bellabuss

Det är svårt, outhärdligt...det där vi kallar livet.

Många gånger känns det som att spotta i motvind....helt onödigt, men ändå....

Ändå hittar vi glöden och motivationen att fortsätta.

Mina barn är min motivation.

Jag gör allt för dom.

Så tänk om den dagen kom när dom inte fanns hos mig. Om någon hade tagit bort den glädjen och kärleken den mig.

Vad hade jag gjort då? 

Hade min glöd växt till ett hat, ett hat som färgat min själ svart.

Ett hat som hade resulterar i hemska tankar och mörka vägar.

Eller hade jag bleknat bort som färgen på en urtvättad tröja,

Hade jag gett upp och bara inväntat mitt öde.

Jag vet inte vad jag hade gjort.

Men jag vet att jag inte hade kunnat göra nåt av det där ensam.

Vi är starka tillsammans, inte ensamma.

Vi behöver stöd och kärlek från dom runt omkring oss.

Annars bleknar vi bort.

Som sandkornen flyger med vinden flyger vi oxå bort om ingen håller i oss.

Kärlek och stöd kan komma från människor som man inte tänker på.

Det kan visa sig på sätt som man inte visste.

Det sorgliga är då om man inte är kapabel till att ta den kärleken och det stödet som ges.

Man är rädd att det inte kommer bestå.

Men hellre att jag får stöd när jag mest behöver det fast på ett sätt som jag kanske inte känner mig bekväm med än att jag inte får det överhuvudtaget.

Va så säker, stödet kommer alltid att finnas..oavsett hur mycket tid som går.

Mycket kan vara osäkert men inte det.