No more...
För 12 år sedan satte jag mig för första gången i en buss.
Då visste jag inte att titeln som busschaufför även inkluderade arbetsuppgifter som psykolog, dörrvakt och städare. Men det gjorde inget för jag älskade mitt jobb.
Mycket har hänt under min tid som busschaufför. Jag har fått två underbara barn. Jag har kämpat mig igen cancer. Jag har varit överallt och ingenstans med både vita, gula och gröna bussar. Jag har arbetat som trafikledare. Jag har studerat under 4 år samtidigt som jag kört mina nattpass.
Jag tar med mig mycket från mina år som busschaufför men det som betytt allra mest är utan tvekan alla underbara människor som jag fått äran att lära känna. Både kollegor och chefer ❤️
Vissa dagar ville jag bara dra något över mig, ville sluta. Ville inte alls gå till jobb. Men trots detta har ändå dagarna med skratt och glädje varit oändligt fler.
Jag kan utan tvekan säga att jag inte är samma person idag som jag va när jag började kör buss den där dagen i maj 2008.
Alla människor utvecklas och det är den utveckligen som definierar oss i slutändan. Har det varit en utveckling till det bättre eller det sämre. Det kan egentligen inte vi svara på, bara dom som är runt omkring oss.
Nu ska jag krypa till kojs och sova. Om några timmar vaknar jag....fri som en fågel.
God natt och sov så gott
