bellabuss

Den här underbara sak som vi kallar vardag.

En välsignelse för vissa.

En förbannelse för andra.

För mig....tja....🤷🏼‍♀️

Idag.

Just idag.....så är det väl rätt drygt.

Sömnen va inte så kvalitativ som jag önskat.

Morgonen va en dimma.

Engagemanget var inte riktigt där om man säger så. 

Idag kommer jag mig på att se människor utan ett leende överallt. 

Min blick dras till dem. 

Mitt undervedvetna försöker att bekräfta känslan som bubblar lång där inne.

Det gör sitt bästa.

Saker och ting är lite upp o ner vända just nu, eller ja dom har varit det ett tag nu. 

Jag vänder och vrider på mig, försöker hitta rätt. 

Det är rätt energikrävande. 

Att alltid försöka hitta rätt.

Skola idag, gymnastikträning sen. 

Tisdagarna är alltid intensiva.

Den här dagen lär inte vara ett undantag.

Med huvan uppe och hörlurarna på skyddar jag mig från eventuella pratglada människor. 

Jag tillhör inte den kategorin, det va längesen faktiskt.

Blicken riktas mot skorna när dom inte är slutna. 

Andningen är långsam, tung. 

Kroppen försöker kompensera för avsaknaden av djupsömnen de senaste dagarna.

Den försöker men personen som sitter bakom mig pratar aningen för högt.

Ljudet av den gälla rösten skär igenom mina hörlurar och ögonen öppnas.

Riktas åter igen ner mot skorna. 

Välkommen kära tisdag.