jag ska undersöka lite i "Its learning"...lära känna sidan lite.
Sen måste jag läsa lite i min andra bok som vi har i historia.
Japp...har en del att stå i.

Så med andra ord måste jag försöka få lite sömn.
Good night....dont let the bedbugs bite.