bellabuss

Han harklar sig.

Bläddrar i sina papper.

Vänder sig till datorn och klickar fram nåt som ser ut som ett diagram.

Sen vänder han sig till mig.

"Jaha då ska vi gå igenom dina provsvar."

 

Jag sväljer nervöst!!

Har haft en dålig känsla i magen hela dagen.

Är beredd på det värsta.

 

"Dina levervärden va helt okej."

"Dina njurvärden va oxå bra."

"Dina vita blodkroppar va inte så höga som vi vill ha dom men det är ändå okej."

"Mammografin visade absolut ingenting."

 

Han tystnar för en sekund.

Sneglar på sin dator.

 

"Sen va det det här med ditt östrogen."

 

Jag nickar och visar att jag förstår vare han vill komma.

 

"Dina värden visade att din östrogenproduktion har startat upp sig igen. Det betyder att om det skulle finnas några cancerceller kvar i din kropp så finns det en risk att dom när sig på ditt östrogen."

 

Jag sänker blicken och knäpper mina händer, som för att be en liten liten bön.

Jag utrycker ett "Mmm".

 

"Det innebär att vi måste påbörja den kemiska blockaden av dina äggstockar omgående.

Helst redan imorgon."

 

Jag tittar upp.

Vänta nu, sa han Imorgon?

Men....men....jag har ju precis börjat jobba igen.

Hjärnan får en tillfällig kortslutning men jag samlar mig och fortsätter dialogen.

 

"Vad betyder detta då? Hur kommer det är påverka mig? Kommer jag kunna jobba?"

 

"Ja alltså du kommer känna ungefär samma biverkningar som när du började på Tamoxifenet.

Fast det kommer vara aningen värre, kraftigare."

 

Jag hör vad han säger men hjärnan vill inte acceptera det.

 

"Så du menar att jag kommer må ännu sämre denna gången. Hur ska jag kunna jobba då?"

 

"Jag förstår att detta inte var det du hade ställt dig in på, men det är viktigt att du fullföljer hela behandlingen."

 

Jag känner mig tom, sorgsen.

Jag nästan viskar fram min fråga.

 

"Men hur blir det med min fertilitet efter behandlingen då" 

 

Läkaren ändrar sitt uppseende.

Kan inte avgöra om det är till det bättre eller sämre.

 

"Den här behandlingen kommer påverka dina äggstockar väldigt mycket.

Risken att du blir infertil är ganska stor....tyvärr.

Men jag vill återigen poängtera vikten av att du fullföljer behandlingen."

 

Jag känner en bitter smak i min mun.

Avsky.

Jävla helvetes skit cancer.

Nu ska sjukdomen sätta sin stämpel på mig oxå.

 

Jag tackar och får min tid till imorgon.

Läkaren informerar om nya tabletter och sprutor som ska hämtas ut på Apoteket.

 

Jag trodde att jag skulle känna en massa känslor när jag gick ut från mottagningen.

Istället kände jag ingenting, absolut ingenting.

Tror att jag just nu befinner mig i nån typ av förnekelse.

Jag borde vara jätteglad nu ju, inga tecken på cancer i min kropp.

Det va ju det han sa.

Varför känner jag då inte en uns av glädje.

 

Jag ringde till barnen och sa god natt.

Jag jobbar min första dag idag heltid....och jag saknar flickorna nåt så fruktansvärt.

Som det känns nu så kommer jag inte att fixa detta.

Att vara utan dom så mycket.

Men jag ska ge det en ärlig chans iallafall.

 

Nu är tiden snart inne, jag ska köra sista turen ut till Rydebäck och tillbaka sen är det slut.

Jag är svintrött redan....5 koppar kaffe senare.

 

Jag får visualisera min säng och mina snarkningar som ljuder.

 

God natt allihop